månadsarkiv: maj 2013

Bredband eller internet?

I går ledde jag en konferens åt Hjälpmedelsinstitutet, deras årliga IT-konferens. Det var en dag med många spännande ämnen och gav en väldigt positiv bild av vad som händer för de grupper som ibland har svårare än vi andra att utnyttja modern teknik – men som istället kan få hjälp av den.

I ett av de första föredragen hamnade presentatören i en diskussion med sig själv och delvis med mig om skillnaden på internet och bredband.

Internet, sades det, är ju det vi använder när vi surfar, när vi googlar eller sköter våra bankärenden.

Bredbandet, å andra sidan, är kopplingen i väggen, tekniken som gör att vi kommer åt internet.

Denna distinktion är tänkbar och låter för många rimlig. Men det är en distinktion inte utan problem.

Allt mer blir numera en del av internet (internet of things) och det som är tjänster på nätet utan att nås via en webbläsare. Appar är väl det mest uppenbara exemplet.

Vi skulle kunna byta namn på internet och kalla det bredband, men det finns ingen poäng i det. Snarare måste vi bli bättre på att bara tänka webbläsare när vi tänker på internet.

Våra tjänster – oavsett hur de ser ut och vilket gränssnitt de har – blir allt oftare en del av internet. Det budskapet måste vi sprida. Det blev jag varse extra tydligt på IT-konferensen igår.

Checka in

Förmågan att vara fokuserad är viktig och kräver att vi övar på den.

I en värld där så många saker pressar på och erbjuder ständiga möjligheter att “multitaska” är det viktigare än någonsin att orka välja en sak som man ägnar sig åt med fullt fokus.

Det kan handla om att läsa en längre bok, att ägna sig åt matlagningen, att cykla.

Och det kan gälla möten med människor.

Möten, stora som små, där deltagarna inte har checkat in ordentligt, där de inte är fokuserade och närvarande – de blir alltid, utan undantag, sämre än de möten där deltagarna väljer att vara närvarande till 100 %.

Låt detta bli ditt löfte till dig själv från och med nu: när du möter en annan, oavsett i vilket sammanhang, se då till att vara fokuserad på samtalet, på lyssnadet och på kommunikationen. Det är viktigt för den du pratar med, men det är också effektivt för dig själv.

Ger det inget så gör något annat. Men multitaska inte när du möter andra.

GTD my style

Jag har ju kommit en bit på mitt Zero Inbox-projekt. Jag lyckas hålla undan skräpet, men har ibland svårt att hinna med allt som ändå måste hanteras. Överlag fungerar det ändå ganska väl.

Nu måste jag ge mig i kapp med nästa projekt. Getting Things Done på ett eller annat sätt.

I helgen ska jag av det skälet testa appen “Epic Win” för att se om den kan hjälpa mig närmare den harmoni jag söker. Det är en sorts att-göra-lista kombinerat med gamification. Sägs det.

Jag vet att jag behöver det. Jag vet att jag behöver hjälp. Och jag vet att det finns en app för det.

Ett slut? Eller en början?

Jag funderade länge (tre minuter är länge) på om detta inlägg skulle bli en summering av de 100 dagarna, eller ytterligare ett försök till kvalitetsinlägg (vågar knappast påstå att jag lyckats särskilt ofta med just kvaliteten. Åtminstone får andra bedöma just den komponenten).

Jag landade i att det fick både och.

Mina hundra inlägg – eller kanske något drygt – har lagt grunden till något som ännu är lite luddigt i kanten. Men i detta finns ett fragment, en suddig karta till bilden av mig själv, mina drivkrafter och min passion.

Jag har nästan uteslutande skrivit om saker som berör mig, tankar som varit viktiga i mitt huvud. Just då.

Nu börjar nästa fas: att låta detta bli en utgångspunkt, en början och inte ett slut.

Jag kommer inte att skriva nya inlägg varje dag. Trots att jag kanske borde, och kanske för att jag till och med vill. Detta har blivit en mycket angenäm vana och en arbetsmetod som jag kommit mycket väl överens med.

Frågan är nu vad denna blogg kommer att få för långvarig roll i projektet Magnus Höij. Jag tror svaret ligger i något av dessa tre tankar:

  • En redesign för att lyfta fram mina tjänster, kunnande och projekt.
  • Ett fortsatt fokus på tankar, idéer och synpunkter på livet runt om mig.
  • En experimentlåda för att testa nya grejer, lära mig mer om WordPress, om api:er och andra moderna verktyg.

I bästa fall blir det en kombination av de tre.

Låt oss fortsätta att hålla kontakten. Jag lovar att det kommer mera. Och blir det ännu bättre om vi gör det tillsammans.

Rensar i rabatten

Jag är inte lagd åt demonstrationer, utan ägnade istället delar av denna vackra dag åt trädgården.

Det är ännu för tidigt för den värsta maskros- och ogräs-säsongen. Det lär bara bli värre.

Men även denna vårdag tänkte jag tanken som flugit genom mitt huvud massor av gånger tidigare: tänk om jag bara hittade roten till alla andra maskroser: supermaskrosen som var början till allt. Tänk om jag hittade den där ursprungliga maskrosen, tog död på den och sedan var problemet ur världen. Inga mer maskrosor.

Eller sökandet efter urmodern till alla spindlar. Hitta superspindeln, ta bort den och sedan inga mer spindlar.

Sökandet efter det ursprungliga är kanske inte fel i sig. Men i många fall leder det ingenstans. Det finns ingen början. Det finns bara ett myller av startpunkter, tusentals, miljontals noder i denna väv av maskrosor, spindlar, kvickrot och kirskål. Varje instans ger i sin tur upphov till andra. Nätet byggs upp, möter på motstånd, bryts ner ibland, men hittar nya vägar.

Med näsan nere i rabatten känns detta ibland hopplöst. Det är frustrerande och som ett enormt Sysifosarbete.

Jag tänker den tanken också när man tänker på arbetet mot allehanda moderna ogräsliknande företeelser: exempelvis spam, virus eller hackare på internet.

Det vore skönt att hitta roten till det onda, till det som bara sprider sig och ständigt förgrenar sig. Att hitta den där superskurken, som i bakgrunden regisserar allt.

Men det förhåller ju sig inte så. Visst finns det de som är värre än andra och som säkert är någon form av “spindeln i nätet”. Men dessa nätverk består inte av en mitt och sedan en stor förgrening ut från denna mitt, precis lika lite som internet fungerar på det sättet.

Vad som dock finns och som möjligen är det enande och samlande är en kultur, som gör att nya noder uppstår. På samma sätt som jordmånen i min rabatt finns på nätet en kultur som gynnar vissa och missgynnar andra. Det är något vi måste jobba med och fortsätta att utveckla. Det finns givetvis kulturer som gynnar kriminella och de som vill bryta ner eller som på andra sätt vill utnyttja nätet för egoistiska syften på bekostnad av andra.

Men när vi gör det måste vi minnas den andra aspekten av denna brist på centralmakt och mitten. Det är den enorma livslust som ju också är uppenbar när man tänker på ogräsen i rabatten. Kalla det gärna entreprenörskap.

På något sätt finns det en glädje i att se något växa och inte ge sig. Och en glädje i att inte vara beroende av någon annan, utan själv vara mitten, att vara den punkt som allt annat snurrar kring.

Med rätt glasögon finns det en glädje i att se ogräset växa och sprida sig, att hela tiden utöka sitt territorium.

Men de glasögonen tänkte jag inte ta på mig. Nu ska ogräset bort.