Etikettarkiv: Google

“We’re on the verge of a historic moment”

Det är kanske varken överraskande eller särskilt dramatiskt att Google nu ger sig in i diskussionen om städerna och hur de fungerar. Tvärt om känns det som om de redan har gjort det en tid.

Fast jag blir ändå glad när jag läser om Googles projekt “Sidewalk Labs“, som ska undersöka hur modern teknik ytterligare kan utveckla städerna. Målet är att göra städerna ännu mer hållbara, både miljömässigt, ekonomiskt och socialt.

Daniel L. Doctoroff ska leda Sidewalk Labs, och jag delar hans uppfattning om att tidpunkten är helt rätt.

– We’re on the verge of a historic moment for cities, säger han till New York Times.

Teknik som mobiltelefoner, sensorer, big data och mycket annat skapar enorma möjligheter att förbättra våra städer och hur vi planerar dem.

Det saknas ju inte tankar om detta, men Googles inträde och engagemang kommer definitivt att hjälpa till att öka engagemanget för de här frågorna.

Jag tror nämligen att det både behövs mer förståelse för digitaliseringens konsekvenser hos företag och organisationer som jobbar med den fysiska samhällsbyggnad. Men det behövs också ökad förståelse för hur vår fysiska miljö och städernas logik hos företag, organisationer och individer som har det digitala fokuset.

Google kan bli bryggan mellan båda dessa världar, om det vill sig väl.

#38 Arkitekturen i mobilen

Min mobiltelefon ligger mig varmt om hjärtat: bokstavligt talat. Bland favoriterna är kartapparna och alla karttjänster.

Och visst blir man både glad och lite imponerad av det arbete som Google, Microsoft och Apple gjort med sina karttjänster.

Lite extra roligt är såklart att de valt att återge stadbilden direkt i kartan: genom att tilta kartan kan man i större städer se husen och delar av deras arkitektur. Det är utan tvekan ett närmande till Google Street View och andra bildbaserade tjänster, men med andra egenskaper.

Med tanke på hur imponerad man är från början – bara av själva faktumet att det alls fungerar – så kanske man inte borde vara allt för kritisk. Men vid en jämförelse mellan Google Maps och Apples karttjänst i mobilen är det ändå som regel Google som går segrande ur den jämförelsen.

Jag valde att kolla på några kända byggnader för att se hur de presenteras i dessa två tjänster i min mobil. Det är inte uteslutet att resultatet skulle se annorlunda ut i datorn (även om jag inte tror det). Det kan också hända att en Android-telefon kan komma åt mer information från Googles tjänst än jag kunde. Men jag gillar ändå Googles resultat mer.

Så här ser Notre Dame i Paris ut i dessa två tjänster – den övre Apple, den undre Google:

Paris1 Paris2

Samma jämförelse för Peterskyrkan i Rom – här är Google överst och Apple underst:

rom1 Rom2

Och slutligen det kungliga slottet i Madrid – överst Google och underst Apple:

Madrid1 Madrid2

Dessa bilder spelar i många fall ingen större roll. Det är i många fall mest en rolig detalj. Men det har vi ju ändå lärt oss genom åren: det som inledningsvis inte verkar vara mer än underhållning och onödig sidoinformation hittade till slut fram till en väldigt viktig uppgift. Inte allt, men mer än vi inledningsvis kunde ana.

Och som synes ovan: Googles tjänster är mer detaljrika och återspeglar arkitekturen bättre än Apples.

Låt oss inledningsvis glädjas åt att vi kan få uppleva världen och våra städer direkt i telefonen med en sådan kvalitet och detaljrikedom. Fantastiskt.

Låt oss också fortsätta att förvänta oss utveckling och att det aldrig tar slut. Vi vill ha mer.

Och låt oss slutligen själva fundera på vad vi kan erbjuda världen, så att vi också bidrar till andras glädje och kanske innovationslusta. Inte minst vi som jobbar med stadsplanering och arkitektur borde kunna göra mycket mer för att levandegöra staden, direkt i mobilen.

Jakten på det perfekta

Do awseome things

Björn Jeffery är en av de många som på allvar skapat otroligt häftiga saker i den digitala världen. Numera, men inte begränsat till, jobbar han med att skapa appar för barn.

Han har haft på sin Facebookprofil mottot “Do awesome things” ett bra tag. Och jag känner att det ligger något i det. Både eftersom han hör till dem som verkligen gör fantastiska saker, men också för att jag själv tror att jag, i min gärning, behöver anstränga mig för att göra ännu bättre, bli ännu mer “awesome”.

Dessutom tror jag verkligen att varje framgångsrik produkt inte bara är bra, utan den överträffar kundens förväntningar. Hela tiden.

Men när det är sagt inser jag att vi aldrig kommer att kunna nå någon utopi. Trots att vi bör eftersträva saker, tjänster och insatser som är fantastiska, så måste vi på samma gång inse att vi bara har börjat. Att vi inte kommer i mål. Någonsin.

När vi skapar vår lista över Sveriges 100 bästa sajter, Topp 100, på Internetworld får vi ibland möta vinnare som tar emot priset inte med stolthet utan med förvåning. “Va, vi har ju 1000 saker kvar att göra. Vi är inte klara, ens i närheten” hör vi ganska ofta. Och precis så är det ju. Jakten på ständiga förbättringar är inbyggt i hela webbens existens. (Det är bland annat av det skälet som vi på Internetworld inte riktigt går igång på traditionella reklamkampanjer, som helt uppenbart görs klara, levererar en sak och som sedan läggs ner. Det finns inget långsiktigt i dessa, bara kortsiktighet. Men det är en annan historia).

