Kategoriarkiv: blogg

144: Gå utanför ramarna

Från 23 november 2018

Vi borde oftare besöka oväntade konferenser. Vi borde oftare bjuda in oväntade gäster. Och vi borde själva oftare ställa de där konstiga frågorna.

Hittar du dina framtida kunder och de nya idéerna som blir nya affärer på företagets firmafest? Nej, troligen inte.
För att utvecklas, lära nytt och inte minst göra affärer behöver vi möta andra och inte sällan nya människor. Och vi behöver lämna vår egen hemmabas för att kunna komma vidare.
Jag oroar mig alltid för att vi rör oss i alltför välkända kretsar. Att vi mest möter likasinnade. Att vi inte utsätter oss för de oväntade mötena, de nya perspektiven.
I veckan har jag haft flera anledningar att fundera på just detta. Jag har mött arkitektföretag, Trafikverket, Sveriges Byggindustrier och därtill betongbranschen på Betonggalan.
Alla dessa forum, samtliga välordnade och viktiga, har inneburit goda tillfällen för mig att lära nytt, att få nya perspektiv. Men samtidigt: på alla dessa möten har kretsen av deltagare varit ”the usual suspects”.
Svenska Teknik & Designföretagen består av en lång rad företag som verkar i flera olika branscher. Flera jobbar i eller nära samhällbyggnadssektorn. Många jobbar i det privata näringslivet, inte minst mot industrin. Många stöttar det offentliga med analyser och utredningar. Det är en otrolig styrka att vi på våra styrelsemöten och i vårt vardagsarbete på kansliet kan ta in flera olika perspektiv, flera olika röster.
Just den sammansättningen och den bredden försöker jag ta med mig när jag möter kollegor från andra organisationer eller i forum där vi deltar. Men jag känner att jag ännu oftare borde vara rösten utifrån, att vara den som bidrar med tankar från andra sammanhang. Jag borde ännu oftare ställa de där konstiga frågorna, utmana perspektiven.
Jag borde själv ännu oftare än innan gå på oväntade konferenser. Och vi borde oftare se till att bjuda in personer med oväntade perspektiv.
Men vi på branschkansliet och i styrelsen klarar det inte själva. Vi måste alla hjälpas åt. Dels att spela in oväntade perspektiv. Men också att bjuda in människor med andra erfarenheter, från andra kulturer.
Det är först då vi kan utmana etablerade sanningar, hitta de heliga kor som egentligen borde slaktats för länge sedan.
Sedan behöver vi såklart våra ”interna forum” och våra firmafester. Men det är en helt annan sak.
*
I december har vi flera seminarier och aktiviteter för att synliggöra branschens arbete och utveckling. Jag pratar med Boverkets generaldirektör, Anders Sjelvgren, på vårt Facebook-samtal den 5 december. Dessutom presenterar vi vår Branschöversikt, med en överblick över branschens utveckling, både i Stockholm, Göteborg och Malmö strax innan jul. Missa inte det.
*
I helgen besöker jag årsmötet med vårt europeiska samverkansorgan för arkitekter och arkitektföretag, ACE, i Leeuwarden i Nederländerna. Det finns mycket att lära av att byta geografisk plats, att lämna det trygga svenska perspektivet. Jag hoppas ta med mig många lärdomar hem. Och kanske även att ställa några dumma frågor på plats.
Trevlig helg.

143: Fler företag vill betala i tid

Från 16 november 2018

Efter hårt arbete under lång tid finns nu listan med företag som sluter upp bakom koden för kortare betaltider.

En av Svenska Teknik&Designföretagens viktigaste frågor har under en längre tid varit att få till kortare betaltider, i synnerhet i det privata näringslivet.

Det är ett välkänt bekymmer att många, i synnerhet större, företag i industrin kräver allt längre betaltider när de förhandlar med sina underleverantörer. Det som borde vara 30 dagar blir lätt 60, 90 och inte sällan ännu längre tid.

Detta är ett ofog och en utveckling som slår hårt mot många företag i vår sektor. Det är helt enkelt inte ok att använda sina underleverantörer som bank.

Den senaste tiden har även politiken blivit spetsigare i sin kritik, eftersom utvecklingen i Sverige långsamt försämrats och eftersom det blivit allt tydligare att långa betaltider leder till ett sämre företagsklimat. Mikael Damberg, närings- och innovationsminister, har hotat med lagstiftning om inte andra initiativ fungerar.

