Det femte argumentet

Jag skissade ju på fyra skäl till varför nationalstaten inte leder oss framåt i det moderna, globala, digitala samhället.

Men det finns fler argument.

Ett – som ibland också är lite farligt – är risken för jämförelser mellan länder.

Det är ju lätt hänt att man jämför säg Sverige med Brasilien. Eller Norge med USA. Exempelvis: “Sverige har x Nobelpristagare, när USA har y.” Eller: “Norge lyckades samla x guldmedaljer i senaste vinter-OS, när Kina fick y.” Ofta görs dessa jämförelser med det underförstådda att landet X ska kunna jämföras med landet Y.

På ett liknande sätt görs svepande jämförelser mellan “svenska företag och amerikanska företag”. Det kan gälla hur väl företagen tagit till sig exempelvis teknikutvecklingens möjligheter, där de bästa exemplen ställs mot varandra.

Dessa jämförelser är givetvis på inget sätt relevanta. Om länderna är lika stora, exempelvis sett till antalet invånare, kanske en jämförelse kan vara någorlunda meningsfull. Då finns det ju en viss sannolikhet att de två länderna kan skaka fram ungefär lika många duktiga fotbollsspelare eller höjdhoppare. Och då kanske vi kan försöka oss på att se hur näringslivet utvecklats och räkna antalet succéer eller förebilder.

Men annars är det såklart helt orimligt att begåvningen skulle fördelas efter landsgränserna. Och ännu mer orimligt att ett litet land skulle ha fler (per capita) talangfulla matematiker, kockar, universitet, cyklister, entreprenörer eller politiker.

Men riktigt oroväckande blir det när man använder landsgränserna för att förminska eller förstora påverkan som ett visst land har i exempelvis klimatpåverkan.

Ibland görs brutala jämförelser mellan utsläpp från Kina och Sverige. Det blir såklart uppenbart att Kina har större utsläpp än Sverige. Även om vi per capita är betydligt värre. Detta något simpla exempel går att göra betydligt mer sofistikerat och realistiskt. Och även om vi försöker oss på att modifiera siffrorna till “per capita” blir det lätt ett för stort fokus på nationen och för lite på individen.

Det ger oss i Sverige inte sällan en känsla av att vi påverkar lite och stora länder påverkar klimatet mycket. En helt galen slutsats som inte lär oss något om lösningen på problemet.

Nationen och nationsgränserna förvirrar och skapar helt ojämförbara enheter. Det stärker inte “nationalstatens” kort i min bok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *