School of life

Mark Twain lär ha sagt att skolan aldrig får vara i vägen för utbildningen. Sant, såklart, men skolan borde verkligen inte vara problemet.

Bristen på utbildning är roten till så många fenomen idag, såsom svårigheter att försörja sig vilket ofta leder till fattigdom och utanförskap vilket i sin tur kan föda främlingsfientlighet och nationalism.

Samtidigt är en av de mest hoppfulla trenderna att en allt större andel av jordens befolkning lärt sig läsa och skriva. Genom utbildning stärker vi individens förmågor, det är ett avgörande verktyg för henne att växa och det är en nödvändighet för att åstadkomma samhällsförändring.

Skolans och utbildningens roll blir bara viktigare och viktigare: delvis på grund av vi genom kunskap och utbildning får större förståelse för varandra och för vårt samhälle. Men också för att vårt samhälle just nu – och kanske länge framöver – kommer att vara i snabb förändring, vilket kräver att vi alla lär oss nytt och omvärderar gamla kunskaper.

Skolan i Sverige har en hel del problem. Både i hur den lär ut, i den kunskap som förmedlas och inte minst i hur den stimulerar barn och unga att fortsätta lära sig nytt när de väl lämnat skolan.

Men skolan står ofta ensam. Samhället i stort har en minst lika viktig roll i att stimulera ett livslångt lärande, där yrkestitlar, positioner och mandat ständigt måste omdefinieras, ändras och förtjänas.

Exakt hur skolans roll och uppdrag ska se ut vet jag inte. Men jag vet att läraryrket är ett av världens viktigaste. Jag vet att skolan måste bli viktigare än den är idag i samhällsdebatten och den måste få en starkare ställning i samhället i stort. Jag vet att skolan bara klarar en del av utbildningsuppdraget. Och jag vet att skolan inte klarar sig själv: vi måste bli fler som stöttar lärare och skolledningar.

Och vi måste bort från tanken är att det bara är i skolan man lär sig. Vi går trots allt alla i “school of life”. Världens viktigaste skola.

Några ord behöver även sägas om hållbarhet. Det blir en sorts avslutning. I morgon.