Det trycket och hotet har visat sig ge resultat.

Med gemensamma ansträngningar, där vi på Svenska Teknik&Designföretagen tillsammans med flera andra näringslivsorganisationer och näringsdepartementet drivit på, har vi nu både en frivillig kod, en förening som ska utveckla och sprida koden och – nytt sedan i tisdags – en lista med stora och små företag som ställt sig bakom koden.

På sajten betaltider.se finns listan med företag, där storföretag som Volvo Car, Scania, Skanska, Ericsson och Electrolux finns med.

Listan, som presenterades på ett seminarium i veckan, visar att vårt långsiktiga arbete givit resultat och att vi snart kan se tydliga förbättringar i betalvillkor för framför allt små underleverantörer till dessa stora koncerner.

Mer finns givetvis att göra. Listan med anslutna företag kan bli längre, det finns kulturfrågor kring betalningar som behöver bearbetas även framöver och det är ur mitt perspektiv rimligt att alla, inte bara de små, får sina fakturor betalda på 30 dagar.

Men jag gläds ändå åt detta framsteg. Det är utmärkt att företag som Vattenfall, Telia, Atlas Copco och Sandvik nu lovar att betala sina små leverantörer snabbare.

Det visar att trägen vinner. Och ju trägnare, desto större vinst. Arbetet fortsätter.

*

Helgen tillbringar jag i Smålands mörka skogar. Jag hoppas hinna läsa en del och fortsätta utforska mina akvarellfärger, som den senaste tiden blivit en utmärkt avkoppling, även om resultaten knappast gläder någon större krets.

Trevlig helg!

142: Vad kräver klimatet av oss?

Från 9 november 2018

Klimathotet blir allt mer konkret och kräver allt mer av oss. Tempo och nytänkande, bland annat.

I veckan har jag haft två tillfällen att fundera lite extra på hur vi som samhälle, bransch och individ ska möta klimatförändringarna och miljöarbetet i vardagen.

Dels har jag besökt våra danska ingenjörskollegor på FRI för att ge dem min bild av vad vi står inför.

Dels har jag intervjuat Swecos hållbarhetschef Andreas Gyllenhammar om hans bild av läget och vad vi måste göra.

Utgångspunkten i båda fallen har varit FNs klimatpanel, som presenterades för någon månad sedan, med mycket tydliga besked om situationen just nu: det är allvarligt.

Det är några saker som blivit extra viktiga för mig vid båda dessa tillfällen, utöver situationens allvarliga läge:

Det första är att det är bråttom. Vi har ett fönster på några år, då vi fortfarande kan påverka hur detta slutar. Den möjligheten måste vi ta. Alternativen är inte tilltalande.

Det andra är att vi måste söka nya lösningar, tänka innovation, tänka kreativt. Problemen vi ställs inför är ofta nya och kräver nya idéer, som inte minst går snabbt att implementera.

Ett tredje perspektiv är att åtgärderna som krävs är långt bortom vad enskilda individer klarar av. Vi måste självfallet flyga mindre och äta mindre kött, men sammantaget krävs det betydligt mer för att nå klimatmålen.

För oss som jobbar med ingenjörskunnande, stadsplanering, infrastruktur, ny teknik och innovationer är klimatutmaningen extra uppfordrande. Just vårt kunnande och våra perspektiv kommer att bli extra viktiga i arbetet med klimatfrågorna framöver. I synnerhet de perspektiv och det kunnande som vi har i Sverige och övriga nordiska länder lär behövas på många fler ställen runt om i världen framöver.

Nu behövs det bara ett än tydligare politiskt ledarskap, en ökad medvetenhet hos företag och individer och därtill en lång rad kraftfulla åtgärder för att ro detta i land.

Det borde inte vara så svårt, tänker jag.

*

Ni har väl inte missat att vi på måndag den 12:e november har seminarium och presentation av Investeringssignalen?
Läs mer här  –  Investeringssignalen och panelsamtal – Är det kris i bostadssektorn?

*

I helgen är det höstmarknad i kyrkan i Abrahamsberg. Målbilden är att ha burit dit mer saker än jag bär hem. Wish me luck.

Trevlig helg.

141: Reflektioner från Italien

Från 2 november 2018

Behovet av internationellt utbyte och samarbete är större än någonsin. Men allt behöver inte vara lika.

