#99 Bikes vs Cars

Cykeln och bilen har huvudrollen i filmen Bikes vs Cars, en dokumentärfilm av svenske Fredrik Gertten. Han ligger även bakom den kontroversiella filmen “Bananas!*”, med en hel del konflikter med företaget Dole som en konsekvens.

Konfliktnivån finns ju även i hans nya film, där cyklarna är de goda medan bilarna är de onda. Men dramatiken är ändå märkligt frånvarande. Kanske beror det på att alla dörrar som ska slås in redan är öppna: “alla” vet att cyklar är bättre för miljön, “alla” vet att bilarna är en stor del av problemet för dagens städer och för miljön.

Kanske borde Fredrik Gertten vågat göra tvärt om: vågat analysera varför det är så många – inte bara politiker och makthavare – som gillar bilen? Delvis ligger väl svaret i en bekvämlighet, kanske är vi fångade i en drömbild som biltillverkare och marknadsförare skapat åt oss. Men jag tror också att bilen står för mycket mer än så. Den har haft sin självklara roll i ett samhälle där vi bodde långt från varandra, och där bilen stod för en frigörelse från platsen vi bodde på.

Att urbaniseringen dundrat in över oss är egentligen inte bilens fel. Den fick bara följa med när vi alla valde att flytta till staden och ta allt med oss. Inklusive ett antal beteenden.

Fredrik Gerttens goda sida är istället cyklisterna, som letar efter plats och utrymme i diskussionen. Men även här skulle resonemanget behöva utvecklas och nyanseras. I Stockholm och säkert många andra större städer ökar cyklismen snabbt. Det leder till ett antal problem som bara delvis har med biltrafiken att göra. Cyklister håller olika tempo, de hanterar trafikregler oväntat kreativt och de har själv svårt att vara en del av en mer komplex trafikmiljö, med gångtrafikanter, spårbunden trafik och kollektivtrafik.

Bikes vs Cars är givetvis något på spåren. Det finns en konflikt mellan cyklar och bilister. Och det finns starka krafter som står i vägen för ett modernt förhållningssätt till stadens transportsystem.

Men filmen hade vunnit på att utmana tittaren också. Det är lite för snällt, lite för förutsägbart.

Och kanske, kanske är filmens avslutning, där vi får följa med på till en “World Naked Bike Rides”, en protestaktion mot oljeindustrin, lite väl talande. Med den slutscenen får cyklismen en stämpel på sig som udda, långt från de stora massornas vardag. Det är synd. Cyklismen har potential att vara en sann folkrörelse, inte minst i en urban värld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *