En av landets bästa tidningsaffärer måste ligga på Götgatan, där utbudet av internationella tidskrifter är smått fantastiskt. Tidningsdöden känns i alla fall inte uppenbar när man kliver in och ser variationen av både stort och litet, brett och smalt.

Jag letade mig häromdagen till hyllan för arkitektur och plockade på mig ett urval av tidningar, samtliga för mig helt okända innan.

Mitt första objekt blev A10, med en tydlig europeisk hemvist: korrespondenter runt om i Europa, givetvis även från Sverige (bland andra Björn Ehrlemark från Arkitekturhögskolan och Tomas Lauri på Arklab). Tidningen utges från Amsterdam, där även redaktören Indira Van ‘t Klooster, verka sitta. Tidningen kommer ut sex gånger per år.

Tidskriften är i stort en sammanställning av rapporter från olika delar av Europa, där vi kan läsa om nya projekt som House of Religions i Bern, hur Olympiastadion i Helsingfors kan förnyas och utvecklas, ett nytt meta-museum i Madrid och en innovativ lekplats mitt i Rotterdam.

A10 gör spännande nedslag. Jag gillar verkligen bredden, både i projekt men också rent geografiskt. En karta på sidan 3 i tidskriften visar varifrån projekten är hämtade och den hade snabbt avslöjat om bredden i geografin hade saknats. Sverige saknar helt bidrag i den utgåva jag läste – jag utgår från att det är en tillfällighet. (Samma sak förvisso med både Norge och Danmark).

Jag gör några enkla spaningar, efter en genomläsning av detta nummer.

För det första att det just är husen som är i fokus. Jag gillar ju att sätta in dem i ett större sammanhang och i begreppet “stad”, men det saknas i alla fall i detta nummer. Är det en brist i modern arkitektur överlag? Är det en tillfällighet? Detta vet jag inte.

För det andra att det finns en tydligt anslag från en kulturell utgångspunkt. Mindre av politik, mindre av organisation, mindre av ekonomi och mindre av teknik. Tillfällighet? Trend? Detta vet jag inte heller.

För det tredje att själva tidningen liknar en katalog, mer än en tidning. Form och anslag känns mer hämtat från en utställning på ett museum eller en stor mässa än det har sin utgångspunkt i modernt tidningsmakeri. Jag vet hur många åsikter det finns om typografi, men jag förstår inte personligen varför man valt en sans-serif (troligen Helvetica) som brödtypsnitt, medan man valt en serif som rubriktypsnitt. För mig känns det både lite 70-tal, men också för lite “tidskrift”.

A10 kostade 79 kronor, och jag betraktar det ändå som ett bra köp.