Konflikten mellan det tvärsäkra och det tvekande

Hösten har varit svår. Inte direkt privat (även om det varit en intensiv höst rent arbetsmässigt), utan i vår omvärld. Miljöhoten gör sig allt mer påminda och i veckan som kommer hoppas vi att klimatfrågan åter tas på största allvar och kommer överst på agendan.

Men hösten har kanske ännu mer präglats av både flyktingkris och terrordåd, som båda på olika sätt har satt fingret på det öppna och globala samhällets möjligheter och utmaningar.

I detta finns det såklart ett antal saker som är lätta att stå upp för. Förvaltarskapstanken är en sådan, där vi måste lämna efter oss en värld som även våra barn och barnbarn kan fortsätta att leva i och må bra i. En annan är respekten för varje människas rätt till liv, säkerhet, utbildning, framtid.

Självklart är det vettigt att köpa mer ekologiskt odlad mat, fisk som är MSC-märkt, att äta mer grönsaker och mindre kött.

Jag själv tycker att öppenhet, respekt för andras åsikter, respekt för att alla ska få leva sina liv med vem de vill, rätten att få tro på vad man vill och en hel del annat är givna för det samhälle jag vill leva i. Och som jag vill att andra ska få leva i.

Och lika lätt är det ju att fördöma de våldsdåd vi upplevt just nu. Lika lätt är det att fördöma de hot och trakasserier som många offentliga personer får uppleva via mejl, telefon eller i sociala medier. Och det är givetvis uppenbart att Syriens folk verkar välja mellan pest eller kolera: ISIS vidriga samhälle eller det lika förfärliga, men kanske på ett annat sätt, styre som Bashar al-Assad har gjort till sitt.

Men just där börjar jag tveka. Visst går det att stå upp för några grundläggande principer. Och visst går det att fördöma de som så uppenbart och flagrant bryter mot dessa.

Men i många fall är det lättare sagt än gjort att gå från ett dystert nuläge, till något som blir bättre.

Leder miljöutmaningen till att vi bör sluta äta kött, sluta äta fisk och sluta flyga?

Om vi stoppar ISIS, leder det i så fall till att al-Assad får fritt fram för sin förfärliga politik?

Vi vet ju vad som hände i Libyen. En förfärlig och galen regim med al-Gaddafi i spetsen ersattes av ett fullskaligt inbördeskrig och en ickefungerande stat. Var det bra? Nej. Blev det bra? Nej. Blev det bättre? Jag vet inte.

Det förvånar mig inte sällan att så många är så tvärsäkra på vad som behöver göras. Både hos etablerade politiker, men ännu oftare i kommentarer från “mannen på gatan”, uttrycks så tvärsäkra saker som jag bedömer omöjligt är konsekvensen av en ordentlig analys. Än mindre en förståelse för att vi står inför väldigt svåra val.

Jag har stor respekt för de som är pålästa, som sätter in i sammanhang, som försöker analysera alternativ, som också ger uttryck för tvivel, men ändå målmedvetenhet och beslutsamhet. Tyvärr är dessa få, och tyvärr är det inte så många som lyssnar.

I turbulenta tider söker vi efter fyrar att navigera efter. Vissa sådana fyrar erbjuder tydliga och enkla svar, andra ett navigerande och en förståelse för en mer komplex och komplicerad resa.

Jag tror förvisso att vi behöver fler ledare, som hjälper oss att hitta en ny riktning, som ger oss en samlad berättelse.

Men jag vägrar tro att det komplexa samhället erbjuder några väldigt enkla svar. Snarare kräver vårt moderna samhälle mer av oss. Mer kunskap, mer förståelse, mer analys och mer respekt.

Även om vi aldrig får ge avkall på våra grundprinciper.