månadsarkiv: mars 2015

#31 Tåget – en framtidsbransch?

Från Paris, där jag var i slutet av förra veckan, till Bryssel, där jag nu tillbringar några dagar för konfererande tog jag mig med hjälp av tåget. En och en halv timma gjorde att flyget inte hade en chans att kunna konkurrera. Möjligen är bilen en hårdare konkurrent, men för många lär tåget göra ett utmärkt jobb.

Dessutom är det ju miljömässigt fantastiskt. I synnerhet där tåget är elektrifierat (och helst då drivs av el som kommer från vattenkraft eller annan förnybar källa).

Behovet av satsningar på tåget är ju stort, inte minst hemma i Sverige, där vi nu, lite yrvaket, inser att vi nog borde göra mer och kanske även hålla efter våra redan gjorda investeringar. Men bättre sent än aldrig.

Men det finns ändå många områden där det borde gå att göra mycket mer för att främja ett ökat tågresande.

En sak som bekymrat mig en del är bristen på bra lösningar för tågresande mellan länder. Nu fungerar det ju bra mellan Paris och Bryssel. Men ska du åka tåg från Stockholm till Paris eller Rom kan du se fram emot ett antal sajter och kanske en del manuellt arbete vid de olika byten som kan komma i fråga.

Möjligheten att köpa tågbiljetter har helt enkelt långt, långt kvar innan det blir lika effektivt och nytänkande som exempelvis flyget redan har löst. Jag inser att ett av problemen kan ha med olika nationella IT-system att göra. Men om bara viljan finns handlar det ju så fall bara om teknik.

Problemet är större om det också rör sig om affärer och en ovilja att samverka. Det vore i så fall tragiskt.

Vad än problemet är så är det inte löst ännu. Och här borde det finnas ett ökat tryck från exempelvis politiker, både nationella och inom EU, som ligger på för att öka samverkan mellan nationella tågoperatörer.

Jag oroar mig också lite för utvecklingen för nattågen. Runt om i Europa minskas antalet nattåg. Om de ersätts av lika bra eller bättre alternativ, exempelvis fler snabbtåg, är det väl frid och fröjd. Men jag oroar mig ändå lite för att alternativen mest blir färre och sämre.

Tåget förtjänar bättre.

#30 Hotellet – ett hem i en annan stad

Jag gillar att resa. Men jag reser inte så mycket att jag har tröttat på hotellrummen. För min del blir ofta hotellet en paus från så mycket annat – inklusive alla måsten och krav som naturligtvis alltid ligger och väntar hemma.

Det är ju därmed en självklarhet att om man ser hotellet som en paus från livet i övrigt kan det bara få vara en relativt liten del av livet. Det går ju inte att stänga livet ute. Det är inte ens önskvärt.

Ur ett stadsperspektiv är dock frågan hur hotellet blir en del av staden. Ska det – bör det – vara nära allt det liv som präglar staden för övrigt? Är det bra eller dåligt om hotellet ligger i de vanliga bostadskvarteren? Hur hade ett hotell mitt uppe i Brommas villaområden uppfattats?

För den som bara tar en paus, som bara söker underhållning, mat på beställning och stadens välansade parker, ja då behöver man ju knappast heller checka in i stadens vanliga liv. Då räcker det ju med turistbussen som tar dig runt till sevärdheterna.

Men för den som vill bo längre, som vill vara en del av den vardagspuls som alla som bor i staden upplever, ja då skulle närheten till vardagens alla funktioner, med sina både vackra och mindre vackra fasader, vara en poäng.

Visst: dina barn lär inte gå i skolan om du bor på hotell. Men mycket annat kan mycket väl komma till användning, även om du bara är på tillfälligt besök: mataffärer, kollektivtrafik, biografer och mycket annat.

Det lär inte vara en slump att hotell-konkurrenter som Airbnb tar fart just nu, i takt med att vi kanske vill närma oss staden på ett annat sätt. Vi vill inte bara studsa in och sedan studsa ut. Vi vill vara en del. Vi vill vara på samma våglängd som stadens mer permanenta invånare.

