Etikettarkiv: Facebook

#19 Den ostrukturerade informationen om staden

Gårdagen ägnade jag delvis åt konferensen Position 2015 på Stockholmsmässan. Alla tänkbara aktörer inom samhällsplanering, men i synnerhet de som har en dragning åt geodata, GIS och positionering var på plats.

Själv bidrog jag med en spaning om hur den fysiska samhällsplaneringen måste gå hand i hand med den digitala utvecklingen. Och hur vi enkelt kan se till att den samverkan fungerar genom att se på all den data som vi redan har framför oss: all den ostrukturerade data som vi sprider via våra telefoner, datorer och andra uppkopplade prylar.

Diskussionen om geodata handlar som regel om statisk och strukturerad data: hur ser marken ut? Hur ser huset ut? Var står huset? Hur är det beskaffat? Dessutom givetvis kartdata av olika slag. Information som samlas in organiserat, i bästa fall med ordentlig metadata och struktur.

Det är givetvis viktig information, som lägger en viktig grund för vår förståelse av samhället.

Men mitt budskap på Position 2015 var att vi har minst lika mycket att hämta från den data som är helt ostrukturerad, där avsändaren inte alls brytt sig om att skicka med någon specifik bakgrundsinformation, där målet inte alls är att vara underlag för samhällsplanering: det är en ren bieffekt.

Det kan röra sig om incheckningar på Facebook, bilder som har geografisk information på Flickr, löprundor som dokumenteras av Runkeeper eller bilfärder som samlas upp av Waze. Delar av denna information är svår att komma åt, men en hel del är lättillgänglig. Och med ett samtycke från målgruppen kan man komma mycket långt.

En och annan ingenjör lär säkert bli irriterad på att den här sortens informationen saknar en massa grunddata och struktur.

Låt oss då bara minnas hur debatten gick om ett av grundelementen till webben, HTML, för ett antal år sedan. Det saknades inte folk som tyckte att HTML var på tok för begränsat och strukturlöst. Det betydligt mer kapabla formatet SGML lanserades som en utökad version som borde göra jobbet bättre än HTML. SGML blev aldrig någon succé, mycket på grund av att det var på tok för komplext och “över-strukturerat”. Ingenjörsperspektivet gick till överdrift. Det bästa blev det godas fiende.

Men det finns självklart ingen konflikt mellan strukturerad data och ostrukturerad. Båda behövs. Men vi behöver nog uppvärdera det som är ostrukturerat och se värdet i det. Just eftersom det är en sådan guldgruva av information till så mycket mer.

Jag lyckades inte stanna länge nog för att höra så många fler under Position 2015. Men jag hoppas att intresset för geodata ökar. Det är sjukt spännande och potentialen är enorm.

Facebook under ytan

Som tur är behöver vi ganska sällan fundera på hur Facebook egentligen fungerar. Hur alla de system, datorer, sladdar och den elförsörjning som krävs för att få en plattform som Facebook att fungera.

Rent intellektuellt är det lätt att förstå att det inte handlar om någon server hemma i Marc Zuckerbergs kök. Men när man ser det bygge som Facebook håller på att konstruera i Luleå, för att driva sina system – det första datacentret utan för USA för den sociala medier-jätten – kan man inte annat än häpna. Under mitt besök i Luleå idag svängde jag förbi för att bara få en yttre bild av detta omtalade projekt.

Facebooks datahall i Luleå.

Den första byggnaden av tre är helt enorm. NCC bygger en hall på 28 000 kvadratmeter, inom kort fylld till bredden av hårdvara.

Inom några år står ytterligare två liknande hallar färdigbyggda.

Och Luleå hoppas givetvis att det kommer fler som vill etablera sig i regionen. Den goda tillgången till kraft och kyla är två goda skäl. Nu, med Facebook på plats, finns ytterligare ett: tillgången till kunskap på plats kring hur man bygger ett modern datacenter.

Och jag har den djupaste respekt för de ingenjörer som nu konstruerar innandömet (och allt annat såklart) på detta jättebygge.

Men jag är lika glad för att jag inte behöver bekymra mig över detta till vardags.

Den svaga kopplingen mellan musik och omdöme

Det fanns för en tid sedan ett radioprogram som handlade om matlagning. Men kombinerat med musik valt av kocken. Teorin: gillar ni min mat så gillar ni kanske också min musik.

Det är sannolikt inte alls så. Visst kan det förekomma undantag, men ännu oftare precis tvärt om.

Och mat-musik-kopplingen är bara ett av många kopplingar som jag inte alls tillmäter någon större betydelse. Samma sak mellan musik-värderingar, mat-värderingar, film-mat, tv-serier-musik. Och så vidare.

Jag känner massor av personer vars åsikter och omdöme jag respekterar djupt, men där jag har väldiga problem med deras musikval.

Och tvärt om: det finns många i min närhet vars musiksmak jag delar i stora stycken, men som jag inte för allt smör i Småland skulle ge fria tyglar att vara mitt ombud på första bästa föreningsmöte.

Detta lär mig att vi i många fall ska vara försiktiga med att bygga rekommendationer från en värld (exempelvis gemensamma intressen) på en gemenskap i en annan. Dina vänner på Facebook är kanske ett ganska dåligt underlag för att hitta bra spellistor på Spotify? Du kanske behöver leta någon annanstans. Dina Twitter-kontakter inte alls leder dig till rätt urval av restauranger. Du kanske har mer tur om du har ett speciellt nätverk på Yelp eller på Tripadvisor för den saken? Där du vet att ni delar samma åsikter om service, pris, matkvalitet etc.

