Etikettarkiv: Göteborg

#86 “Man kan påla, och man kan dränera”

#blogg100,

Göteborg in lights and colors
De flesta vet väl att Göteborg anlades av Gustav II Adolf. Efter några års byggande grundades staden 1621.

Men på den plats där Göteborg idag ligger har det givetvis bott människor mycket längre än så. Under stenåldern fanns en bosättning vid Göta älvs utlopp och länge var detta en öppning mot havet, mellan det danska Halland och det norska Bohuslän. Både Lödöse norr om dagens Göteborg och Älvsborgs fästning, vid inloppet till Göteborg, var då viktiga platser med strategisk betydelse.

1437 beslutades att anlägga staden Götaholm vide Säveån, men platsen var illa vald och istället fick Nya Lödöse bli den nya plats där förutsättningarna var bättre. Nya Lödöse låg ungefär där Gamlestaden idag ligger, en bit från havet. Både Nya Lödöse och Älvsborgs stad har alltså varit föregångare till dagens Göteborg.

1572 fick byggmästare Ludvig von Hoffwen i uppdrag att göra en så kallad skamplun, plan, för en befäst stad vid Gullbergs klippa. Den staden skulle bli ungefär lika stor som Kalmar. Året efter, 1573, befallde kungen att byggandet skulle dra igång, men inget hände. Bland skälen till att inget hände nämns att staden endast fick byggas med stenhus: få svenskar kunde vid den här tiden mura. Ett annat skäl till att bygget inte kom igång var att ståthållaren på Älvsborgs fästning, Charles de Mornay, deltog i en kupp mot kungen, Johan III. Det gjorde att staden Gullberg aldrig kom att byggas.

Begreppet Göteborg användes när Karl IX utfärdade tillfälliga stadsprivilegier 1603. Danskarna var dock så effektiva i att bränna ner staden några år senare att det var först på 1900-talet som några rester överhuvudtaget kunde upptäckas från denna tid.

När staden åter byggdes upp hämtades kunskap om byggnadsteknik från Holland. Men det var en av Gustav II Adolfs följeslagare som bistod i valet av plats. Kungen undrade om inte platsen, strandängen vid Göta älvs mynning, var för blöt och sank. Johan Pedersson Schult, senare adlad till Johan Adler Salvius, svarade: “Man kan påla, och man kan dränera. Jag föreslår, att man avstår från att gräva någon utvidgad hamnbassäng här nere mellan bergen och istället lägger en bred kanal rakt in över gräset och kanske en tvärkanal, som går ut på andra sidan det lilla berget. Det suger upp vattnet och båtarna ligger minst lika bra.”

Staden byggdes sedan efter hollänskt mönster med raka gator och kanaler. En stor del av stadens befolkning kom också att utgöras av holländare, som hade bra kunskap om att bygga på sankmark.

Namnet Göteborg hade flera andra stavningar på 1600-talet: Giötheborg, Göteborgh, Gothenburg och Gamble Gotenborg. Just Gothenburg har levt kvar som ett engelskt namn på staden.

I kväll åker jag till Göteborg. Hinner jag ska jag leta efter spåren efter holländarnas byggnadskonst.

#33 Stadens ambassadörer

#blogg100, , , ,

Veckan har tillbringats i Bryssel, där vi på STD-kansliet både konfererat och gjort lite studiebesök. Vid ett av dessa studiebesök gjorde jag reflektionen att ett antal städer: både Stockholm, Göteborg, Malmö och kanske ytterligare någon annan, hade egna kontor, egna utsända till Bryssel.

Logiken är uppenbar: politiken i Bryssel påverkar även städerna, precis som besluten i Stockholm gör. Det räcker inte med att Sverige syns: våra regioner blir allt viktigare, liksom våra städer.

Men städerna har väl ännu inte några formella ambassadörer, på samma sätt som staten har. Sverige har ju ambassadörer, med vissa speciella uppdrag, förpliktelser och privilegier, i både flera länder men också för vissa funktioner. Gott så.

Men om vi vill ge städerna en ökad maktposition (och det vill ju jag) så kanske även städerna borde jobba föra att inrätta ett liknande system, med lite mer officiella representanter till andra städer. Jag noterade att Stockholm stad, via bolaget Stockholmsregionens Europakontor har en vd: Per Spolander. Göteborg har en man vid namn Sebastian Marx. Malmös man heter Ola Nord.

Det skulle ju inte se snyggt ut med tre gubbar i första ledet, men som tankeexperiment vore det ändå roligt att tänka sig Per, Sebastian och Ola som våra första stadsambassadörer ute i världen.

Systemet borde inte vara så komplicerat, men även utan ett sådant formellt ramverk på plats borde det inte vara omöjligt för större städer att redan nu skapa en roll som verkligen har en sorts officiell status, gärna med en titel.

(Disclaimer: jag är inte mycket för titlar överhuvudtaget, men kanske att det i det här sammanhanget kunde göra viss praktiskt nytta på kort sikt).

Jag tänker att lite större städer som Stockholm, Paris, London och kanske även medelstora städer som Göteborg borde kunna utbyta officiella representanter, i synnerhet om det finns viktiga kulturella eller affärsmässiga skäl för en sådan roll.

Själv känner jag mig kanske lite för rastlös (och dessutom på tok för upptagen med att utveckla och jobba för en enormt spännande bransch). Annars hade jag kanske anmält eget intresse för ett sådant uppdrag.

#24 Den sköna historien

blogg,

Jag är verkligen inte en vän av att söka lösningarna i backspegeln. Det var sällan bättre förr. Inte heller städerna.

Men det hindrar inte att vi både kan lära av historien. I vissa fall kan vi roas över lustigheter och beteenden som förr var självklarheter.

Och inte minst kan vi såklart hitta enskilda lösningar, lärdomar och beteenden som faktiskt kan komma tillbaka i modern tappning.

Jag tycker att den här filmen på många sätt är en charmig berättelse om Göteborg som det såg ut och beskrevs för 50 år sedan. Jag önskar mig inte tillbaka. Men det är glädjande att filmen finns kvar för oss att få ett titthåll till en tid som numera är svunnen.