Eventen är viktiga för mig. I veckan kör vi Webbdagarna i tre dagar (två med stor publik, en dag med Webbdagarna Executive och Speakers Dinner).

Gårdagens Speakers Dinner är en liten komponent i det stora hela – talare och några av våra partners kommer hem och äter lite middag hos mig i Bromma. Rätt lätt att fixa, ganska low key.

Men för mig handlar det om några olika saker, som alla bidrar till helheten.

Dels blir detta ett sätt att dra igång ”Webbdagar-känslan” för de som ska leverera på scenen.

Dels blir det en chans för mig att synka de sista detaljerna inför olika programpunkter.

Men inte minst är det ett sätt att visa att vårt projekt inte bara är ett 9-5-jobb, där vi gör det på strikt kommersiella grunder. Vi – och givetvis även jag – vill gärna visa att vi går all in, med all det engagemang och all den närvaro som man kan förvänta sig.

Webbdagarna är verkligen mer än ett 9-5-jobb för mig. Jag hoppas att det märks.

Idag har vi premiär för Webbdagarna Executive. En liten, men välkvalificerad grupp möts för att diskutera hur den digitala revolutionen ska mötas med strategi och personligt engagemang.

Bakgrunden är enkel. Vi vet att många fler företagsledare och chefer behöver förstå det digitala. Men de är rimligen inte intresserade av klout score, sökordsoptimeringsstrategier eller WordPress-plugins.

Därför har vi satt samman denna förmiddag, med fokus på de två frågor jag tror att personer i ledande befattningar behöver: en modern syn på företagets management, med digitalisering, nätverkande och socialt i fokus. Men också ett personligt förhållningssätt, där du i dig själv behöver ta ett kliv in i det moderna, in i 2013.

Med talare som Micco Grönholm, Pontus Frithiof, Sara Öhman och Niklas Myhr skapar idag premiäravsnittet av Webbdagarna Executive. Det ska i sanning bli spännande att se hur detta faller ut. Förutsättningarna är goda.

Nu smäller det till. Webbdagar-veckan är här och därmed det enskilt största hotet mot mitt #Blogg100-projekt. Jag har tänkt försöka fullfölja, men detta blir en tuff vecka.

Men denna vecka är givetvis inte bara ett problem – kanske inte alls ett problem. Tvärt om är detta en vecka full av energi, möjligheter och lärdomar.

Jag ser speciellt fram emot:

• Att få hälsa 1400 personer välkomna till Webbdagarna på onsdag morgon
• Att få lyssna på Kevin Kelly
• Att få lyssna på Beata Wickboms diskussion om unga Youtube-stjärnor
• Att få lyssna på Måns Adler berätta om videons plats i våra liv
• Att få vara en del av det maskineri som idag utgör Webbdagarna-teamet (och därmed också givetvis Internetworld)
• Att få ta emot talarna på middag hemma hos mig i morgon (även om det är en något enklare måltid)
• Att få runda av Webbdagarna och börja jobba med nästa projekt: Webbdagarna i Luleå och sedan Webbdagarna i Göteborg.

Livet är ingen tävling.

Men det är en resa där vi hela tiden ska bli bättre. I synnerhet jämfört med oss själva och gårdagen.

Vasaloppet må ha en vinnare – någon kommer trots allt först över mållinjen. Men för de allra flesta – tusentals åkare i praktiken – spelar det ingen roll vilken placering man får. Istället är målet att alls ta sig hela vägen och kanske att göra det på en vettig tid.

Det är sympatiskt. Det viktiga är inte vad övriga har för mål: det viktiga är att du når dina egna.

Detta gör tävlingar som Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet, alla klassiska tävlingar för aktiva motionärer, bra på så många sätt. Det blir en aktivitet som inte bygger på elittänkande i första hand utan på att alla kan, många vill och där väldigt många stärker sig både fysiskt och mentalt.

Jag har själv inte varit i närheten av att anmäla mig (även om jag hade långt gångna planer på att anmäla mig till Vätternrundan). Men jag är glad för alla som spänner bågen, som ger sig hän och som försöker lite mer.

Heja.

Ni vet säkert att det smäller till nästa vecka: Webbdagarna tar över och vi ska leverera kvalitet, engagemang och närvaro till uppåt 1400 besökare. Plus ett antal partners.

Jag känner ett stort ansvar för detta. Som tur är står det inte och faller med någon enskild. Det finns numera massor av strukturkapital inbyggt i hela Webbdagar-projektet. Men jag tror att jag behövs och jag har ingen lust att äventyra något genom att vara trött, ur spel eller på annat sätt sänka min egen kvalitet.

Därför ägnas helgen åt att komma ikapp, att ladda och att förbereda sig. Det lär ta sin tid, men sömn, vila och eftertanke kommer att bli i fokus. Plus mental förberelse.

Sedan ska vi ovanpå detta ha talare plus partners (nog så många bara där) på lite mottagning hemma hos mig tisdag kväll. Det gör att vi måste hålla lite ordning i huset dessutom…

Jag skrev igår om behovet av ramar, men där fokuset måste ligga på innehållet i dessa ramar.

Det är då värt att minnas filmen ”Måndag hela veckan”, ”Groundhog Day”, där väderpresentatören Phil Connors (spelad av Bill Murray) hamnar i en loop, där han får uppleva den 2 februari om och om igen. Varje morgon vaknar han till samma väderleksprognos, till samma händelseförlopp och till samma utmaningar.

Det är en av mina favoritfilmer, som inte bara är underhållande, välspelad, har en smart berättelse, utan som också lär oss något om att vara ödmjuka mot våra medmänniskor.

Plus såklart om att kunna gå vidare.

”Måndag hela veckan” är ingen skräckfilm. Den är en verklig familjefilm, en av de bättre.

Men i grunden vore det en skräck att behöva uppleva samma dag om och om igen. På samma sätt som det troligen vore en skräck att behöva leva för evigt (även om det är en djupare fråga, och som kräver ett helt annat blogginlägg…).