Förväntningarna på “media”

Som chefredaktör på Internetworld och med ganska många år numera som redaktör och journalist tror nog ingen att jag inte ser många och djupa värden i den fria pressen och journalistiken. Det finns verkligen mycket att vara stolt över och att slå vakt om.

Det gör vi också. Både journalisterna, mediehusen och naturligtvis många andra (läsare, politiker, debattörer).

Ändå kan jag slås av hur just starka åsikter många har kring hur medierna ska bete sig, ta betalt, forma sina verktyg och mycket annat.

Diskussionen om att det borde kosta att länka till mediesajterna blev en av snackisarna efter nyår. En ganska underlig historia, okunnig på många sätt. Tankarna från de som tyckte att Google skulle betala för sig var på många plan ogenomtänkta och bakåtsträvande.

Men hur detta kan ge upphov till en så upprörd diskussion förvånar mig ändå en hel del. När “vanliga” branscher agerar korkat och med reflexer från fel tidsålder kan vi lätt sucka, men också konstatera att det nog kommer någon annan som gör jobbet bättre och med smartare arbetssätt. De som inte förmår att tänka nytt och utvecklas kommer att ersättas av de som gör det.

En och annan kanske oroar sig för att något stort och viktigt håller på att gå förlorat för just medievärlden i den omställning vi är mitt uppe i. Om våra mediehus är en sorts kulturarv som någon håller på att slarva bort grundat på okunnighet och konservatism, då vore det väl illa. Men jag tror inte att det är så.

Jag tror förvisso att många mediehus, tidningar och en hel del individuella journalister förvaltar något väl upparbetat, erfarenhet, mognad, metoder och kunnande som också ibland finns inbyggt i system och processer.

Men jag tror också att detta kan behöva reformeras, ersättas av något nytt och annorlunda.

Jag tror till och med att det finns en inneboende önskan från medborgarna i en demokrati att köpa produkter som ger dem överblick, nyheter och underhållning. Kanske inte allt samlat på ett och samma ställe i en och samma produkt. Men på något sätt finns det en marknad för “journalistik”. Om alla våra tidningshus över en natt skulle försvinna är jag faktiskt övertygad om att det kommer att uppstå något annat i deras ställe, som på många sätt fyller tomrummen. Inte med samma människor, inte med samma kanaler, inte paketerat på samma sätt. Men behovet kommer att fyllas av duktiga entreprenörer, av journalister med nya tankar och vågade förslag.

Om vi tror att journalistiken bara kan överleva på grund av “god vilja” från läsare och marknadsförare, statsstöd eller annan konstgjord andning har vi inte bara en dyster framtidsprognos. Vi har framför allt dåligt självförtroende.

De många som suckar över hur mediehusen har dålig koll, inte fattar det moderna tror jag skulle vara mer behövliga i diskussionen om hur framtidens verktyg för bevakning, nyhetsarbete och framtidens journalistik ska se ut. Det kanske behöver ske på helt andra sätt än idag.