Etikettarkiv: Bettencourt

#87 Staden som inget annat

#blogg100

Staden är en funktion av många individer, av nätverk, av funktioner.

Och på ett sätt är det inte otänkbart att försöka hitta jämförelser med andra komplexa system, exempelvis i naturen. Skulle staden kunna jämföras med insektskolonier med olika sociala strukturer. Eller kanske med en väldigt komplex maskin som på olika sätt kan optimeras av en ingenjör.

Men det verkar ändå osannolikt att den analogin håller.

Luis Bettencort, urbanforskare och fysiker på Santa Fe Institute, hör till dem som hävdar att det inte går.

Enligt en artikel i CityLab från The Atlantic hävdar Bettencourt att den stora skillnaden i synen på staden är att vi för ofta utgår från dess form. Vi borde leta efter dess funktion istället.

– Staden handlar om hur saker och ting utvecklas, hur de ändras. Den är en process, säger han.

Det är ett intressant perspektiv. Det sätter in staden i en rörelse, i en utveckling. Och staden blir dessutom ett verktyg för förändring, där annat ändras på grund av staden.

– Staden är en speciell form av “social reactor”, säger Bettencourt i artikeln.

– I takt med att staden växer kommer också staden till dig, fortsätter han något profetiskt.

Att han sedan försöker formulera stadens process som ett antal matematiska funktioner, som går att räkna fram tycker jag själv är lite mer problematiskt. Men det hindrar inte att jag tror att Bettencourt är något spännande på spåret.

#51 Den fördomsfria staden

#blogg100, ,

Ju större stad, desto mer utväxling. Ungefär så kan väl Luis Bettencourts budskap summeras, om än något brutalt.

När jag tidigare på bloggen skrev något om stadens ekonomi kopplat till dess storlek var argumentet att en professionalisering och variation i yrkesgrupperna gav möjlighet att också öka inkomster: hela stadens ekonomi blev en vinnare.

Det är ju inte uteslutet – tvärt om: högst sannolikt – att samma sak gäller om variationen också blir större i kultur, etnicitet och i människors sätt att leva. Ju större variation, desto rikare stad rent kulturellt.

Ju fler pride-festivaler, ju fler moskéer bredvid synagogor bredvid kyrkor, ju fler underliga klubbar för ännu underligare musik, ju fler föreningar och sammanslutningar: desto bättre.

Om detta är sant, vilket mycket talar för, kommer det att ställas krav på öppenhet och tolerans. Många större städer idag, i synnerhet de vi ser som “framgångsrika”, är just detta: de har både en bredd men också en tolerans mot olikheter, nya inslag och en utveckling.

Vi som lever i staden möter denna olikhet och denna mångfald varje dag. Den hjälper oss också själva att utvecklas. Den kanske rent av driver fram en specialisering, där vårt bidrag blir mer unikt och tilltalande. Det konforma och likriktade har svårare att sticka ut i stadens myller av unika personligheter och variation.

Öppenheten är förvisso inte bara fråga om “framgång” eller “evolution”. Det är också ett mindset, där vi bör vara toleranta även om det inte hade varit “lönsamt”.

Men staden som fenomen mår bra av olikheter och av mångfald.

Och jag vågar påstå att även vi människor mår bra av just detta.

#49 Staden som accelerator

#blogg100, , ,

Under Tyrens FoU-dag i veckan inledde professorn Luis Bettencourt från Santa Fe med några spännande rön om städernas utveckling. Han har bland annat forskat om staden som ett komplext system, men också försökt förstå stadens konsekvenser och logik.

En av slutsatserna från hans forskning rörde stadens storlek i förhållande till hur ekonomin i staden ser ut och utvecklas. Baserat på ett antal studier av amerikanska städer har han kommit till slutsatsen att det finns en väldigt tydlig koppling mellan storlek och ekonomisk framgång.

Ju större staden är, desto högre inkomster har dess invånare i snitt. Och det är inte bara ett linjärt förhållande, utan det som Luis Bettencourt kallar “super linear”, där linjen blir rät först om den plottas på en logaritmisk skala. Det är snarare alltså ett exponentiellt förhållande mellan storlek och inkomster.

Bettencourt förklarar det som att staden accelererar människors möjligheter att lära sig, utvecklas, göra affärer, mötas etcetera. Ju större staden är, desto starkare blir den kraften.

De bakomliggande skälen till denna utveckling går att hitta bland annat i den ökade specialisering som individer och företag kan ägna sig åt, när systemet i stort erbjuder en bredd i kompetenser. Genom att individen eller företaget blir nischat och expert på något område kan också enskilda kompetenser värderas högre och på sikt också bidra till att stadens totala förmåga och kompetens ökar.

Som jämförelse kommer en mindre stad eller glesbygd inte att kunna ha samma utbud av specialiserade tjänster, utan fostrar snarare generalister med bred kompetens. Möjligheten att ta ut höga arvoden i den miljön är svårare.

Framgången fördelas olika: staden erbjuder förvisso en möjlighet för enskilda att växa och bli framgångsrika, men alla kommer inte att gå i täten för denna specialisering. Men staden ger alla en chans att vara med på tåget, och dra nytta av specialisterna indirekt, genom att vara en del av det komplexa systemet. Man kan på det sättet hävda att hela staden vinner, även om vissa kanske vinner ännu mer och blir ännu mer framgångsrika.

Staden blir en magnet för människor som söker ökade inkomster, mer affärer eller vill hitta nya, större nätverk. Det behövs knappast någon längre förklaring för den som vill förstå varför urbaniseringen är en så viktig och kraftfull trend just nu.