I höstas gjorde jag ett oförlåtligt misstag. Jag bytte lösenord (det är inte oförlåtligt, det är bra) på mitt Skype-konto. Felet jag gjorde var att välja ett “å” i mitt lösenord. Systemet tog glatt emot mitt lösenord och svalde. Men på vägen hände det som ofta händer på nätet: våra svenska tecken omsätts till kryptiska strängar av andra tecken och mitt lösenord blev för alltid omöjligt att återskapa.

Då över till nästa utmaning: att hitta tillbaka till mitt e-postkonto, dit mitt Skypekonto varit länkat. Men problemen hopar sig: Skypekontot skapades i ett tidigt skede under min vandring på internet, i en tid då jag hade en @bredband.net-adress. Den adressen har jag sedan länge övergivit, bland annat av skälet att jag inte använder Bredbandsbolagets tjänster längre.

Vad göra? Bredbandsbolaget kan tänka sig att ta tillbaka mig som kund, men inte med mindre än att jag binder upp mig på minst ett år för en ganska stor summa pengar. Så intresserad är jag inte.

Skype, då? Support och kundtjänst är inte riktigt att tänka på. Jag har försökt, utan framgång, både med mejl och sociala medier.

Problemet är ju att jag inte är en riktig kund. Jag är “bara” en användare.

Skillnaden mellan att vara kund (där pengar byter ägare) och en användare (som bara utnyttjar en tjänst, ibland mot vissa gentjänster) är i många fall enorm. De krav och förväntningar som jag kan ställa på min “leverantör” om jag bara är en användare är i många fall mindre.

Men frågan om användarens status är viktig. Nu senast blev det en hel del rabalder, när Google meddelade att de i sommar släcker ner sin RSS-läsare Google Reader. Vi är många som troget har använt denna tjänst, helt utan att betala för den. Hur värdesätter Google våra intryck och våra erfarenheter, trots att vi inte är betalande? Inte så högt, just i det här fallet i alla fall.

Listan över tjänster som är extremt viktiga för nätet, för nätets logik och arbetssätt och givetvis även för många användare är lång. Facebook, Twitter och Gmail är tre som på något sätt är svåra att tänka sig att vara utan. Trots att jag inte betalat något för någon av dem.

Det är inget konstigt i att saker och ting kommer och går. Att tjänster läggs ner är ingen stor sak.

Men relationen mellan “användare” och “tjänst” kanske behöver ses över. Det är trots allt inte bara relationen mellan “kund” och “leverantör” som har ett tydligt och substansiellt värde.

Numera heter jag inte längre magnushoij på Skype. Jag heter magnus.hoij istället. Och jag är dessutom en betalande kund. Så nästa gång jag klantar till det hoppas jag på bättre service. Men jag ska göra mitt bästa för att undvika att testa den egenskapen.