Apple har ibland fått fram produkter där vi kunnat få känslan av en helt färdig produkt. Ett fokus på detaljer, finish och känsla där vi inte kunnat tänka ut någon fortsättning. Allt var liksom fulländat. Men så något år senare kommer ändå nästa produkt. Bättre på nästan alla punkter.

Och Google, där till och med många tjänster haft en beta-märkning långt efter att de lanserats i stor skala. “Great just isn’t good enough” är deras tionde budord. Och Google är ständigt på jakt mot nästa version, mot något bättre.

Det finns ingen motsättning mellan “awesome” och en ständig jakt på nästa version, på att hela tiden utveckla. Men orden kan vara luriga och ibland kan den som skapat något “awesome” få en känsla av tillfredsställelse, att vara klar och kunna slappna av. Det är en farlig känsla.

Detta är en vattendelare: de som tror att vi kan nöja oss med bra produkter som sedan kan säljas och kanske sedan – tids nog – fasas ut. Å andra sidan finns det de som tror att vi behöver ständig utveckling, ständig rörelse framåt för att alls överleva.

Det finns de som tar fram produkter. Och det finns de som ständigt är på jakt efter att göra saker bättre.

Det är en enorm skillnad. Jag vill höra till den senare gruppen. Precis där jag tror att även Björn Jeffery hör hemma.

Maslows digitala behovstrappa

Vad behöver man för att överleva i det nya digitala samhället? Det kan givetvis vara olika, men från min horisont finns det två saker som krävs:

För det första: ett öppet sinne, en nyfikenhet och en vilja att lära och att ändra sig.

För det andra: en uppsättning tjänster och verktyg.

Här är min lista – en sorts Maslows behovstrappa för oss digitala – över de viktigaste stegen för att klara sig i vardagen.

  • Prio 1. En webbläsare. Alla måste börja med att koppla upp sig – annars går inget. Det kan vara en gammal pc med Windows 95, en läsplatta som du lånat eller senaste Macen med retina-skärm. Men du bör ha tillgång till den regelbundet. Och det blir lättare om du kan anpassa den till dina egna vanor och behov.
  • Prio 2. En bra mejlklient. Trots att mejlen dömts ut av många under lång tid är det omöjligt att klara sig utan en bra brevlåda. Gmail är ett bra exempel, men det finns givetvis många andra. Se till att du har mejlen på en webbtjänst, så att du kan komma åt den överallt.
  • Prio 3. En smart mobiltelefon. Du behöver en telefon som klarar av att surfa, som har tillgång till din position (gps) och som har en kamera. Alla andra mobiltelefoner kan i praktiken kvitta. Iphone, Android eller Windows Phone duger alla lika bra som steg in i det digitala livet.
  • Prio 4. Ett Facebook-konto. Det kan givetvis ändras, men i dagsläget är Facebook extremt viktigt för att förstå världen och att vara en del av det digitala. Har du inget Facebook-konto kommer du aldrig att förstå 2013 på allvar. Lika lite som du förstod 2012.
  • Prio 5. En bra bild-tjänst. Instagram känns naturligt att börja med, med tanke på de sociala funktionerna och de många användarna. Men Flickr kan funka och det finns även många andra spännande foto- och filmtjänster.
  • Prio 6. Ett Twitter-konto. För vissa kommer kanske Twitter högre upp, för vissa känns det väldigt avlägset. Men Twitter är en institution som det är svårt att undvika om du vill vara en del av det digitala samtalet. Och har du aldrig testat Twitter kommer du heller inte att förstå den förändring av språk och kommunikation som drivs av Twitteranvändningen just nu.

Efter detta kommer vägvalen och det stora utbudet. Efter ovanstående obligatoriska komponenter behöver du ha någon sorts uppfattning, men inte nödvändigtvis en nära relation till, bland annat detta:

  • Google+
  • Spelappar (Wordfeud typ)
  • Incheckingstjänster (Foursquare typ)
  • Träningsappar (Runkeeper typ)
  • Musiktjänster (Spotify typ)
  • Linked In
  • Evernote
  • RSS-läsare (Google Reader typ)

Det viktigaste är att du ser till att webben, de digitala tjänsterna blir något som får dig att göra ditt jobb bättre, som gör det lättare för dig att nå dina mål. Det får aldrig bli ett självändamål.

Min kalender

Jag tror på öppenhet. Har ganska lite att dölja. Men givetvis en del som är privat och ännu mer som är helt ointressant.

Under ganska lång tid har jag valt att ha min privata kalender öppen för kollegorna på jobbet – och i praktiken för vem som helst på nätet. För ganska länge sedan skickade jag ut länken till kalendern på Twitter och Facebook.

Nu ligger den även här på bloggen.

Det är fortsatt ett experiment. I min kalender finns en hel del ledtrådar till vad som komma skall. En hel del detaljer om livet som redaktör. En hel det om livet som “Magnus Höij”. Och garanterat en hel del som är totalt ointressant.

Jag kommer att vara noga med allt som har med källskydd att göra, allt som ligger i det journalistiska uppdraget ska skötas med samma professionalitet som tidigare. Om du av någon anledning är oroad för att din egen integritet äventyras (eller bara tycker att det är en dålig idé) så hör av dig. Jag lyssnar.