månadsarkiv: september 2015

Miljöfrågan: en ram att hålla sig inom

2015 står vi vid ett vägskäl: antingen gör vi något åt miljöproblemen. Eller så bränner vi en av de kanske sista chanserna vi har. Jag tror inte på utopier – utgångspunkten är att vi är i rörelse och att det är riktning snarare än mål som betyder något. Men miljöfrågan är en tydlig ram, där som vi måste hålla oss inom. Hoten mot vår planet är på riktiga och kräver konkreta åtgärder.

Tursamt nog menar ju forskarna att det finns förutsättningar för att lyckas med den omsvängning som krävs av oss. Teknik finns för att producera annorlunda, konsumera annorlunda och ta hand om avfall annorlunda. Och medvetenheten om våra utmaningar växer, även bland de som tidigare varit ointresserade eller direkt emot en omställning mot en mer klimatvänlig politik, en nog så viktig förutsättning för att få till en förändring.

Jag är övertygad om att svaret i miljö- och hållbarhetsfrågan i många fall kan hämtas både i nätverket, i ett globalt perspektiv, i entreprenörskapet och i stadens förmåga att organisera samhällen effektivt.

Jag tror att vi genom nya, moderna sätt att se på ägandet går från ett konsumtionssamhälle och produktsamhälle till ett tjänstesamhälle. Det är en utveckling som på många sätt kan bidra till både utveckling och till en bättre miljö. Hyr din bil eller dela den med grannarna istället för att äga en egen. Dela på stegen eller vinkelslipen istället för att alla ska ha en egen i garaget. Hyr ut delar av din bostad eller dela på kontoret olika tider på dygn och vecka, så slipper det stå oanvänt när du själv inte är på plats.

Lägg därtill stadens förmåga effektivitet, nya tekniska lösningar för energiutvinning och energilagring, ökat fokus på kollektivtrafik och mycket annat.

Modernt och hållbart går ofta hand i hand.

Det finns stor anledning att vara bekymrad över miljöhoten. Och det behöver göras mer och av fler. Men trots de stora utmaningarna som står framför oss är jag hoppfull. Det samhälle som växer fram tror jag har alla möjligheter att också vara ett samhälle i harmoni med den miljö som vi alla är så beroende av.

School of life

Mark Twain lär ha sagt att skolan aldrig får vara i vägen för utbildningen. Sant, såklart, men skolan borde verkligen inte vara problemet.

Bristen på utbildning är roten till så många fenomen idag, såsom svårigheter att försörja sig vilket ofta leder till fattigdom och utanförskap vilket i sin tur kan föda främlingsfientlighet och nationalism.

Samtidigt är en av de mest hoppfulla trenderna att en allt större andel av jordens befolkning lärt sig läsa och skriva. Genom utbildning stärker vi individens förmågor, det är ett avgörande verktyg för henne att växa och det är en nödvändighet för att åstadkomma samhällsförändring.

Skolans och utbildningens roll blir bara viktigare och viktigare: delvis på grund av vi genom kunskap och utbildning får större förståelse för varandra och för vårt samhälle. Men också för att vårt samhälle just nu – och kanske länge framöver – kommer att vara i snabb förändring, vilket kräver att vi alla lär oss nytt och omvärderar gamla kunskaper.

Skolan i Sverige har en hel del problem. Både i hur den lär ut, i den kunskap som förmedlas och inte minst i hur den stimulerar barn och unga att fortsätta lära sig nytt när de väl lämnat skolan.

Men skolan står ofta ensam. Samhället i stort har en minst lika viktig roll i att stimulera ett livslångt lärande, där yrkestitlar, positioner och mandat ständigt måste omdefinieras, ändras och förtjänas.

Exakt hur skolans roll och uppdrag ska se ut vet jag inte. Men jag vet att läraryrket är ett av världens viktigaste. Jag vet att skolan måste bli viktigare än den är idag i samhällsdebatten och den måste få en starkare ställning i samhället i stort. Jag vet att skolan bara klarar en del av utbildningsuppdraget. Och jag vet att skolan inte klarar sig själv: vi måste bli fler som stöttar lärare och skolledningar.

Och vi måste bort från tanken är att det bara är i skolan man lär sig. Vi går trots allt alla i “school of life”. Världens viktigaste skola.

Några ord behöver även sägas om hållbarhet. Det blir en sorts avslutning. I morgon.

Urbaniseringen – tillväxt och specialisering

Under många år har människor flyttat till städer. Det har pågått under väldigt lång tid, men stadens roll har på senare år blivit ännu viktigare.

Skälet till detta är att staden på ett bra sätt drar nytta av nätverket: den kanske viktigaste förklaringsmodellen för det moderna samhället. Staden är ett stort, fysiskt nätverk av både människor, processer, affärer och andra aktiviteter.

