Staden är en funktion av många individer, av nätverk, av funktioner.

Och på ett sätt är det inte otänkbart att försöka hitta jämförelser med andra komplexa system, exempelvis i naturen. Skulle staden kunna jämföras med insektskolonier med olika sociala strukturer. Eller kanske med en väldigt komplex maskin som på olika sätt kan optimeras av en ingenjör.

Men det verkar ändå osannolikt att den analogin håller.

Luis Bettencort, urbanforskare och fysiker på Santa Fe Institute, hör till dem som hävdar att det inte går.

Enligt en artikel i CityLab från The Atlantic hävdar Bettencourt att den stora skillnaden i synen på staden är att vi för ofta utgår från dess form. Vi borde leta efter dess funktion istället.

– Staden handlar om hur saker och ting utvecklas, hur de ändras. Den är en process, säger han.

Det är ett intressant perspektiv. Det sätter in staden i en rörelse, i en utveckling. Och staden blir dessutom ett verktyg för förändring, där annat ändras på grund av staden.

– Staden är en speciell form av “social reactor”, säger Bettencourt i artikeln.

– I takt med att staden växer kommer också staden till dig, fortsätter han något profetiskt.

Att han sedan försöker formulera stadens process som ett antal matematiska funktioner, som går att räkna fram tycker jag själv är lite mer problematiskt. Men det hindrar inte att jag tror att Bettencourt är något spännande på spåret.