Denna blogg skrivs i en soffa på den södra delen av Sicilien, nära Modica och Pozzello. Vädret har varit blandat, möjligen lite mer regn än vi hade planerat.
Jag slås av hur infrastrukturen här på Sicilien är eftersatt. Standarden på vägsystemet är bristfällig. Hanteringen av sopor är inte uppdaterad till dagens behov av cirkulär ekonomi.
Det är slående hur olika Europa kan te sig, trots att vi bestäm oss för att ha ett gemensamt projekt för fred, handel och kulturutbyte.
Förutsättningarna för detta gemensamma projekt är egentligen mycket goda. Det går fint att flyga hit, valutan är stabil, maten är utmärkt, engelska fungerar delvis och där den inte räcker till finns god mobiltäckning, så att Google Translate fyller i luckorna i konversationen.

Jag är personligen en internationalist, men även vän av samarbetet inom EU. Jag är övertygad om att världens problem behöver internationella lösningar, samtidigt som både företag och människor växer och utvecklas när vi möter olikheter och nya perspektiv.

Här i södra Italien kan man undra om vi har samma perspektiv som vi kring det gemensamma samhällsprojektet. Eventuellt är inte så. Kanske har vi lite olika utgångspunkter, lite olika tankar om vad som ligger i det gemensamma.

Det är för mig helt rimligt, kanske rent av önskvärt med olikheter, beroende på var man bor. För mig behöver lösningarna inte bli de samma runt om i världen.
För mig är det inte viktigt att vi har samma syn på vägunderhåll i Sverige som i södra Italien.
Däremot är det viktigt att vi byter erfarenheter, lär av varandra och stöttar varandra.
Självfallet bör vi vara så öppna som möjligt mot hela världen. Men låt oss inte se EU och Europatanken som ett hinder på vägen. Europa kan snarare bli en viktig språngbräda till ökad internationell samverkan, även utanför Europas gränser.

För våra företag, som ofta verkar på internationella marknader, är det självklart att kombinera det bästa med svenskt kunnande med insikter om vad kunden och den lokala marknaden behöver och kräver. Men mer kan göras för att stärka det internationella arbetet.

Även om jag kan sucka över att italienarna inte lyckas sköta underhållet av sina vägar.

*
Nästa vecka, onsdagen den 7 november, intervjuar jag Swecos hållbarhetsexpert, Andreas Gyllenhammar, i ett av våra frukostsamtal på Facebook. Då ska vi bland annat prata om FN:s klimatrapport, som presenterades nyligen. Läs mer här. 

*
I helgen åker jag hem från Catania på Sicilien och ser fram emot en ny, spännande vecka. Jag har lärt mig massor, även den här veckan, men nästa vecka är det dags att åter ta tag i budgetar, verksamhetsplaner och allt annat som samlats på mitt skrivbord.

Trevlig helg.

140: Grupparbete eller individuella prestationer?

Från 26 oktober 2018

Gruppen förmåga blir allt viktigare, när vi ska lösa gemensamma problem. Ensam är inte stark.

Jag gillar egentligen inte sport. Jag tycker synd om den som förlorar. Och jag ser inte tjusningen i det nollsummespel som de flesta sporter går ut på att hantera.
Men om det är något jag tror på är det lagets gemensamma förmåga, betydligt mer än den starka enskilda individuella prestationen. Om jag tvingas välja blir bandy roligare än längdhopp.

När vi framöver ska lösa gemensamma utmaningar i vårt samhälle krävs samverkan, samspel och att vi alla hjälps åt. Ett lag som förmår att spela riktigt bra tillsammans kan nå extremt långt, även om enskilda individer inte är bäst i världen. Se på Islands insatser i fotbolls-em 2016.

Det är inte minst sant i vår bransch, där komplexa projekt, oavsett om det rör sig om ett nytt sjukhus, en komplex lösning åt en industrikund eller ett infrastrukturprojekt, kräver många perspektiv, mångas kunnande. Det krävs riktigt små projekt för att det ska koka ner till enskilda insatser av enskilda individer. Det är självklart att vi måste fortsätta att utveckla, vårda och stärka våra medarbetare i sin profession och i sin professionella roll. Varje lag behöver duktiga lagspelare.