Detta lär mig också att musiksmak inte säger något om en människas åsikter, värderingar eller livsval. Snarare säger musiksmaken något helt annat om en människa. Typiska moderater lyssnar inte på en sorts musik, ser på en viss sorts tv-serier eller intresserar sig för en viss sorts mat. Lika lite som vänsterpartister överlag har samma musiksmak.

Människor är komplexa varelser, med många sidor och perspektiv. Tron att vi kan ha ett fåtal fack, där alla passar in fungerar inte. Och ännu mindre: vi kan inte ha bara en dimension av fack. Ska vi nödvändigtvis ha folk i fack behöver vi kunna variera lådorna om vi byter perspektiv.

Och i ett försök att göra detta extremt tydligt slänger jag här in lite musik som just nu har snurrat extra mycket i mina lurar. Håll i er. Ni lär inte tro att det är jag som valt…

Borrowed Love – SOS Band

Spinning the Wheel – George Michael

Thrift Shop – Macklemore & Ryan Lewis

Maria – Ricky Martin

Keep Their Heads Ringin’ – Dr Dre

Gordita – Shakira

Take Five – Quincy Jones

Fritt fram att följa mig på Spotify, såklart. Även om jag inte tror att det ger dig något… Möjligen finns det lite potential om du inte tycker att jag rätt åsikter här på bloggen. :)

(Jag närmar mig nu den hyperaktuella frågan om exempelvis 2Pac och HMs t-shirts. Hur ska vi förhålla oss till musiken från en person som uppenbart varit kriminell? Och hur ska vi förhålla oss till filmer från Roman Polanski, dömd för sexuellt utnyttjande av minderårig? Kan jag uppskatta musiken från 2Pac utan att behöva ta ställning till hans liv och leverne? Denna fråga får bli ett annat blogginlägg.)

(Detta resonemang om den svaga kopplingen borde dessutom betyda att P1s långkörare Sommar är feltänkt i grunden: låt folk med omdöme och spännande berättelser prata och låt någon annan välja musiken. Eller bättre: låt pratet komma från en källa, musikvalet från en annan. Men också den diskussionen får vi ta vid något annat tillfälle.)

Maslows digitala behovstrappa

Vad behöver man för att överleva i det nya digitala samhället? Det kan givetvis vara olika, men från min horisont finns det två saker som krävs:

För det första: ett öppet sinne, en nyfikenhet och en vilja att lära och att ändra sig.

För det andra: en uppsättning tjänster och verktyg.

Här är min lista – en sorts Maslows behovstrappa för oss digitala – över de viktigaste stegen för att klara sig i vardagen.

  • Prio 1. En webbläsare. Alla måste börja med att koppla upp sig – annars går inget. Det kan vara en gammal pc med Windows 95, en läsplatta som du lånat eller senaste Macen med retina-skärm. Men du bör ha tillgång till den regelbundet. Och det blir lättare om du kan anpassa den till dina egna vanor och behov.
  • Prio 2. En bra mejlklient. Trots att mejlen dömts ut av många under lång tid är det omöjligt att klara sig utan en bra brevlåda. Gmail är ett bra exempel, men det finns givetvis många andra. Se till att du har mejlen på en webbtjänst, så att du kan komma åt den överallt.
  • Prio 3. En smart mobiltelefon. Du behöver en telefon som klarar av att surfa, som har tillgång till din position (gps) och som har en kamera. Alla andra mobiltelefoner kan i praktiken kvitta. Iphone, Android eller Windows Phone duger alla lika bra som steg in i det digitala livet.
  • Prio 4. Ett Facebook-konto. Det kan givetvis ändras, men i dagsläget är Facebook extremt viktigt för att förstå världen och att vara en del av det digitala. Har du inget Facebook-konto kommer du aldrig att förstå 2013 på allvar. Lika lite som du förstod 2012.
  • Prio 5. En bra bild-tjänst. Instagram känns naturligt att börja med, med tanke på de sociala funktionerna och de många användarna. Men Flickr kan funka och det finns även många andra spännande foto- och filmtjänster.
  • Prio 6. Ett Twitter-konto. För vissa kommer kanske Twitter högre upp, för vissa känns det väldigt avlägset. Men Twitter är en institution som det är svårt att undvika om du vill vara en del av det digitala samtalet. Och har du aldrig testat Twitter kommer du heller inte att förstå den förändring av språk och kommunikation som drivs av Twitteranvändningen just nu.

Efter detta kommer vägvalen och det stora utbudet. Efter ovanstående obligatoriska komponenter behöver du ha någon sorts uppfattning, men inte nödvändigtvis en nära relation till, bland annat detta:

  • Google+
  • Spelappar (Wordfeud typ)
  • Incheckingstjänster (Foursquare typ)
  • Träningsappar (Runkeeper typ)
  • Musiktjänster (Spotify typ)
  • Linked In
  • Evernote
  • RSS-läsare (Google Reader typ)

Det viktigaste är att du ser till att webben, de digitala tjänsterna blir något som får dig att göra ditt jobb bättre, som gör det lättare för dig att nå dina mål. Det får aldrig bli ett självändamål.