Mitt liv som cyklist

Jag har ganska länge kallat mig cyklist. Jag har tagit cykeln till jobbet under ganska många år nu, både på vintern, våren, sommaren och hösten. 2016 var målet att försöka cykla till vår stuga i Småland Jag kom iväg, kom en bit, men fick stryka ”vår stuga” eftersom jag fick nöja mig med att komma fram till Småland.

2017 blev också ett cykelår, även om jag cyklat färre mil än på flera år. Min rejäla, men ganska tunga, pendlarcykel fick nya cykelväskor, men en eländig förkylning på hösten fick stora konsekvenser för cykelpendlandet. Året slutade inte alls på topp i det avseendet. Cykeln har under årets sista månader ersatts av spårvagn och tunnelbana.

Mitt cykelhjärta värmdes dock av att pendlarcykeln kompletterades med en helt ny cykel, en riktig racer, i år! En Specialized Roubaix SL4. Supersnygg, lätt och rolig att cykla med.

Jag cyklar av flera skäl. Det ger mig vardagsmotion, när jag cyklar till och från jobbet. Med cykeln får man se massor: man kommer ganska långt på ganska kort tid, men man är ändå nära naturen, staden, gatorna. Det är lätt att ta med cykeln, även bak på bilen om det skulle krävas. Cykeln ger tid till reflektion och tankeverksamhet. Även om jag framför allt cyklar själv är cyklingen socialt, eftersom man delar sina turer på Strava, där man utmanar sig själv och andra.

Därtill är ju cykling en fantastisk materialsport, där du aldrig köpt allt, där det alltid finns nya cyklar, mer tillbehör.

Mitt liv som cyklist är verkligen inte över. 2018 kanske jag ger mig på nya utmaningar: kanske ska jag se till att komma fram till stugan i Norra Sandsjö? Kanske en cykelvecka på Mallorca? Kanske något långlopp?

Under 2018 ska cykelpendlandet komma igång igen. Men min nya racer ska också ut på lite längre äventyr. Vart det än bär av, så ska det cyklas rejält under 2018.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *