Etikettarkiv: språk

Språk och kultur

Jag hör till dem som gärna ser mer språk-undervisning i skolan. Dels vanliga, traditionella språk. Dels programmeringsspråk.

Jag är dock övertygad om att det framför allt är engelskan vi kommer att behöva lära oss mer av. Engelskan är det moderna världsspråket, både på nätet men också i affärslivet i stort. Det finns säkert områden där affärer med fördel görs på det lokala språket eller enskilda händelser där franskan kan ha status som ett internationellt språk. Men överlag är engelskan oslagbart som verktyg för kommunikation över hela världen.

Men trots detta behöver våra barn lära sig även tyska, franska, spanska, ryska och kinesiska – och kanske även ännu mer. Inte allt, men ju mer desto bättre.

Varför? För att kultur och språk hänger samman. Det är genom att lära sig ett språk som man kommer kulturen nära och som man får en förståelse för historia, sammanhang och kulturell kontext. Språket hänger samman med hur vi som samhälle fungerar, vårt sätt att kommunicera och våra mellanmänskliga förehavanden.

Och även om vi kanske till nöds förstår och behärskar engelska betyder inte det att vi förstår hur en italienare har det. Ganska ofta tror vi – genom att vi kan kommunicera hjälpligt på engelska – att de vi pratar med ska förstå vad vi menar. Men så fort frågan eller meningen vi formulerat innehåller någon sorts bakgrundsförståelse (alltså frågor som bygger på kontext eller sammanhang) är risken stor att den på andra sidan bara kan höra meningen, men inte tolka den rätt.

Man kan kanske formulera tesen så här: vi behöver lära oss språk för att förstå kulturer.

Vill du göra affärer med Frankrike, behöver du förstå den franska kulturen. Ett bra sätt att få den förståelsen är genom att lära dig franska. På samma sätt givetvis med engelskan: vill du göra affärer med USA behöver du lära dig kulturen och kontexten. Det får du via engelskan.

Kulturer kommer vi fortsatt att behöva, ha olika och vilja förstå. På så många sätt och på så många plan.

Var mer otrogen

Härom morgonen hade jag ett mycket trevligt frukostmöte (där jag var inhyrd som en sorts samtalsledare) och vi pratade om innovation och teknikutveckling. Ett viktigt och relevant ämne, såklart.

Jag resonerade en stund inledningsvis kring hur tekniken bidragit till innovationen och även kring hur it-chefer och it-avdelningar allt mer kommit i utkanten av den utvecklingen. Målgruppen var nämligen it-chefer på ett eller annat sätt.

Jag landade i ett antal slutsatser kring hur tekniker och it-ansvariga kan stärka sin roll i samtalet om innovation. Mina slutsatser såg ut så här:

  • Prata teknik, men titta även utanför er vanliga tekniklåda. Nya områden som robotteknik, 3D-skrivare, nanoteknik och biotech kan vara områden som växer samman med din it-agenda snarare än du tror.
  • Prata ett språk som din mottagare förstår. Det kanske vore önskvärt om din chef intresserade sig för företagets SAN, NAS eller backuplösning. Men i väntan på det (och det lär bli en väldigt, väldigt lång väntan) bör alla som vill få något uträttat med stöd från chefen också lära sig att prata chefens språk.
  • Var mer otrogen. Byt leverantör ofta. Håll igång flera leverantörer samtidigt om möjligt.
  • Korta avtalstiderna. Bind inte upp dig för länge mot en och samma leverantör. Spara inte småpengar mot att du samtidigt exponerar dig för risken att sitta fast i ett gammalt avtal.

Diskussionen under samtalet och efteråt blev givande och stimulerande. Det blev en bra morgon.

Skolan börjar tidigt

En av de mer spännande diskussionerna på Facebook idag (tisdag) tog sin början i en artikel i Universitetsläraren. Det är en berättelse om hur dåligt ställt det är med inlärningsförmågan hos många studenter på universitetsnivå. Hur mycket svårare – och tråkigare – det blivit att vara universitetslärare. Och hur framför allt förmågan att använda språket har förlorats hos många. (Matematikkunskaperna nämns också, och är – bedömer jag själv – minst lika bekymmersamma).

Det var dyster läsning. Och att läget är akut behöver vi nog inte sätta några forskare på. Varningssignalerna har ljudit högt ett bra tag nu.

Den något hoppfulla rubriken i Universitetsläraren “… kräver nya arbetssätt” lägger fokus på vad lärare och universitet kan göra. Jag tror tyvärr inte att det kommer att räcka. Och kanske inte heller vara den viktigaste åtgärden.

Visst måste skolan förändras och utvecklas.

Men framför allt måste inställning och ambition hos elever och studenter ändras.

Och den förändringen kan inte införas på universitetet. Den måste genomföras och bli en del av utbildningsmiljön redan på gymnasium, grundskola och kanske tidigare än så.

Det handlar om synen på lärande, på det egna ansvaret för kunskapsinhämtning, på förståelsen för basutbildning och givetvis även på respekten för lärarkåren.

Inget av detta kan universiteten klara själva. Den resan måste börja tidigare och den måste dessutom bli en kulturfråga som går så mycket längre än bara det som hanteras i klassrummet.

Näthatet – en personlig statusrapport

Debatten om näthatet fortsätter i kölvattnet av Uppdrag Gransknings inslag i veckan. Det är bra. Vi är inte klara. Och vi behöver nog vänta ett tag innan vi kan summera läget och dra några slutsatser.

Men jag vill ändå dela med mig av några tankar jag fått med mig efter denna vecka. En del visste jag redan innan – kanske allt – men nu blev det tydligt bekräftat.

  • Vi är många som använder ett hårt och slängigt språk på nätet. Twitters 140 tecken gör det nödvändigt men ofta svårt att formulera sig kortfattat. Ibland blir det till ett självändamål att formulera sig i “one-liners”, som gärna får vara sarkastiska och elaka. Det drar retweets. Det ger bekräftelse.
  • Jag själv är definitivt en del av ovanstående. Jag är minst lika skyldig till hårda ord och elakheter som de flesta andra.
  • Vårt språk är viktigare än vi tror. Och många av oss är dåliga på att kunna formulera oss nyanserat. Det finns de som föreslår att vi ska byta ut svenskan mot engelskan, av olika internationella skäl. Låt oss börja med att lära oss svenska ordentligt först.
  • Hat är förvisso hat oavsett i vilken kanal det strömmar. Men nätet har vissa egenskaper (hastighet, korta format, anonymitet) som kan bidra till att hatet drivs längre och syns tydligare. Därför är det befogat att tala om näthat. Och därför är det befogat att adressera detta specifikt.
  • Hat och hot är inte det samma som att vara kritisk eller för den delen ironisk eller raljant. Nyanser må gå förlorade, och den som läser kanske tror att det som var avsett som kritik istället är hat. Men icke desto mindre: vårt samhälle behöver debatt, satir och kritik. Och att den ibland blir personlig är oundvikligt.

Troligen finns det ännu fler saker jag lärt mig om jag bara tänker efter.

Den senaste veckans debatt har som sagt varit otroligt viktig och jag ser fram emot fortsättningen. Vi har mycket att lära. Och när vi är klara kommer vi att ha hittat ett nytt normalläge, som jag är övertygad om är bättre än det debattklimat som vi just nu så aktivt debatterar och ifrågasätter.