Jag är van vid att vara moderator och konferencier. Och att hålla i rundabordssamtal. Kort och gott: jag är bra på att låta andra prata och att se till att paketeringen är bra.

Men jag tror också att jag kan göra mer som föredragshållare. Nu har jag återigen tackat ja till att vara talare på ett event för jurister. Det är en bra grupp människor, en bra avsändare. Jag är van vid att stå på scenen. Och jag vet att jag har en hel del bra att säga till just denna målgrupp.

Ändå känner jag ganska djupt inne att jag måste lägga lite extra kraft bakom denna presentation. Nu måste jag se till att inte bara köra på rutin. Och jag vet att det krävs två saker: ett bra scope för presentationen och att jag kryddar den med underhållning och skratt.

Båda dessa kräver eftertanke. Scopet bygger på dramataurgi, på en bra berättelse, på en bra början, ett bra slut och på några punkter som man vill att publiken ska minnas. Detta måste bottna i viktiga och angelägna frågor. Men det vet jag ju att jag lätt kan bygga ihop något kring.

Underhållningsvärdet kräver minst lika mycket. Anekdoter, roliga och relevanta historier och lagom fyndiga one-liners eller bilder krävs för att hålla tempo, på att man kan brodera ut lagom mycket från sin grundhistoria. Även här tror jag inte att jobbet är omöjligt, men kräver förberedelser.

Jag har sett på tok för många dåliga föredrag, men också åtskilliga som varit lysande. Det har lärt mig att känna igen vad som funkar och vad som inte funkar. Men att omsätta det i något som ger mig själv riktigt grymma betyg är en helt annan sak. Men nu börjar den resan.

Nu eller aldrig.