Staden har en förmåga att förstärka processer och individer på samma exponentiella sätt som andra nätverk har. Staden driver fram specialisering och helheten vinner på att vi delar på arbetet, att var och en gör det den är bäst på.

Denna styrka hos staden, med dess möjligheter för individen, gör också att många på väldigt goda grunder söker sig till staden. Urbaniseringen är inget politiskt projekt uppifrån. Det är en konsekvens av människors aktiva val att söka sig bättre möjligheter.

Med rätt utveckling kan staden bidra till en mängd goda resultat. Staden är tekniskt en bra och framgångsrik konstruktion. Men för att lyckas krävs både god infrastruktur och kollektivtrafik, tolerans och mångfald samt ett ledarskap som arbetar långsiktigt och visionärt för hela stadens bästa. Saknas detta kommer staden inte heller att vara den magnet eller den positiva kraft för samhället som den skulle kunna vara.

Som en konsekvens av urbaniseringen finns ibland en spänning med de delar av landet som inte växer på samma sätt som städerna. Urbaniseringen ses som ett hot mot gles- och landsbygd. Och även om det givetvis finns frågor där det finns konflikter så är ofta motsättningarna överdrivna.

Staden fungerar inte utan landsbygden runt. Och landsbygden är helt beroende av staden och dess innevånare.

En modern politik och bild av samhället måste förstå stadens nya, centrala roll. Både som en konsekvens av våra nätverk och som en magnet för människor som vill utvecklas och växa.

Men politiken måste också förklara hur hela samhället, inklusive gles- och landsbygd, ska vara en del av det nya urbana samhället. Båda dessa berättelser behöver berättas.

I morgon tänkte jag ge er några tankar om det nya kunskapssamhället.

Det globala samhället – allt mindre av landsgränser

Moderna kommunikationer, både fysiska och digitala, inte minst internet har gjort att vi rör oss över landsgränser, fysiskt eller digitalt, enklare och mer obekymrat än någonsin.

Det som tidigare definierade ett land: dess kultur, dess språk, dess valuta, dess makthavare, håller på att ersättas av en mer global kultur, språk, valuta och makthavare.

Länder, som Sverige, förvaltar naturligtvis enormt mycket samhällsbärande funktioner, inte minst regelverk. Därtill är koncept som “svensk kultur”, “svensk mat” eller “svensk arkitektur” djupt rotade i folksjälen. Och då har jag ändå inte nämnt Tre Kronor och landslaget i fotboll.

Ändå håller synen på landet som koncept att bli allt svagare hos gemene man. Arbetsmarknaden för många är global, eller i alla fall betydligt större än bara det egna landet. Den kommersiella marknaden för ett företag slutar sällan vid landgränsen.

Och våra influenser hämtar vi lika gärna från en annan världsdel som från runt hörnet på gatan. McDonalds, Apple, Starbucks, CocaCola och Zara är blott några kommersiella exempel på detta. Musik, tv-serier, kultur: allt rör sig över landsgränserna snabbt och obehindrat. Våra nätverk sträcker sig ofta långt ut i världen. Engelskan blir allt mer av ett världsspråk.

Även många av våra utmaningar och problem är globala: kriminalitet, terrorhot och miljöhot.

En modern syn på samhället kräver också en modern syn på hur begrepp som “Sverige” och “Europa” ska tolkas. Jag tror för egen del att dessa begrepp bör användas mer sällan och med stor försiktighet.

Istället behöver vi fundera på hur våra nya regelverk kan fungera, som inte stannar vid landsgränsen. Och hur vi kan skapa ett samhälle som är öppet också för de som inte är födda här, men som av olika skäl vill flytta hit.

Detta är svåra frågor. Att ersätta starka och väl prövade lagar och regler med något som fungerar världen över kommer att ta ett tag, och det lär bli stökigt.

Geografi har inte tappat sin betydelse. Men nätverken, som ofta saknar geografisk tillhörighet, har ökat i betydelse på bekostnad av den gamla territoriella tillhörigheten (“länder”). Dessutom är geografin framöver mer kopplat till kluster av människor (“städer”) än tillgång till naturresurser.

Därför ska jag i morgon ge er några idéer om urbaniseringen.

Entreprenörskapet – vår vilja att skapa

Det är en fundamental mänsklig drivkraft att vilja skapa, bygga och utveckla. Det är förvisso också naturligt att behöva vila och återhämta sig, men mycket få skulle vara nöjda med att ligga på en strand med en paraplydrink som enda sysselsättning att se fram emot.

Denna mänskliga drivkraft är givetvis bra för samhället. Med några undantag villl människan göra gott, bidra till en positiv utveckling. Genom att uppmuntra entreprenörskap, arbete och företagande kommer även samhället att bli bättre.

