Den demokratiska organisationen

Demokrati, enligt Wikipedia:

“Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.”

Och vidare:

“Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.”

**************

Det moderna företaget ställs inför en lång rad utmaningar. Det handlar om att vara flexibla på en marknad i ständig förändring. Det i sin tur kräver en kultur där innovation och förändring är naturlig.

Men företaget måste också byggas av och med moderna medarbetare, som i sin tur kräver något annat än den genomsnittlige medarbetaren gjorde på 1950-talet.

Den moderna medarbetaren kräver – för att kunna blomstra och utvecklas – en högre grad av frihet och respekt. (Jo, det hade varit bra om samma respekt hade funnits på 50-talet, men kulturen då var nog annorlunda.) Han eller hon blir svårare att styra, svårare att kontrollera. Och fungerar bara riktigt bra om han eller hon får utlopp för sin passion.

Det moderna företaget måste möta detta och måste få dessa många kreativa, krävande, ständigt sökande medarbetare att samverka, känna förståelse för både sina egna mål och för företagets.

Den demokratiska organisationen och det demokratiska företaget bygger just på respekten för varje medarbetare, på att han eller hon (jag borde byta till hen) är en viktig byggsten, där det är medarbetaren som är den viktigaste i hela företaget, utan hierarkier.

Jag har lärt mig och länge trott på devisen: “anställ bara de som är smartare än dig själv”. Jag tror fortsatt att det är sant. Men det bör nog kompletteras med insikten om att alla medarbetare, oavsett vilken roll man har och vilken plats i hierarkin man har, är 100 % duktiga på det som de är satta att göra. Eller i alla fall att de har en unik förmåga att vara en oersättlig resurs för företaget. Just för att de är unika.

“Ingen är oersättlig” brukar det heta. Det är givetvis precis tvärt om. “Ingen går att ersätta”. Men den dag då något väljer att sluta eller göra något annat kommer en ny balans, en ny jämvikt att uppstå. Den kan i sig vara lika bra, men inte samma.

Att dra nytta av varje medarbetares kraft, vision, engagemang, passion är en sak. Att inte stå i vägen för förändring och det nya är en annan. Båda är legitma, men var sak har sin tid.

Jag tror i detta resonemang finns ett frö till en större berättelse om hur våra företag måste fungera för att kunna vara en del av det moderna, nätverksorienterade, ärliga och ansvarstagande näringslivet.

Jag har verkligen inte tänkt klart här. Men efter dagens lunch (tack Susanna) lades några nya pusselbitar på plats, och jag hittade ytterligare några bitar som jag ännu inte vet var jag ska placera. Håll ut – tids nog kommer detta att bli en röd tråd. Det är jag övertygad om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *