Borta bra, men hemma är ändå något annat. Ofta bättre.

Vad som är hemma kan dock vara flytande. När jag för många år sedan gjorde militärtjänstgöring i Eksjö, Ing2, var vi regelbundet ute i fält. Med brobyggandet framför fötterna och minus 20 grader ute tänkte man ofta på “hem” som tältet, några hundra meter bort, med mat och värme. Väl i tältet tänkte man på “hem” som militärförläggningen i Eksjö, med sina duschar och rena kläder. På plats på logementet var dock “hemma” snarare Hunnebostrand, hemma hos mamma och pappa.

Numera är “hemma” såklart min egen familj, vårt hus i Bromma som jag är på väg till senare idag.

Rastlösa blir vi väl alla ibland och visst finns det många som söker sig ut och inte sällan bort från något. Det som kallas hemma blir ibland kvävande, ett hinder, ett hot eller en del av ett problem, inte en del av lösningen.

Oavsett var vi bor är det lätt att känna igen sig i “Fucking Åmål”-känslan: det mest spännande händer någon annanstans.

För några blir det sökandet, bort från något, ett livslångt projekt.

Jag tror dock att vi alla behöver något som kallas “hem”, även om några av oss letar efter det väldigt, väldigt länge. En bas, en plats för vila, en plats för återhämtning och en punkt där det nya kan börja igen.

För mig är det viktigt att åka till något, inte från något. Och även om man ibland kan känna en skön känsla av att få åka bort från alla måsten i form av tvätt, räkningar, gräsklippning och ogjorda projekt, så är det bara ett flytkbeteende som i många avseenden är direkt destruktivt. Istället bör resan fokusera på det nya som ska upplevas, det spännande som ska ses. Hemma måste vara förknippat med lugn och harmoni, med återhämtning och reflektion.

Utöver såklart tvätt, räkningar, gräsklippning och ogjorda projekt som måste bli gjorda.

Jag är själv hellre på resa än stillastående – i många dimensioner av livet. Jag tror inte att framgång kommer av att upprätthålla status quo. Själva förflyttningen är ett självändamål. Liksom omprövandet av gamla sanningar.

Men jag tror för vem som helst att det är svårt att gå vidare om man inte har en bas att utgå från. Den kanske ibland behöver flyttas, men den har ett värde.

När jag nu åker hem från några dagar i både Paris och Bryssel är det till den basen. Till den utgångspunkten som gör att jag sedan kan ta nya tag, åka på nya resor. Bromma och Stockholm är numera den plattform för mig som gör att jag kan ta nya kliv, komma till nya städer, se nya sammanhang.

Det ska bli skönt att komma hem.