Ibland får begreppet entreprenörskap en tolkning som leder fel. Det knyts ibland till en grabbig, ytlig kultur där fokus bara ligger på pengar och framgång. Allt för sällan kopplas entreprenörskapet till det altruistiska arbete som sker i exempelvis frivilligorganisationer, för konstnärligt skapande och för personlig utveckling. Det är synd.

Entreprenörskap har ett egenvärde, alldeles oavsett om det genererar arbetstillfällen eller inte. Att företagande också skapar personlig handlingsfrihet och i många fall kan ge ekonomisk avkastning är långt ifrån de enda goda skälen till ett gott entreprenörsklimat. 

Därför är det inte kört för begreppet entreprenörskap. Dels är det laddat med en massa goda saker, såsom skapande och utveckling. Dels kan vi komplettera bilden, så att vi även väver in allt det som människor gör för sin egen skull, oavsett vad deras drivkrafter är.

Men viljan att utveckla något leder ofta till företag eller föreningar tillsammans med andra. Frågan är hur än fler kan uppmuntras att dra igång ett projekt. Och vad kan göras för att identifiera och ta bort de hinder som finns för ett ökat entreprenörskap?

Att kunna dra nytta av våra nätverk för att göra saker tillsammans med andra förstärker både betydelsen av nätverken och hur vi stimulerar dem och betydelsen av att underlätta gemensamma projekt, kanske företag, där vi jobbar tillsammans.

Entreprenörskap är tveklöst bra för samhället. Men att få skapa och vara delaktig i samhällsbygget är bra även för oss som individer.

I morgon tar jag upp några tankar om det gränslösa samhället.

Nätverk – i stället för hierarkier

Frigyes Karinthy lanserade för ganska länge sedan teorin om “Six Degrees of Separation”. Tanken på att varje människa bara är sex handslag bort från vem som helst i världen. Tanken på att vi via våra nätverk kan nå extremt långt är både spännande och extremt aktuell.

Med sociala medier har våra nätverk blivit större och inte minst mer aktiva. Vi kan förvalta nätverk med människor vi lärde känna på grundskolan, på våra första jobb, avlägsna släktingar världen över och många andra.

De sociala medierna är bara en naturlig förlängning på internet. Med internets hjälp knyts inte bara du och jag ihop. Även företag kommunicerar, tjänster kommunicerar, myndigheter kommunicerar och gräsklipparen liksom kylskåpet kommunicerar.

Det vackra är att dessa nätverk som stöds av tekniken stämmer så väl in på oss människor och våra beteenden. Liksom det stämmer in på mänsklig aktivitet och entreprenörskap. Nätverken är inte bara ett sätt att hålla kontakt, de förser oss med kunskap och hjälper oss att klara våra uppgifter bättre. Tillsammans blir vi starkare.

Dessutom är nätverket exponentiellt: lägg till ytterligare en person, en organisation eller en sak till ett nätverk och styrkan blir inte bara lite större, det blir mycket, mycket större.

När samhället ska beskrivas blir det ofta en diskussion om individ eller kollektiv. Den ensamma individen eller den stora gruppen ställd mot varandra. För min del är båda både tråkiga och omoderna extremer på en ointressant skala.

Istället behöver vi utforska hur vi samverkar i nätverk, där de små nätverken (familjen, det lilla arbetslaget, grannarna i trappuppgången, fotbollslaget, blåsorkestern) ofta är de viktigaste, där vår förmåga att bygga och underhålla nätverk kommer att vara viktigare än vår förmåga att klättra i hierarkier.

Ett väl fungerande nätverk bygger på bredd, variation och mångfald. Visst går det att bara lyssna på dem som tycker samma, som upprepar gamla sanningar. Men ett sådant nätverk kommer inte att ha den dynamik och utvecklingsförmåga som krävs, och kommer för de flesta av oss vara ointressanta.

Även i affärslivet är nätverket ofta en fantastisk plattform: fenomen som Facebook, Wikipedia och Tripadvisor är uppenbara exempel på tjänster där nätverket är avgörande. Lika självklart är de möjligheter som uppstår när bonden i Tanzania eller Vietnam med hjälp av en mobiltelefon, kan se och jämföra marknadspriserna för sina produkter och därmed stärka sin egen förhandlingsposition.

I dagens moderna näringsliv pratas det dessutom ofta om globala värdekedjor, där storföretagen köper tjänster av varandra och av otaliga små leverantörer. Ett framgångsrikt företag lyckas förklara sin roll och leverera en tjänst som passar in i ett nätverk.

Nätverkets betydelse går helt enkelt inte att underskatta om man ska förstå det nya samhället. Eller om vi ska förstå den moderna människan.