Det närmar sig Eurovision Song Contest och det kommer att bli ett frossande i flaggor, turistbilder och nationella identiteter. Precis som när det är fotbolls-vm eller hockey-vm. Jag kommer inte ifrån att det hela känns ganska otidsenligt.

I helgen hamnade jag i en diskussion om ansvar för miljöförstöring och klimatpåverkan. Personen på andra sidan bordet hävdade att Kina har en enorm påverkan – både nu men framför allt på sikt. Sveriges bidrag är ganska litet i sammanhanget, sades det.

Så kan man ju resonera. På samma sätt som att Stockholms miljöpåverkan är större än Uddevallas som i sin tur är större än påverkan från Tärnaby.

Skillnanden mellan Stockholm och Tärnaby beror i huvudsak på att det bor fler människor i Stockholm.

Betyder det att Stockholm har ett större ansvar för miljöförstöringen än Tärnaby?

Ni förstår vart jag vill komma: det handlar ju inte om regioner eller områden, utan om den påverkan som du och jag, varje individ, har på sin omvärld. Kina kommer att behöva göra mer, men utslaget per innevånare förmodligen mindre än vi i Sverige.

Stockholm behöver göra massor, men utslaget per innevånare eventuellt mindre än Tärnaby. (Om detta vet jag faktiskt inget, men inget av scenarierna är särskilt givna.) Kina behöver säkert göra massor, men utslaget per innevånare behöver nog Sverige göra ännu mer.

Resonemanget som går ut på att vi i Sverige minsann inte behöver ändra oss – det är Indien och Kina som måste ändra sig – är ju totalt galet. Bara för att det råkar vara länder som samlar många människor betyder det ju inte att deras påverkan är större. Ditt och mitt ansvar är definitivt större än en genomsnittlig kines eller indiers ansvar. Garanterat.

Hela diskussionen om områden och grupperingar av människor baserat på region eller land riktar blicken fel. De utmaningar vi står inför är gemensamma och alla har ett ansvar för att ta ansvar för att göra bättre.

De kollektiva lösningarna kräver individuella åtaganden.

Våra landsgränser lär ännu ett tag ha stor betydelse. Både regelverk, valutor och inte minst folks huvuden styrs mot dessa gränser. Men allt mer behövs ett mer globalt angreppssätt för att komma till rätta med problemen. Och för att kunna dra nytta av möjligheterna.

Tills dess lär vi få stå ut med både Eurovision och landskamper i både den ena och den andra sporten.