Jobbar vi för mycket hemma och för lite på kontoret? Eller är det möjligen tvärt om? Dragkampen om var och hur vi jobbar fortsätter.

Under och efter pandemin fick alla vi som brukar jobba på kontor lära oss en ny trebokstavsförkortning: WFH. Work from Home. Hemmakontoren exploderade och fick allt bättre utrustning. Digitaliseringen kom till sin rätt, med moderna verktyg som Teams och Zoom.

Men när pandemin ligger bakom oss har kontorets roll kommit i fokus. Frågorna om hur vi ser på kontorsarbetet och hemarbetet skaver numera för många. I Svenska Dagbladets utmärkta techpodd, Tech Brief, spanade nyligen Björn Jeffery om det nya begreppet, som ersätter WFH.: RTO, Return to Office. Detta är det nya mantrat på många startups i Silicon Vally, menade Björn Jeffery, där företagen nu kräver att medarbetarna ska tillbaka till kontoret.

I en tidigare blogg resonerade jag om det nya “kontorskontraktet“: hur vi ser på kontorets roll och på de gemensamma spelreglerna i vårt arbetsliv?

Dessa frågor är fortfarande aktuella. Jag hör många chefer och ledare som vill se sina medarbetare på kontoret mer och oftare.

Det finns de som menar att vi just nu har en dragkamp mellan å ena sidan moderna företagsledare och smarta, uppkopplade verktyg och å andra sidan gammaldags chefer och förlegade arbetsformer. De som ser det så ser också en debatt mellan de som bejakar teknisk utveckling och de som bara vill tillbaka till stämpelklocka och chefer i hörnrum.

Det finns säkert ett visst inslag av “gammalt” mot “nytt”, men jag är säker på att frågan rymmer många fler dimensioner. Det borde mana till eftertanke att det just nu är techbolag i San Francisco som vill få tillbaka sina medarbetare till kontoret. Dessa aktörer, trots att de borde ha goda förutsättningar att just nyttja modern teknik och vara föredömen i en digital omställning, ser alltså utmaningar med att personalen sitter på sina hemmakontor.

Jag tror att en avgörande konflikt finns mellan arbetsgivarens och chefens perspektiv och medarbetarens perspektiv.

Chefen vill bygga lag, skapa sammanhållning, se synergier – och känner ofta ansvar för sina medarbetares väl och ve. Den goda chefen vill stärka det gemensamma projektet – inte bara se till att varje medarbetare gör så gott den kan. Chefen vill se skapa ett lärande mellan olika medarbetare. Chefen vill stärka företagskulturen där alla får vara med och bidra.

Medarbetaren å andra sidan ser som regel till sitt eget bidrag. Det viktigaste är att jobbet blir gjort – inte var och när. Den ökade flexibiliteten har gjort det lättare att få ihop livspusslet. Många vittnar om att de både jobbar mer och får mer gjort när de inte behöver pendla till kontoret regelbundet.

Jag spetsar till resonemanget: alla chefer hänger inte över axeln på sina medarbetare. Och många medarbetare söker ett sammanhang i både stort och smått.

Behovet av att jobba tillsammans är avgörande i många processer, för många företag och för många chefer. De digitala verktygen är – åtminstone än så länge – inte bra nog för att ersätta det fysiska mötet. För att få ihop ett företag som en helhet är det svårt att tänka sig ett arbetssätt där enskilda inte behöver ta hänsyn till övriga i gruppen.

Nu, en tid efter att vi återvänt efter pandemins ofta ofrivilliga distansarbete, börjar det bli uppenbart att många företagsledare – och kanske medarbetare också – saknar den mötesplats och den kreativa form som ett kontor kan vara. Lösningen ligger inte enbart i mer teknik, fler pingis-bord och minskade kontorsytor.

Tekniken måste användas för att få ihop livspusslet och jobba smartare. Men vi vi måste samtidigt hitta tillbaka till det gemensamma, där de fysiska mötena på kontoret skapar sammanhållning, lärande och innovation.

Dragkampen är inte avgjord. Rond ett vanns av distansarbetarna: WFH. Rond två tror jag kommer att ledas av förespråkarna för RTO.

Låt oss redan nu fundera på rond tre, där vi nyttjar fördelarna med distansarbetet, men samtidigt stärker kontorets roll som kulturbyggare och mötesplats för kreativitet och lärande.

Som vanligt ligger de bästa svaren framför oss, inte bakom oss.