#39 Bristen på plats

The Economist satte nyligen (4 april) fokus på ett brännande område, drivet av urbaniseringen: priset på attraktiv mark bara ökar och ökar i våra storstäder.

theeconomist

Det är uppenbart, som artikeln beskriver, att den digitala utvecklingen möjligen har minskat avstånd men knappast intresset för plats.

“… if distance has died, location has not”

I våra städer har mark i bra lägen bara ökat i värde. Regleringar av olika slag har ytterligare drivit upp värdet i takt med att en fortsatt utbyggnad och kreativ markanvändning har försvårats – ofta på grunder som är lovvärda och med goda intentioner, men som i krocken med urbaniseringen givit en hel del konstiga konsekvenser.

Det finns många dimensioner i denna fråga. En är regelverkets betydelse. En hel del regler syftar till att hindra en fortsatt utbyggnad: “regulatory limits on supply”. Skyddar den sortens regler rätt värden och vilka negativa konsekvenser får de? Det är enligt The Economist ingen tvekan om att dessa ramar driver upp kostnaden för fastigheterna. Tidningen talar om en “dold skatt” vars belopp varierade beroende på stad och beroende på vem som gjorde uppskattningen. En uppskattning var att priserna på bostäder ökade på grund av begränsningsregler med cirka 20 % i Washington DC och i Boston, 50 % på Manhattan. En annan bedömning gissade att priserna ökade med 300 % i städer som Milano och Paris, uppåt 450 % i London.

När kostnaderna för boendet drivs upp skapas en bostadsmarknad där många ställs utanför. I Silicon Valley, som The Economist flitigt refererar till, har det lett till att yrkesgrupper utanför den välbetalda IT-sektorn, såsom lärare, offentliganställda, städare och många andra viktiga samhällsbärande funktioner, får svårt att bo kvar och istället får pendla långa avstånd för att komma till arbetet.

Ytterligare en faktor är såklart det ofta rimliga i att stimulera de miljöer som går bra och fortsätta att satsa på dessa, medan mindre framgångsrika miljöer bör ägnas mindre tid och engagemang. Om vissa städer verkar vara framgångsrika och dra till sig både talang och kapital, varför inte elda på ytterligare där? Ingen orimlig tanke, i alla fall inte nationalekonomiskt. Men vad får det i så fall för konsekvenser, när det redan råder brist på bostäder och mark?

Artikeln i The Economist avslutas med en förhoppning om att teknikutvecklingen, såsom Virtual Reality och sociala nätverk, på sikt ska minska behovet av närhet och att alla måste vara på samma ställe. Det kan finnas en lösning i detta. Och kanske kan vi skapa fler kreativa miljöer, så att de inte är så förtvivlat få.

Oavsett står vi inför en hel del stora rent ekonomiska utmaningar, när allt fler söker sig till städerna.