Men vad jag tror vi underskattat och som kommer att kräva än mer av oss framöver är ledarskap, management och team-byggande. Idag ser vi hur just dessa område stärks på många håll, hos väldigt många av våra företag. Det är uppenbart att dagens stora, internationella organisationer som i många fall driver branschen framåt drar nytta av sin storlek och sina många kompetenser.

Detta kommer att leda till att affärsmodeller ändras, att vi paketerar och säljer vårt erbjudande på nya sätt.
Detta är i synnerhet viktigt när trender som gig-ekonomin stärks. Mellanhänder, som bara förmedlar enskilda cv:n har ett erbjudande som fokuserar på den enskilda konsulten. För dem som säljer en helhet, ett större åtagande, en laginsats är det kanske något annat som behövs.

Som sagt: jag är tveksam till sport, inklusive lagsporter. Men jag gillar desto mer orkestrar.

Den som någon gång ställt sig med sitt instrument i en orkester med ett antal olika instrument vet hur det känns. Hur ett plus ett blir tre. Hur basisten aldrig i livet hade klarat sig själv, men hur orkestern hade blivit så oändligt mycket fattigare utan samme basist.

Jag tror vi oftare behöver se på oss själva som en orkester, där enskilda solister behövs, men där de alltid, alltid behöver stöd av en större grupp.
Ett lag.

*
I kväll besöker jag och hustrun IVAs högtidssammankomst, iklädd högtidsdräkt. Några individuella prestationer ska säkert premieras. Jag ska försöka att inte skapa dålig stämning.
Trevlig helg.

139: Viktigt med ja-sägare i politiken

Från 19 oktober 2018

Politiska fötter sätts ner i en lång rad frågor just nu. Det är illa om det framför allt är klackarna i backen.

Vi väntar ännu på en regering, och om man får tro förståsigpåarna lär det ta ett tag ytterligare innan nästa statsminister kliver in i Rosenbad.
Även i många andra folkvalda församlingar förhandlas det om vem som ska leda och styra de kommande åren.
Men på en del håll runt om i landet bildas nu nya majoriteter, där både väntade och oväntade partier samverkar för att leda kommuner, landsting eller regioner.
Stockholms kommun hör till dem som fått en ny majoritet, där Alliansen och Miljöpartiet hittat varandra.
En hel del besked har lämnats omgående, bland annat kring Nobel Center, en OS-satsning i Stockholm och byggandet av Östlig förbindelse. Dessa projekt läggs nu på is, i den överenskommelse som partierna enats om.

Att projekten blivit viktiga symboler och har givetvis vållat en hel del debatt i regionen. I vissa fall även i landet i stort.
Det går att ha synpunkter på för- och nackdelar med allt. Vad som oroar mig är bristen på visioner och framåtlutade projekt.
Jag hör till dem som tror på utveckling, på att våga och på att tänka framåt.
En viktig roll för politiken är att staka ut riktningen, att ha en vision, att våga genomföra.
Inte allt, självfallet. Och inte planlöst.

Men en stad som inte utvecklas, som inte förändras, den tror jag stagnerar och minskar i betydelse. En stad som inte tar intryck av sin samtid blir ett museum till slut.
Jag vill inte ha en politik i någon kommun som uppfattas som motståndare till utveckling eller visioner.
Om man är duktig på att säga nej till projekt måste man vara ännu bättre på att säga ja till något annat. Vem vill bo i ett museum?
Var vill Stockholm – eller för den delen Göteborg, Malmö, Östersund eller Töreboda – vara om tio år? Vilket avtryck ska politiken göra de kommande fyra åren?

Något parti hade sloganen ”Det är roligare att säga ja” i samband med valet om EU-medlemskap för många år sedan.
De valaffischerna borde man se oftare.

*
I helgen bjuder vi våra grannar på kaffe och äppelkaka. Den som vill (och med god marginal passerat 20) får även en skvätt Calvados till kaffet. Det är vårt blygsamma bidrag till grannsämjan.
Trevlig helg.

138: Designprocessen och digitaliseringen

Från 12 oktober 2018

Digitaliseringen ändrar det mesta. Men allt ändras också på olika sätt.

De som läste min fredagsblogg förra veckan fick kanske känslan av att våra företag påverkas ganska lite av digitaliseringen.
Så är det såklart inte. Tvärt om: vi påverkas massor. Men mitt budskap förra veckan var att vi också sitter i förarsätet för förändringen: vi kan styra vad vi gör, hur vi gör saker och vad digitaliseringen får för konsekvenser.
Men jag undvek en fråga som är nog så viktig. Kommer inte designprocessen, den kreativa delen, också att ändras av digitaliseringen.

