Ingenjören löser problem, stora som små. Men ingenjören kanske borde vara med och formulera problemen också?
I veckan hade jag förmånen att få vara med på utdelningen av Polhemspriset i Stockholm. Sveriges Ingenjörer har sedan 1878 (alltså längre än Nobelpriset) belönats till förtjänstfulla ingenjörer och uppfinnare av olika slag. Årets pris förärades grundarna bakom Recorded Future, med Christopher Ahlberg och Staffan Truvé i spetsen. Det blev en festkväll, med minister på scenen, välsmakande mat och härlig underhållning. Plus en massa bekanta och gott sällskap, såklart.
När Sveriges Ingenjörers ordförande, Ulrika Lindstrand, inledde kvällen lyfte hon fram ingenjörens förtjänster: en ingenjör löser problem, är systematisk och är nyfiken på framtiden. Bland annat.
Allt detta är rätt: ingenjörer är verkligen problemlösare. Och sådana behövs det fler av. Problemen vi står inför är många. Ingenjörer av olika slag kan lösa en hel del av detta.
Men jag undrar om det inte också skulle behövas fler ingenjörer som är problemformulerare. Alltså sådana som beskriver det uppdrag som ska lösas.
Vi står nämligen inför en hel del rejält stora utmaningar, där tekniskt kunnande är avgörande för att faktiskt kunna formulera själva uppdraget som ska lösas. Klimatutmaningen är ett bra exempel. Vi vet idag väldigt mycket om hur olika ekosystem samverkar, hur mänsklig påverkan i en del av världen får konsekvenser i en annan del av världen. Det finns många som förstår allt detta, men ingenjörens förmåga att förstå komplexa samband och logiska samband kan behövas lite oftare. Det räcker sällan med att lösa enskilda, mindre problem, för att lösa helheten. Risken finns rent av att det blir tvärt om: genom att bryta ner stora frågor i små och bara lösa mindre utmaningar kan vi göra helheten sämre än innan.
Det finns fler områden där ingenjörens förmåga att knyta samman olika frågor och blir en brobyggare skulle behövas: landets (och Europas) infrastruktur är ett liknande komplext problem. Hur ska vi se skapa ett transportsystem, där både tåg, bil, cykel, flyg och kanske annat kan samverka på bästa sätt? Där vi inte bara ser till tåget. Eller bara till biltrafiken. Utan till helheten.
En annan utmaning är det numera så aktuella problemet med svensk energiförsörjning. Även om det sker massor av initiativ, skulle sannolikt lösningarna bli ännu bättre om vi lade mer tid på att beskriva det större problemet på rätt sätt.
Frågorna som formuleras blir minst lika viktiga som svaren.
Jag inser att den uppgiften inte bara kan lämnas till en ingenjör: hela samhället behöver bidra till att identifiera utmaningarna. Många olika professioner, yrkesroller och kan komma med kloka inspel och bidrag. Men låt oss inte vänta med att ta in ingenjörens förmåga.
Ett av många nav för dessa problemformuleringar är våra politiska forum: riksdagen, regeringen, kommunfullmäktigen och regionfullmäktigen. Jag vet att det finns en hel del ingenjörer på alla dessa nivåer, men jag undrar om det inte skulle behövas ännu fler?
Och inte minst: jag hoppas att fler ingenjörer av olika slag ger sig in i politiken. Inte bara för att bidra med svar, utan att bidra med frågor.
Apropå Recorded Future: redan 2012 skrev vi på Internetworld om bolaget. Då som nu mycket spännande.