Etikettarkiv: biltrafik

#99 Bikes vs Cars

Cykeln och bilen har huvudrollen i filmen Bikes vs Cars, en dokumentärfilm av svenske Fredrik Gertten. Han ligger även bakom den kontroversiella filmen “Bananas!*”, med en hel del konflikter med företaget Dole som en konsekvens.

Konfliktnivån finns ju även i hans nya film, där cyklarna är de goda medan bilarna är de onda. Men dramatiken är ändå märkligt frånvarande. Kanske beror det på att alla dörrar som ska slås in redan är öppna: “alla” vet att cyklar är bättre för miljön, “alla” vet att bilarna är en stor del av problemet för dagens städer och för miljön.

Kanske borde Fredrik Gertten vågat göra tvärt om: vågat analysera varför det är så många – inte bara politiker och makthavare – som gillar bilen? Delvis ligger väl svaret i en bekvämlighet, kanske är vi fångade i en drömbild som biltillverkare och marknadsförare skapat åt oss. Men jag tror också att bilen står för mycket mer än så. Den har haft sin självklara roll i ett samhälle där vi bodde långt från varandra, och där bilen stod för en frigörelse från platsen vi bodde på.

Att urbaniseringen dundrat in över oss är egentligen inte bilens fel. Den fick bara följa med när vi alla valde att flytta till staden och ta allt med oss. Inklusive ett antal beteenden.

Fredrik Gerttens goda sida är istället cyklisterna, som letar efter plats och utrymme i diskussionen. Men även här skulle resonemanget behöva utvecklas och nyanseras. I Stockholm och säkert många andra större städer ökar cyklismen snabbt. Det leder till ett antal problem som bara delvis har med biltrafiken att göra. Cyklister håller olika tempo, de hanterar trafikregler oväntat kreativt och de har själv svårt att vara en del av en mer komplex trafikmiljö, med gångtrafikanter, spårbunden trafik och kollektivtrafik.

Bikes vs Cars är givetvis något på spåren. Det finns en konflikt mellan cyklar och bilister. Och det finns starka krafter som står i vägen för ett modernt förhållningssätt till stadens transportsystem.

Men filmen hade vunnit på att utmana tittaren också. Det är lite för snällt, lite för förutsägbart.

Och kanske, kanske är filmens avslutning, där vi får följa med på till en “World Naked Bike Rides”, en protestaktion mot oljeindustrin, lite väl talande. Med den slutscenen får cyklismen en stämpel på sig som udda, långt från de stora massornas vardag. Det är synd. Cyklismen har potential att vara en sann folkrörelse, inte minst i en urban värld.

#85 Smarta bilar kan få en ny plats

Traffic ?

Foto: Michael Loke, Flickr.com

Det känns uppenbart just nu att biltrafiken i staden är ett bekymmer. Den är inte bra för miljön, den är säkerhetsmässigt tveksam, den är inte bra för stads- och gatubilden och den är ständigt underdimensionerad.

Det finns nog få som tycker att trafiksituationen som den är idag fungerar bra. Men lösningarna på hur vi ska komma till rätta med problemen är givetvis många.

Jag tror att en bra utgångspunkt för vidare diskussion är hur vi ska gynna kollektivtrafiken: bussar, tunnelbana, spårvagnar och liknande. Jag tror dessutom att vi ska uppvärdera både gångtrafikanter och cyklister när vi pratar om transporter och rörelse i staden.

Men låt oss inte glömma möjligheten att biltrafiken i sig själv tar nya – och bättre – vägar.

Ett spännande och glödhett område just nu är ju självkörande bilar, som både Volvo och Google experimenterar med. Målet är komma till rätta med en hel del av de problem som dagens biltrafik genererar.

Om bilen själv blev smartare och säkrare med modern teknik skulle den också kunna ha en naturlig plats även i en modern stad.

Men det kräver att vi lyssnar på fler håll, och kanske ge bilen en roll som den inte har idag men som den är på väg mot.

Jag tror att bilen fortsatt har en del utmaningar, hur smart den än blir på “insidan”. Det smarta som just nu diskuteras löser inte explosionsmotorns baksidor. Inte heller tar dagens smarta bilar tag i ägandefrågan: fler borde dela på bilar via en “car pool” eller liknande.

Men kanske kan bilbranschens innovativa förmåga hitta en modern plats för bilen som faktiskt inte står i strid med en modern stad.

Bilen idag är i vägen. Men låt oss inte stigmatisera den och sätta den i ett hörn där den inte kan komma ut.

#52 Elefanten i rummet

Det är såklart lätt och lustfyllt att från min horisont skriva om urbaniseringen och alla dess möjligheter. Det ligger i tiden, allt fler flyttar till städerna och argumenten för att urbaniseringen också är positiv för både individ och samhälle är i många avseenden obestridliga.