Men det kan också vara ett fenomen som hänger ihop med att staden i sig håller på att ändras. De traditionella hotellen har inte flyttat med när staden för övrigt har flyttat. Hotellets centrala funktion, mitt på stortorget, kanske inte är den optimala platsen – eller funktionen – för framtidens resenärer.

Det är en tanke som kanske hotellen behöver grubbla lite på. Tills vidare njuter jag gärna av de vackra hotellrummen och den flådiga hotellfrukosten.

#29 Paris vs Frankrike

Paris rymmer så väldigt många dimensioner. Det är en stad full av historia, av historier, av människor, av liv och aktivitet. Dessutom är det en stad som känns ordentligt planerad: både de stora, överdådiga avenyerna, de livliga affärsgatorna, de stora parkerna, de små, trånga gränderna, de vindlande gatorna där det ena leder till det andra. En stad så stor att den kan rymma allt detta och dessutom många gånger om.

Paris handlar fortfarande för många om sin historia. Men inte som Rom eller Aten, utan en 1900-talshistoria, där konstnärer, författare, kulturpersonligheter skapade en miljö tätt in till Paris egen berättelse. Tunnelbaneskyltarna, med typografi från 20- och 30-talen är en fantastisk påminnelse om tiden då den moderna bilden av Paris präntades in.

Paris är också en stad för årstider, men i synnerhet våren. Jag hade hoppats få möta den när jag nu var där för diverse möten, men kom troligen några veckor för tidigt. Men när värmen kommer, träden slår ut i grönska, uteserveringarna verkligen kommer till sin rätt och vandringarna längs Seine blir njutbara – varken för varma eller för kalla, ja då är Paris mer Paris än annars.

Kulturen är såklart en viktig del av Paris, men ändå inte lika mycket som för exempelvis Florens. Paris har självklart storslagna museer med några av världens viktigaste konstverk. Men utan staden runt om museerna, utan restaurangerna och människorna, hade Paris aldrig varit den hemmahamn för Picasso, Da Vinci och de andra som de är idag.

Hur ser Paris framtid ut? Jag har tidigare varit i Paris för att ta del av den moderna webb- och startupkulturen som frodas, både i Frankrike men också runt om i Europa. Jag har ju noterat Disneys satsning på Eurodisney utanför Paris. Centre de George Pompidou är ytterligare ett modernt exempel som blickar in i framtiden.

Paris största problem är nog inte sig självt utan Frankrike. Jag tror att Parisborna faktiskt kan skapa stordåd, och bli en tillväxtfaktor för hela Europa. Men en sådan storlek och en sådan dragningskraft på både pengar och kreativitet kommer Paris att kunna leverera enormt mycket spännande.

Dessvärre finns det i den franska kulturen en konservatism förklädd till socialism, där gamla strukturer förvaltas, inte sällan mot bättre vetande. Det kan komma att bli ett problem även för Paris.

Paris som metropol är fortfarande fantastisk och en magnet för vem som helst. Alla förtjänar faktiskt att ha en egen personlig relation till Paris. Det betyder dock knappast att alla bör flytta dit.

#28 Den uppkopplade staden

Världens mest trafikerade flygplats är Hartsfield-Jackson i Atlanta. I alla fall enligt Airport Council Internationals ranking.

Det är kanske ingen önskvärd position. De mest trafikerade flygplatserna är ofta komplexa på gränsen till obegripliga, överbelastade med folk och inte sällan drabbade av diverse logistikproblem.

Men jag tror ändå att en stad, urban miljö, som vill vara en del av det globala samtalet, som vill vara attraktivt för både pengar och kapital måste ha en bra, väl fungerande flygplats med direktlinjer till stora delar av världen.

För min hemmastad, Stockholm, är detta en konkret utmaning. Tyvärr ofta i skuggan av Köpenhamn har Arlanda lite för få direktlinjer till både Asien, USA och Sydamerika.

Det blir långsamt bättre: både SAS men framför allt Norwegian har gjort en hel del investeringar för att öka långlinjerna från Arlanda. Men det går inte snabbt nog.

