Jag är inte lagd åt demonstrationer, utan ägnade istället delar av denna vackra dag åt trädgården.

Det är ännu för tidigt för den värsta maskros- och ogräs-säsongen. Det lär bara bli värre.

Men även denna vårdag tänkte jag tanken som flugit genom mitt huvud massor av gånger tidigare: tänk om jag bara hittade roten till alla andra maskroser: supermaskrosen som var början till allt. Tänk om jag hittade den där ursprungliga maskrosen, tog död på den och sedan var problemet ur världen. Inga mer maskrosor.

Eller sökandet efter urmodern till alla spindlar. Hitta superspindeln, ta bort den och sedan inga mer spindlar.

Sökandet efter det ursprungliga är kanske inte fel i sig. Men i många fall leder det ingenstans. Det finns ingen början. Det finns bara ett myller av startpunkter, tusentals, miljontals noder i denna väv av maskrosor, spindlar, kvickrot och kirskål. Varje instans ger i sin tur upphov till andra. Nätet byggs upp, möter på motstånd, bryts ner ibland, men hittar nya vägar.

Med näsan nere i rabatten känns detta ibland hopplöst. Det är frustrerande och som ett enormt Sysifosarbete.

Jag tänker den tanken också när man tänker på arbetet mot allehanda moderna ogräsliknande företeelser: exempelvis spam, virus eller hackare på internet.

Det vore skönt att hitta roten till det onda, till det som bara sprider sig och ständigt förgrenar sig. Att hitta den där superskurken, som i bakgrunden regisserar allt.

Men det förhåller ju sig inte så. Visst finns det de som är värre än andra och som säkert är någon form av “spindeln i nätet”. Men dessa nätverk består inte av en mitt och sedan en stor förgrening ut från denna mitt, precis lika lite som internet fungerar på det sättet.

Vad som dock finns och som möjligen är det enande och samlande är en kultur, som gör att nya noder uppstår. På samma sätt som jordmånen i min rabatt finns på nätet en kultur som gynnar vissa och missgynnar andra. Det är något vi måste jobba med och fortsätta att utveckla. Det finns givetvis kulturer som gynnar kriminella och de som vill bryta ner eller som på andra sätt vill utnyttja nätet för egoistiska syften på bekostnad av andra.

Men när vi gör det måste vi minnas den andra aspekten av denna brist på centralmakt och mitten. Det är den enorma livslust som ju också är uppenbar när man tänker på ogräsen i rabatten. Kalla det gärna entreprenörskap.

På något sätt finns det en glädje i att se något växa och inte ge sig. Och en glädje i att inte vara beroende av någon annan, utan själv vara mitten, att vara den punkt som allt annat snurrar kring.

Med rätt glasögon finns det en glädje i att se ogräset växa och sprida sig, att hela tiden utöka sitt territorium.

Men de glasögonen tänkte jag inte ta på mig. Nu ska ogräset bort.