Jo, det gör den med all sannolikhet. Men det sker på andra sätt och med delvis en annan logik.
För det första: de tidiga, kreativa faserna med fokus på design, vision och målbilder kommer bara att öka i betydelse. Denna fas kommer att ta mer tid, kräva mer fokus och påverka slutresultatet mer än innan. Eftersom våra medlemmar jobbar just med dessa faser känner jag en trygghet i att vi faktiskt kommer att ha mycket att göra även framöver.
Men även dessa faser utmanas och ändras.

Låt mig bara ta några exempel på fenomen som gör just designfasen annorlunda än innan.
Dagens digitala verktyg, såsom CAD-system av olika slag, är självfallet ett exempel. Det som tidigare var manuellt och tidsödande arbete för att ta fram handlingar kan idag med teknikens hjälp göras snabbt och i många fall automatiskt. Det skapar nya utmaningar, men dessa frågor är vi redan medvetna om.

Att vi kommer att kunna dela och sprida kunskap mellan olika delar av världen, mellan företag och mellan kompetensområden, ändrar självklart arbetet i de tidiga skedena. Oavsett om det sker via Youtube, sociala medier eller andra digitala plattformar, får vi allt kraftfullare verktyg, men som också kräver andra saker av oss.

AI är ytterligare ett exempel. Vi ser redan exempel på musikstycken som komponerats av AI, en kreativ process som i många fall kan vara till förväxling lik den som gjorts av en människa. Det är ingen högoddsare att detta även kommer att bli vanligare även i vår sektor inom kort.

Låt oss på inget sätt underskatta kraften i digitaliseringen. Men låt oss heller inte förskräckas eller oroa oss för mycket, utan snarare se möjligheterna och lära oss att samspela med den.

*
I kväll grillar jag färskkorv, fläskfilé och flankstek till några goda vänner. I morgon blir det troligen friterad schnitzel för att fira att sonen snart fyller 17.

Trevlig helg.

137: Den mångbottnade digitaliseringen

Från 5 oktober 2018

Jag får ganska ofta frågan om digitaliseringen är en prioriterad fråga för oss. Jag tycker den frågan är svår att besvara.

Ibland undrar personer jag möter om vi jobbar mycket med ”digitaliseringen”. Och ibland undrar några om vi är ”oroliga” för digitaliseringen.  Jag tvekar alltid inför svaret: det beror ju så mycket på vad man menar med digitalisering.
Det finns – minst – fyra områden där digitaliseringen påverkar oss och vår sektor av rådgivare och oss som kunskapsbransch.
För det första påverkas det vi utvecklar, designar och konstruerar av digitaliseringen. Om e-handeln ändrar förutsättningarna för butikshandeln är det väl sannolikt att arkitekterna måste förstå hur ”digitaliseringen ändrar handeln” för att kunna designa rätt typ av lokaler. Eller om bilpooler gör att färre vill äga en egen bil är det inte uteslutet att även våra ingenjörsföretag behöver hitta nya smarta lösningar som stöttar biltillverkarnas ambitioner. Är jag orolig för den utvecklingen? Nej. Är vi tillräckligt medvetna om dessa förändringar av samhälle och näringsliv. Överlag: ja.

För det andra skulle de system vi samverkar med, våra kunders arbetssätt, kunna ändras av digitaliseringen. Byggbranschen står inför en ”robotisering”, industrin kan komma att använda AI och arbeta med helt nya material drivet av digitaliseringens möjligheter. För våra medlemmar är det såklart en utmaning att på rätt sätt kunna samspela med våra kunder, så att vi stöttar på rätt sätt, leder dem rätt. Vi lär behöva arbeta annorlunda om husen kan skrivas ut av en 3D-skrivare, eller om en robot gör jobbet istället för en snickare. Är detta en utmaning? I många fall är det nog det: fast mest hos de kunder vi jobbar med. Hur kan vi se till att driva på en sådan utveckling, där vi oftare skriver ut husen eller industrialiserar processen för byggandet? Den frågan har inga bra svar. Vi som designar påverkas såklart, men än mer påverkar det byggbolagen.