Flygplatsens betydelse för staden handlar både om att kunna komma ut på ett enkelt sätt i världen, men också för att andra ska kunna komma till staden för gäster, affärsfolk och många andra.

Staden vill vara en del av ett större sammanhang. Staden behöver vägar för att föra in och ut tankar, produkter, människor och en massa annat. Flygplatsen är inte det enda verktyget, men kanske det viktigaste.

För Stockholm går det nog inte att underskatta Arlandas betydelse. Fungerar den inte väl och utvecklas till att vara ännu mer ett nav till omvärlden, kommer även Stockholm att lida.

#27 Första mötet med staden

Idag, fredag, är jag i Paris. Möte med europeiska kollegor, erfarenhetsutbyte, diskussion om ekonomi och om viktiga frågor för samhällsbyggnadsbranschen.

Resan hit började för länge sedan. Beslutet om mötet i höstas, bokningen av resan, hotellet för någon månad sedan, incheckningen hemma vid datorn, resan till flygplatsen, flyget ner, ankomsten till flygplatsen och sedan taxiresan in till hotellet.

Sammantaget ger det en bild av hur staden – resmålet – blir allt mer konkret, allt mer tydlig.

Den som funderar på hur staden ska välkomna sina besökare (de kallas väl numera destinationsmarknadsförare?) gör nog bäst i att fundera igenom hela den processen.

De trevliga bilderna på “My home town”-företrädarna på Arlanda är ingen dålig idé. De bidrar utan tvekan till att berätta något om Stockholm. Men om det är kaos bland väskorna på bagagebandet eller om du blir lurad av en mindre nogräknad taxichaufför på väg in mot stan spelar nog en fin bild på Astrid Lindgren eller Björn Borg mindre roll för ditt intryck.

Staden är så otroligt mycket mer än en turistdestination. Men både för de som kommer för första gången och för den som kommer hem igen efter en lång resa är mötet och mottagandet viktigt. Det bygger en självkänsla. Det blir en berättelse. Det kan skapa förväntningar. Och det kan bidra till en bild av kaos och oreda.

Och det mötet, det mottagandet, är långt och rymmer massor av möjligheter att bättra på dialogen med individen. Faktiskt är antalet möjligheter lika många som riskerna med att försämra bilden av staden.

Nu i Paris funderar jag på om jag blev väl mottagen. Och jo: överlag gick det nog rätt bra i den långa kedja med bidrag av Air France, hotellbokningar, Arlanda, Charles De Gaulle, taxiresa och lite annat. Allt var inte perfekt, men det var nog inte sämre än vid andra utflykter.

Det gör ju inte saken sämre att solen faktiskt skiner utanför konferensrummet. Då är det svårt att inte gilla Paris.

#26 Staden som spel

Jag är inte en fanatisk spelare av datorspel, men nog har jag lagt en inte oansenligt antal timmar på både Doom, World of Warcraft och – i mer modern tid – Wordfeud.

Men några av de spel jag verkligen fascinerats av rejält har hakat i staden och dess logik: Sim City, Transport Tycoon och Civilization. Tre spel som på olika sätt ger en fördjupad bild av hur vårt samhälle fungerar och som, vågar jag påstå, verkligen är utbildande samtidigt som de är underhållande. Och dessvärre extremt tidskrävande.

Sim City är nog välkänt för de flesta: du börjar med en påse pengar och för den ska det byggas vägar, infrastruktur, polishus utöver en markplanering, som förvisso känns väldigt amerikansk. Ju bättre man klarar balansen mellan skatter, trygghet, avgaser och risken för bränder, ju mer växer staden. Misslyckas man tar spelet snart slut. Sim City har utvecklats i omgångar, och jag har inte spelat alla versioner. Men kärnan i att kunna vara en borgmästare, med möjlighet att styra och ställa över både geografi och ekonomi, var tilltalande nog för att göra spelet till en succé.

simcity

Jag har ofta tänkt på hur utbildande spelet Sim City är för alla som vill förstå dynamiken och komplexiteten i att styra en stad. Planarbetet känns förvisso väldigt amerikanskt: stora områden för boende, stora områden för industri och produktion och stora områden för handel. Integrationen mellan dessa världar går inte att få till (inte i de versioner av spelet som jag spelat i alla fall).

