#9 Logiken i cykeltrafiken

I morse blev det cykelpremär till jobbet. Jag har väntat länge, och i år kom inte dubbdäcken på alls på cykeln. Men bättre sent än aldrig.

I och med att det var premiär fick jag fundera lite på den bästa cykelvägen. Uppenbart över Tranebergsbron, in till Stadshuset. Så långt ingen tvekan. Sedan via Rosenbad, Blasieholmen, över till Dramaten, via Nybrogatan och Östermalm till Karlavägen.

En liten omväg, men med godkänt resultat. Bortsett från vägen mellan Gustav Adolf Torg och Kungsträdgården samt trafikplatsen utanför Dramaten, bedömer jag att detta var en relativt bra cykelväg. Bra cykelvägar fram till Rosenbad, sedan lite mer krig med biltrafiken.

Jag slås ändå av hur lite innerstaden fungerar ihop med cykeltrafiken. Tunnelbanan har sin helt egna logik. Biltrafiken har sina begränsningar och ibland rejäla utmaningar, men ändå ett antal väl planerade stråk för att få in och ut stora mängder fordon på kort tid. Gående hittar som regel sin väg på kortare sträckor.

Cyklisterna glider lite mellan bilen och de gåendes logik. Cykelvägarna har blivit fler, framkomligheten bättre. I synnerhet i Stockholms ytterområden är cykelvägarna riktigt bra.

Jag är glad för att politikerna valt att satsa mer på cykeltrafiken. Det känns logiskt ur ett miljöperspektiv, och dessutom i linje med att allt fler väljer att cykla. Och visst måste man som cyklist få treva sig fram för att hitta rätt rutt: så är det ju även för bilisterna och de gående.

Men när cykelvägarna tar slut är också kompromissen mellan bilen och de gående mer eller mindre utraderat. Vi cyklar i biltrafiken. Bilarna tar hänsyn (oftast). Men som cyklist känner man sig utsatt och lite i vägen (bokstavligt talat).

Kanske kommer vi aldrig att få en stad där cykeln är ett lika självklart inslag och har samma prioritet som bilen eller de gående. Kanske finns det redan massor av tankar tänkta om hur en sådan lösning skulle kunna se ut.

Men tills vidare kommer jag nog att leta efter fler cykelvägar, där jag slipper vara den där kompromissen mellan det hårda och det mjuka.