För det tredje skulle digitaliseringen kunna ändra de arbetssätt vi har för dagens uppdrag. BIM-modeller, artificiell intelligens eller mjukvaruplattformar som Rewit ändrar självfallet det dagliga arbetet hos våra medlemmar, på samma sätt som sociala medier eller Google-annonseringen ändrade arbetet på företagens marknadsavdelning. Inte sällan delar vi modeller och verktyg med våra kunder. Är detta ett hot eller en utmaning för våra medlemmar? I de flesta fall inte. Just digitala plattformar och informationsdelning rymmer en del knäckfrågor, kopplat exempelvis till upphovsrätt, men överlag är våra företag och medlemmar väl förtrogna med hur dessa digitala verktyg stöttar processer och affärer.

Det fjärde området, där digitaliseringen utmanar oss, är på arbetsmarknaden. Gig-ekonomin är tätt förknippad med digitaliseringen. Plattformsföretagen, med sina okonventionella affärsmodeller, är möjliga på grund av digitala verktyg. Här har digitaliseringen definitivt skapat nya förutsättningar för både företag och individer. För oss, som arbetsgivarorganisation, är detta en fråga som kommer nära oss och vårt uppdrag. På detta område skulle jag nog påstå att vi fortsätter att lära oss och utvecklas, både som bransch och som arbetsgivarorganisation. Just denna dimension, kopplat till arbetsmarknad, yrkesroller, utbildningar och starka individer, är något som kommer att bli allt viktigare för oss att arbeta med de kommande åren.

Jag känner mig alltså överlag ganska trygg med vårt arbete med ”digitaliseringen”. Fast det beror, som sagt, såklart lite på vad man menar.

*
Missade du vårt Facebook-samtal om tjänstedesign i onsdags? Ingen fara. Titta på samtalet här.

*
I helgen tänker jag se premiärmatchen mellan Sollentuna volleybollklubb och Falkenbergs Volleybollklubb. Plus ett besök hos återvinningscentralen. Jag tror att den har väntat på mig.

Trevlig helg.

136: Näringslivet – kan och vill ta ansvar

Från 28 september 2018

Arbetet med klimatfrågorna blir allt viktigare och måste inkludera allt fler. Näringslivet har en avgörande roll i det arbetet.

Jag är inte ensam om att oroa mig för klimatförändringarna. Allt fler svenskar och inte minst (nästan) alla världens experter på området inser allvaret, och inser också att insatserna för att vända trenden måste vara omfattande.
För mig är det uppenbart att vi alla måste bidra till det arbetet. Det inkluderar självfallet även näringslivet.
Många företag och branscher ligger redan i framkant. Svenska Teknik&Designföretagens medlemmar utvecklar hållbara lösningar för både näringsliv och samhälle. Väldigt ofta är just hållbarhetsfrågorna i fokus.

Men även andra, mer traditionella branscher, är inte sällan offensiva. Betongbranschen har ambitiösa mål för sin klimatpåverkan. Många fordonstillverkare lägger om sitt fokus från smutsig bensin och diesel till eldrivna lösningar och biobränslen. För livsmedelsföretagen är klimathotet en ständigt närvarande fråga. Listan kan göra lång, där enskilda företag och branschorganisationer gör allt mer i klimat- och hållbarhetsfrågorna.

Detta engagemang, som alltså omfattar en stor del av näringslivet och engagerar både ägare, ledning och medarbetare, måste även synas i det påverkansarbete som vi som bransch- och arbetsgivarorganisation bedriver i vardagen. Näringslivet kan och vill vara en god och aktiv kraft i arbetet för att minska klimatpåverkan. Just så bör bilden målas av näringslivet.

Jag är medveten om att många har en hel del förutfattade meningar om näringslivets ärliga engagemang i dessa frågor. Jag skulle påstå att de som är skeptiska till om näringslivet menar allvar i klimat- och miljöfrågorna har i allt väsentligt fel. Lejonparten av det svenska näringslivet tar dessa frågor på extremt stort allvar.

Men eftersom det finns en viss skepticism kring företagens arbete i detta avseende behöver vi som bransch- och arbetsgivarorganisationer anstränga oss ännu mer, vara ännu tydligare och inte minst föregå med gott exempel varje gång.
Näringslivet är en betydelsefull och viktig kraft för att vi ska kunna lämna över planeten i ett vettigt skick till våra barn.