Men trots den amerikanska touchen, så ger Sim City en bra kombination av spel och utbildning i samhällsplanering.

transporttycoon

Transport Tycoon är ett annat favoritspel, som nog har ännu fler år på nacken. Jag har inte letat i spelbutikerna, men jag skulle tro att det numera hör till “vintage”-avdelningen. Uppgiften var att bygga rutter mellan tillverkningsområden, fabriker eller städer för människor och gods. Ju effektivare transportsystem, desto framgångsrikare blir du i spelet. Jag ägnade timmar åt det här spelet, ofta på nätterna, och även här fanns det tydliga utbildande faktorer. För att lyckas måste systemen hänga ihop, kombineras på smarta sätt och dina ekonomiska resurser måste planeras effektivt.

civilization

Det spel jag ägnat mest tid åt, alla kategorier, är Civilization. Om Sim City hade fokuset på staden, Transport Tycoon på transportsystemet så har Civilization ett verkligt långt och nästan globalt perspektiv. Du börjar med en liten stam som genom långsam utveckling och ett utforskande av omvärlden bygger upp en egen civilisation. Ganska snart lär du möta andra civilisationer, och genom strategi, taktik och list kan motståndarna besegras.

Svenska Akademins förre ständige ordförande, Peter Englund, brukade ofta lyfta fram Civilization som ett spel som verkligen är lärorikt och utbildande. Jag vill gärna understryka det, och därtill lägga till både Sim City och Transport Tycoon.

Så avsätt några lediga nätter de kommande veckorna. Ge dig i kast med spelen som tar dig in i samhällsplaneringens och urbaniseringens centrum. Och kom ut på andra sidan som en bättre yrkesman. Svårare än så är det nog inte.

#25 Podden Staden – en hyllning

Min “nya” värld, med samhällsbyggnad, tekniska konstruktioner, arkitektur och samhällsutveckling, har öppnat mina ögon för helt nya dimensioner i vårt samhälle och dess fundament.

Listan över saker jag upptäckt, människor jag har inspirerats av, mötesplatser som rymmer så mycket kunskap och kreativitet går att göras hur lång som helst.

Men låt mig i detta inlägg lyfta fram en enskild sak, företeelse, som jag verkligen kommit att värdesätta och löpande se fram emot: podden Staden som ges ut av Sveriges Arkitekter.

Låt er inte luras av den till synes helt förutsägbara formeln: “två medelålders män sitter och pratar med varandra”, som ju annars är så överutnyttjad i poddvärlden. Även om den till ytan ser ut att vara sann.

Nej: Håkan Forsell och Dan Hallemar har ett samtal som både är unikt i sitt fokus på städer, dessutom på riktigt begåvat, intellektuellt och utbildande. Håkan Forsell är urbanhistoriker och författare. Dan Hallemar är chefredaktör på tidningen Arkitektur.

De båda åker runt till städer, såsom Istanbul, Malmö, Alexandria och flera andra, lite som besökare, lite som journalister, lite som forskare och letar efter städernas historia, utveckling, själ och framtid.

Det sätts in i ett sammanhang och i ett bredare resonemang, kopplat till både politik, historia och kultur. Det är helt befriat från tjafsande, snarare ett bandat seminarium med två begåvade paneldeltagare.

Samtalen är lagom långa, urvalet av perspektiv är väl avvägt. Det märks att det är en van redaktörshand bakom berättelserna, där fokus och utrymme för de viktiga frågorna hanterats väl. Det blir sällan svamligt, alltid stringent, alltid förberett.

