månadsarkiv: juni 2013

Tydlighet när det behövs

Militärer har sina sidor, men bland de saker som de ofta är duktiga på är tydlighet i kommunikationen.

En sida av det militära som dock inte alltid är så vacker är den manlighetskultur som ofta frodas på logement och i fält.

Glad blir man då av denne general som både är tydlig och dessutom tar tag i en kultur som i detta fall helt verkat gått över styr. Den här sortens tydlighet behöver vi se mer av.

 

Tidningens framtid

I dagens Dagens Nyheter (16 juni) finns en lång text som handlar om tidningens roll, skriven av Thomas Steinfeld, tysk kulturchef. Det är en ganska filosofisk text, och kanske värd vidare diskussion. Eller inte. Återkommer till det.

Några citat för senare bruk:

Tidningarna kommer att fortsätta att förlora mot nätet på områden där material kan framställas på nätet mer effektivt.

Och detta:

Om nu, med hjälp av de sociala medierna, nyheten har nått i kapp med händelsen, så har den acceleration som sträckt sig över två århundranden, nått sin slutpunkt. Resultatet är inte bara att nyhetsbyråer och agenturer förlorat monopolet över nyheterna, utan också att tidens inflytande över medierna blivit mindre – tävlingen är slut.

Tävlingen är slut. Snabbheten är inte längre ett argument för någon. Istället är det avståndet till händelsen som ställer krav. Ju längre ifrån, desto större grad av reflektion och analys. Redan dagen efter – tidningens normala rapporteringshorisont – kräver som bekant mer. Ju längre ifrån, desto mer krav på sammanhang och kontext.

Inget nytt i detta. Snarare uppenbart.

Texten som publicerats är välskriven och reflekterande. Och den är inte utan poänger. Men den har sina uppenbara rötter i tidningens normala ramar och roller, och kommer i mitt tycke inte alls närmare svaret på frågan om hur vi ska kunna formulera tidningens nya roll, affär och organisation.

Synd.

Älska annorlunda

Dagens möte i London är på gång, men någonstans på vägen blev det lite oklart: 11 eller 12? Jag fick för mig 11, mitt möte trodde 12.

Min spontana reaktion, efter att ha haft lite bråttom till mötet för att ändå hinna dit i tid, var: hurra! Vad bra.

Nu sitter jag istället på ett café, med gott kaffe, datorn framför mig och skriver ett efterlängtat blogginlägg.

Jag tror inte att allt ska ändras hela tiden. Jag tror på en grundstruktur och en tydlig plan där alla känner igen sig och känner sig trygga.

Men när denna grundstruktur blir för stel, och det blir den ganska snabbt, ska vi både uppmuntra till och glädjas åt förändring och oväntade ändringar i programmet.

Det leder inte alltid till bra saker (ibland blir det faktiskt sämre), men för mig som lever i en ”upplevelse”-värld, där vi hela tiden ska överraska våra kunder, behöver vi ibland hjälp på traven med överraskningarna.

Dessutom: vi behöver hela tiden träna oss i att möta det oväntade. Vi vet att världen är allt annat än förutsägbar. Ju bättre vi är på att improvisera och ändå bibehålla kvalitet och professionalitet, desto bättre rustade är vi för en föränderlig värld.

”Tur är den skickliges belöning” sägs det ibland.

Är vi professionella och kunniga – och vågar lämna den upptrampade vägen lite oftare – kommer vi också att ha turen med oss. Oftare än våra konkurrenter.

(Om detta har något alls med mitt flyttade möte och min kopp kaffe vet jag inte.)

Göra mer saker för första gången

Oj vad tiden går fort. Tänker man ibland.

Framför allt är det en känsla man får när man blir äldre – ”tiden och åren bara flyger fram”.

Det är kanske inte bara dåligt: vi blir duktiga på vad vi lärt oss och blir ofta extremt effektiva någonstans mitt i livet.

Men problemet är kanske att vi kanske mest håller på med saker som vi lärt oss och redan kan. Ett av skälen till att dagarna bara passerar och rullar på är att vi så sällan gör saker för första gången.

När vi var 5, 10, 15 eller 20 år var livet och dagarna fulla av saker som vi gjorde för första gången: första gången vi cyklade, första gången vi åt glass, första gången vi simmade själva, första gången vi körde bil, första gången vi älskade, första gången vi flög. Och så vidare.

Numera möts vi mycket mer sällan av tillfällen då vi gör saker och ting för första gången.

Det borde vi ändra på.

Både för att lära oss nya saker, för att ständigt utvecklas och bli bättre.

Men också för att vi på sätt får ”mer tid” – eller i alla fall tid som upplevs som mer värd, där dagarna inte går lika snabbt.

Det betyder givetvis inte att vi ska sluta att vara effektiva och bra på en massa saker. Tvärt om ska vi bygga vidare på det vi kan. Men vi ska inte nöja oss, vi ska hela tiden sträva framåt.

Konservatismen som oundvikligen smyger på oss, delvis som en konsekvens av lathet och att vi blir mer bekväma, måste vi mota tillbaka.

Kalla det gärna 40-års- eller 50-årskris. Jag vill hur som helst göra mer nya saker hela tiden.

Sökandet inåt – och utåt

I veckan som gick snappade jag upp en lista över 60 saker som vi kan göra för att få ett bättre liv.

Några av tipsen:

  • Träna dagligen. 
  • Betrakta ditt jobb som ett hantverk
  • För en dagbok
  • Gör en plan för veckan
  • Skriv ner de fem viktigaste sakerna i ditt liv
  • Drick massor av vatten
  • Skaffa dig en mentor
  • Hyr en coach
  • Ät mindre mat
  • Gå upp klockan fem varje morgon

Jag tror att många av dessa är utmärkta – även om de kanske behöver formuleras om. Sextio tips är också kanske för många. Och jag tror att många behöver formulera sina egna mål, som kanske är helt annorlunda än de i denna lista.

Det intressanta är dock två saker: för det första att vi behöver söka efter våra identiteter – och löpande formulera hypotser, som får duga i väntan på nästa version.

I synnerhet vi som börjat fundera mer på hur resten av våra liv ska se ut behöver bli tydligare i vad vi styrs av, några riktlinjer att jobba efter. Det som yttrar sig som 40- eller 50-årskriser bottnar ofta i att man sällan har ordning på det viktiga i livet. En tydlig lista eller plan för vad som är viktigt och vad man vill uppnå med sitt liv kan hjälpa en att komma längre och slippa göra dumheter.

Det andra är att vi behöver söka oss både inåt och utåt.

Jag tror förvisso att vi behöver söka oss själva också inåt. Anders Timell, krögaren och ”radioprofilen” säger i DN idag att

Det är viktigt att våga resa inåt, att inte bara ha sina känselspröt utåt och vara sig själv.

Det är inte fel. Men jag tror att vårt uppdrag inte bara är att vara trogna mot oss själva, utan också mot vår omvärld och mot våra nätverk. Jag vill vara en god kraft i samhället, någon som bidrar och försöker göra bättre också för andra. I detta finns ett visst mått av självuppoffrande. Det tror jag är bra.

Det betyder givetvis inte att det får gå till överdrift åt andra och håller. Självutplånande är ingen god egenskap.