Det är en kraft som vi ska vara stolta över. Och som behöver synliggöras mer.

*
Missa inte vårt frukostsamtal på Facebook på onsdag morgon, då jag pratar med professor Stefan Holmlid från Linköpings Universitet. Han är professor i design, med lite extra intresse för tjänstedesign. Det tror jag kan bli mycket spännande. Läs mer här.

*
På bloggen har min kollega Anders Persson bidragit med flera läsvärda inlägg den senaste tiden. Han kommenterade bland annat partiernas klimatpolitik och gav en läsvärd rapport från ett av våra internationella forum, FIDIC. Jag har även själv bloggat lite i veckan om vårt arbetsmiljöarbete, i synnerhet den aktivitet, kallad Stand Down, som vi arrangerade tillsammans med Trafikverket och Sveriges Byggindustrier.

*
I helgen blir det en tur till Småland och Bodafors, för några dagar i skog och mark. Men om det blir tid så hoppas jag kunna ägna mig åt mina akvarellfärger, då jag hoppas få lite tid att skissa och måla. Det brukar bli en bra avkoppling från vardagens möteshysteri.

Trevlig helg.

135: Stora steg eller små?

Från 21 september 2018

Samhälle och näringsliv genomgår en ständig förändring. Ibland i stora steg, ibland i små. Vi måste lära oss att uppskatta båda.

Jag har nu levt så länge att jag börjar få lite överblick: det går lika bra att blicka bakåt som framåt.
Många av er vet att jag rört mig i en blandning av media, journalistik, IT-utveckling och ett framväxande digitalt landskap. När jag blickar bakåt noterar jag att dessa världar genomgått ganska stora förändringar. I vissa fall går det nog att använda ordet ”revolution” utan att komma för långt från sanningen.

Internet har utmanat affärsmodeller, arbetssätt, produkter och gamla sanningar i grunden. Inte minst mediebranschen har stöpts om i grunden. Och under de här åren har jag lärt mig att det klokaste förhållningssättet är att vara beredd på nya, stora utmaningar, nya ”revolutioner”, där gamla sanningar inte längre fungerar. Det har varit ganska stora steg och tvära kast, ibland helt galna. Men det har ändå varit viktigare att vara orolig för de nya utmanarna, än att finslipa på detaljerna.

Många av våra medlemmar jobbar nära samhällsbyggnadssektorn, byggbolag, fastighetsägare och inte sällan olika offentliga institutioner. Detta är en bransch som i många avseenden är traditionell, där förändringstakten varit långsammare än i många andra branscher och där förändringarna går relativt långsamt. Samma sak kan nog sägas om delar av den traditionella verkstadsindustrin.

För många aktörer i samhällsbyggnadssektorn handlar innovation och utveckling inte om en revolution, utan om att just utveckla och finslipa de arbetssätt och metoder vi redan har etablerat sedan länge. Utveckling handlar om små steg, inte om stora.

I många fall har vi säkert på goda grunder hittat arbetsformer vi trivs med. Men jag är ganska övertygad om att många, när de tittat på samhällsbyggnadssektorn eller delar av den traditionella industrin, förväntar sig en större grad av utveckling, där känslan av ”revolution” kan andas. Inte minst gäller det politiker och beställare. Jag hör till dem som dels tror på att förändring kan vara ganska omvälvande och ske i stora steg, dels tror att detta är i stora stycken bra och värdefullt. Visst innebär de stora stegen att man ibland hamnar fel, att man går vilse. Men lika ofta skapas nya förutsättningar och öppnar nya dörrar som vi inte hade öppnat innan.

När jag blickar framåt och funderar på vad som ska hända i de branscher där våra medlemmar stöttar med kunskap, rådgivning och innovation så känner jag mig allt mer övertygad om att det är några stora steg som kommer att tas. Snart.
Jag ser fram emot det.

*

Stefan Holmlid som är Professor i design med inriktning mot tjänster på Linköpings universitet gästar vår Samtalsserie den 4 oktober kl 8.30. Vi kommer bland annat prata om begreppet tjänstedesign och hur det har utvecklats. Läs mer här

*

I helgen blir det den årliga kräftskivan med släkt och vänner. Kräftorna är sedan länge fiskade, och nu ska de ätas upp. Någon revolution i detta avseende är inte på kartan.

Trevlig helg.