Jag hoppas att resorna fortsätter, både till avlägsna städer men också till de som ligger just runt hörnet. Valet av platser värda att besöka tror jag att redaktörerna har bättre koll på än jag (även om jag redan skickat in några önskemål till dem på egna spännande platser att åka till). Kanske ligger det för mig som lyssnare ett värde i att det är oväntade städer och platser. Ruhr-området hade jag nog inte kommit på själv.

Allt kan utvecklas, även det som är riktigt bra. Varför inte inleda varje samtal med en liten “faktaruta”, med lite basfakta om staden? Varför inte avsluta med lite mer konkreta tips på museer eller böcker för den som vill fördjupa sig? Kanske musik? Kanske aktiviteter och händelser för den som vill planera en egen resa?

Jag tyckte själv att “frågepodden” var genialisk: lite konstiga frågor som den om “tillfälliga städer”, stadens gräns och den digitala utvecklingens påverkan på staden fick mycket intressanta svar. Utmärkt. “Livepodden” (som väl i teknisk mening knappast kan kallas för “live” – live kräver väl att det sänds direkt, inte att det råkar vara inspelat inför publik) var dock mindre framgångsrik: mervärdet hade nog uppstått om det varit interaktion mellan publik och talare på ett eller annat sätt. Det saknade jag helt. Dessutom kändes samtalet som om man för mycket ville vara “underhållning”. Det funkade inte för mig, dessvärre.

Detta är dock enkom radanmärkningar. I min podd-app ligger Staden som en av de viktigaste poddarna att följa, i hård konkurrens av Lantzkampen, Juridikpodden, Mattsson&Helin och podden “Det är lärarnas fel”.

För alla med intresse av städer, urbanisering och vart vårt moderna samhälle är på väg rekommenderar jag varmt podden Staden. Den är på riktigt en tillgång för vårt samtal och kunskapsuppbyggnaden om dessa ofta svåra frågor. Bra jobbat.

#24 Den sköna historien

Jag är verkligen inte en vän av att söka lösningarna i backspegeln. Det var sällan bättre förr. Inte heller städerna.

Men det hindrar inte att vi både kan lära av historien. I vissa fall kan vi roas över lustigheter och beteenden som förr var självklarheter.

Och inte minst kan vi såklart hitta enskilda lösningar, lärdomar och beteenden som faktiskt kan komma tillbaka i modern tappning.

Jag tycker att den här filmen på många sätt är en charmig berättelse om Göteborg som det såg ut och beskrevs för 50 år sedan. Jag önskar mig inte tillbaka. Men det är glädjande att filmen finns kvar för oss att få ett titthåll till en tid som numera är svunnen.

 

#23 Riktnumrens snara död

Dagens lunch bestod av ett samtal om Värmland och riktnummer (och lite annat). Upprinnelsen var den vanliga gissningsleken baserat på folks dialekter och min bordsgranne var alltså lätt identifierbart från Värmland. Närmare bestämt Hagfors.

Våra riktnummer, oavsett om det är 08 eller 031 eller 0523, bottnar ju i en bild av geografisk samhörighet, där vi med våra prefix kunde meddela om vi var långt borta eller nära. Det skulle vara lätt att nå den lokala snickaren, medan det blev krångligare att ringa snickaren från kommunen bredvid.

Post och Telestyrelsen, PTS har redan gjort en översyn av riktnumren (2010), där det är tydligt att deras dagar är räknade.

Det finns få skäl att behålla riktnumren. Riktnummer skapades för länge sedan av tekniska skäl. Dessa tekniska begränsningar finns inte längre. Det finns inte heller längre skäl att behålla dem på grund av samtalskostnader eftersom kostnaderna inte är beroende av vilket riktnummer man ringer till.

Jag gissar att de ovan citerade “tekniska skälen” delvis har med geografi att göra. Därtill utmanar ju mobiltelefonerna de fasta telefonnumren för många, både unga och gamla.

Framför allt i skenet av mobiltelefonens ökade betydelse för vår röstkommunikation är avvecklingen av våra riktnummer helt självklar.

Men betydelsen av geografi är det inte.