Men hur förhåller det sig då till allt det som inte är urbant? Vad händer med glesbygden, med alla våra småorter och byar. Vad händer med de som av olika skäl väljer att bo utanför de urbana miljöerna? Eller de som inte har någon möjlighet att flytta av ett eller annat skäl?

Det är frågor som inte är bortglömda. Det finns många starka röster för att “hela Sverige ska leva”, både inom media, politik och kultur.

Men det är inte alltid så lätt att förstå hur den berättelsen, om den levande landsbygden, ska kunna fungera ihop med växande och allt mer dominerande städer.

Det som är uppenbart är att det behövs mindre av offermentalitet och dystopier. Det behövs mer av framåtanda och visioner och inte minst ett ökad samspel mellan den allt viktigare staden och den nya roll som måste skapas för glesbygden. Tyvärr tycker jag ofta att politiken och debatten präglas av just en ganska dyster bild av utvecklingen. Att det mesta blir sämre. Att samhällets resurser rustas ner för landsändar som inte växer.

Jag tror inte att det är önskvärt eller möjligt att hejda, än mindre stoppa, urbaniseringen. Förutom att den drivs av människors vilja att få större frihet och utväxling är det också en samhällsekonomiskt rimlig utveckling. Samhället mår bättre på många sätt av att städerna växer.

Men det betyder inte att vi kan lämna landsbygden åt sitt öde. Det finns många skäl till att även glesbygden måste få både uppmärksamhet och hitta en roll, där staden växer.

Jag tror det finns många pusselbitar som måste lösas och fogas samman.

Dels behöver vi förstå rollen för bilen, kollektivtrafiken och kanske den digitala utvecklingen. Det är klart att tunnelbanan inte är lösningen för de mindre orterna i norra Värmland. Kan vi hitta annan kollektivtrafik där? Hur kan synen på bilägande eller bilen roll utvecklas?

Hur kan vi jobba med digitala verktyg för att slippa resa? Hur kan den digitala utvecklingen göra det lättare att samverka och samarbeta?

En annan fråga handlar om det näringsliv som av olika skäl passar utmärkt på landsdbygden: turism och lantbruk är två tydliga exempel. Hur ska detta samverka med urbaniseringen?

Utöver detta finns såklart ett antal kulturella utmaningar, där tillhörighet, dynamik, utbildning och mycket annat måste hänga ihop för att göra det lätt att växa upp och leva även utanför storstäderna.

Lägg därtill en svårighet att växla ner, att ställa om från något stort till något mindre. Hur gör man när folk väljer att flytta från en by eller ett samhälle? Hur ser den nya berättelsen ut som inte präglas av tillväxt? Det är en svår nöt att knäcka.

Urbaniseringsdiskussionen vinner inte på att glesbygden glöms bort. Men den vinner heller inte på att allt bör vara som det alltid varit. Staden utvecklas. På samma sätt måste landet runt om staden utvecklas. I en sådan utveckling finns det plats för båda.

#48 Kollektivtrafiken: stadens hjärta

Jag är smått förälskad i citatet från borgmästaren i Bogota 1998-2001, Enrique Peñalosa, numera välbekant för de flesta:

“An advanced city is not a place where the poor move about in cars, rather it’s where even the rich use public transportation”

På spanska: “Una ciudad avanzada no es aquella en la que los pobres pueden moverse en coche, sino una en la que incluso los ricos utilizan el transporte público”.

Citatet är insiktsfullt, eftersom det sätter fingret på den konflikt som finns mellan bilen och kollektivtrafiken.

Men det är också insiktsfullt eftersom det sätter kollektivtrafiken i mitten av den moderna staden. Det är med en effektiv kollektivtrafik som staden kan växa och utvecklas. Den utgör navet för affärer, integration, lärande, kultur och mycket mycket annat.

Bilen behövs verkligen i många sammanhang, även om den borde drivas på annat än fossila bränslen. Men det är inte uppenbart att den är viktig i staden.

På ett sätt kan förbifarten, som just nu planeras och byggs runt Stockholm, ses som en bekräftelse på just detta. Bilens plats är inte i staden.

Men det viktiga är att den kompletteras med en fortsatt satsning på kollektivtrafik inne i, till och från staden. Den nya tunnelbanan är givetvis extremt välkommen, även om den kanske borde byggts för länge sedan.

Urbaniseringen blir lätt en fråga om kvarter, om hus, om stadsdelar. Det är viktigt. Men för att urbaniseringen ska fungera och staden bli hel kanske infrastrukturen måste få en ännu mer framskjuten plats i diskussionen om staden och dess framväxt.