I veckan fick vi veta att Malmö och Skåne kommer att marknadsföra sig som en del av “Greater Copenhagen“.

Det är en helt naturlig utveckling. Malmö blickar sedan länge mer mot Europa än upp mot Stockholm. Kanske har den alltid gjort det. Och Köpenhamn är ju löjligt nära, inte minst med den fasta broförbindelsen mellan länderna.

Malmö, Helsingborg, Lund och andra skånska kommuner kommer att erbjudas medlemskap i den organisation som internationellt ska marknadsföra regionen. Jag hoppas att många hoppar på tåget.

Det finns en hälsosam skillnad och kanske konkurrens mellan Stockholm och Köpenhamn med sin närhet till Skåne och Malmö. Stockholm har alla möjligheter att fortsätta att växa och dra till sig kompetens och kunnande.

Malmö å sin sida har enorma möjligheter som just en del av Köpenhamnsregionen istället för att slå vakt om sin samhörighet med andra svenska städer. Dessa möjligheter har inget alls med Stockholm att göra.

Visst finns det kulturella skillnader. Visst har integrationen mellan Malmö och Köpenhamn tagit oändligt mycket mer tid än man först kanske trodde. Och visst har de olika nationella regelverken på de båda sidorna av sundet fortsatt stor påverkan i många avseenden.

Ändå finns det en potential i en samlad bild – marknadsföring – och inte minst i ökad samverkan kring konkreta projekt. I en global kontext är likheterna ändå klart övervägande, olikheterna relativt försumbara.

Det som möjligen får sig en knäpp på nästan är ju nationsgränsen mellan Danmark och Sverige. Och det är kanske det jag gillar allra mest med detta projekt.

Det blir allt mindre viktigt var Sverige börjar och var det slutar. Istället är det den energi och det tempo som drivs av städerna, i synnerhet större städer, som lockar till sig människor, pengar, idéer och kreativitet.

Jag tror att det bara är bra.

Malmöborna och skåningarna är att gratulera. Well played.