Vi meddelar vår hemmaort genom att fylla i profiler på LinkedIn, Twitter och Facebook. Vi signalerar vår “hemmaplan” – vårt eget riktnummer – med ord och ortsnamn, där vi själva bestämmer var vi hör hemma. Utrymmet för egen kreativitet är ju i detta avseende stor och leder ju också till en viss osäkerhet ibland. Det finns gott om exempel på helt fiktiva städer och platser, referenser till orter med lustiga namn etc. Det är på ett sätt synd, men nog en oundviklighet i det moderna samhället.

Idag berättar vi också var vi är genom incheckningar på Swarm eller Facebook eller genom att våra löprundor spåras i RunKeeper. Vi säger vem vi är med och hur vi rör oss. Ofta blir detta en väldigt aktiv och medveten handling.

Därtill berättar våra telefoner löpande var vi är – och beroende på våra inställningar sprids denna geografiska information till både Google, myndigheter och andra användare. Inte sällan är detta information som vi helt omedvetet sprider – eller i alla fall väldigt sällan delar ut aktivt.

Det är ingen tvekan om att riktnumren kommer att saknas av väldigt få. De riktigt nostalgiska kommer inom kort att blicka tillbaka på begrepp som “nollåtta” (med referens till Stockholmare) och småle. Morgondagens ungdomar är ju uteslutande “nollsjunollor”. Istället kommer vi att välja vad vi vill vara stolta över, utan att bli påklistrade en etikett. Och vi gör det på andra sätt än innan.

Det är väl också en tidsfråga innan själva numren tappar i betydelse. Jag kan telefonnumret till min hustrus mobiltelefon, men inte till något av mina barn. Jag ringer ju istället via min smartphone upp ett namn och en bild. Själva numret lär bli som ip-adressen bakom webbadressen: få kan väl ip-adressen till Aftonbladet, men vi kan alla såklart domännamnet. Framöver hoppas jag att det räcker att komma ihåg vad våra barn heter, inte vilket telefonnummer de har. En bra och välkommen utveckling.

Värt att notera är att bland annat Norge, Danmark, Portugal och Spanien redan har avskaffat sina riktnummer. En liknande form är alltså att vänta även i Sverige, även om PTS antyder att den kan komma att ta minst 5 år, kanske 10, efter det att ett beslut är fattat.

Och notera också att våra nummerskyltar på våra bilar sedan länge är enhetliga i hela landet. De gamla länsbokstäverna minns numera bara de som regelbundet löser korsord. Eller kanske jobbar på någon statlig myndighet.

#22 Reseplanering

Jag gillar att jobba och gillar rutiner. Just i det avseendet är jag glad för att jag kommit igång med cyklingen igen, som på något sätt kräver lite ordning och reda på tider, kläder och platser.

Men nu blickar jag ut över en vår där det blir en hel del resande: Paris på fredag, Bryssel veckan efter det, Köpenhamn efter påsk och senare i vår både Reykjavik och (förhoppningsvis) Washington i USA.

Jag kan återkomma med tankar om dessa städer, men låt mig bara idag slå ett slag för appen och webbtjänsten som bringar lite ordning och reda i själva resandet: tider, bokningsnummer platser och mycket annat.

I djungeln av tjänster har jag själv fastnat för appen TripIt. Den är överskådlig, ger bra stöd för bokningar, möten och mycket annat, både på webben och i telefonen.

Jag har haft god glädje av kartorna, som automatiskt inkluderas till adresser, som gör det lätt att hitta hem till hotell eller möten.

Tjänsten är snygg och praktisk på både Iphonen, Ipaden och i datorn.

tripit-ipad2

Jag har samlat bokningsnummer, ESTA-nummer och annat nödvändigt för att lätt komma åt dem senare.

De sociala aspekterna är mindre viktiga för min del. Jag åker oftast ensam och jag har bättre koll på mina vänners resande via Facebook, Twitter eller Instagram.

TripIt är mitt nav för resandet, precis som Facebook är det för det lite mer personliga sociala samtalet, Twitter för det yrkesmässiga samtalet och Instagram för bilderna.

Reser man mycket så behöver man ett nav.