I veckan som kommer fortsätter diskussionen om ständig beta, att alltid vara på väg. Jag känner att den frågan kräver mer bearbetning i mitt eget huvud.

Att aldrig känna sig nöjd, men ändå hela tiden göra saker som är riktigt, riktigt bra är målet. Men var släpper man ut saker, när är man nöjd med delmålen?

Vi är fortsatt många som är en del av #blogg100 och överlag är jag nöjd med min insats så här långt. Jag har inte bara skrivit begåvat, snarare ganska ofta lite oklart. En hel del har nog varit förvirrat och mest fokuserat på mitt eget behov av att strukturera mina egna tankar. Men ändå: jag tror nog att jag bidragit med en och annan tanke till omvärlden. Varje inlägg har skrivits med kärlek och när jag tryckt på “Publicera” har jag känt mig färdig, satt punkt. Trots att jag vetat att det kommer ett nytt inlägg nästa dag.

Under denna resa, med de snart 100 inläggen (idag är det dag 84), har jag känt hur kvalitet, innehåll och min egen agenda utvecklats. Varje inlägg har betytt något, i sig varit färdigt, men ändå bara en del av en resa mot något ännu bättre.

Den process som lyckas kombinera en produktion av ständigt hög kvalitet i de enskilda delmålen och som dessutom är inställd på ständig utveckling och förbättring är den som lyckas bäst. Det är en tanke.

Samtidigt har jag känt en viss skepsis mot de i reklamsammanhang så vanliga kampanjerna. Kampanjer, som materialiseras, levererar och sedan försvinner. En sorts kommandosoldater, snabbt in, åtgärda något, snabbt ut.

Man kanske kan jämföra med boken, som skrivs, lämnas till världen för läsning och sedan får det gå som det går. Det finns liksom ingen fortsättning. Eller med det nya husets arkitektur: ett statement, en enorm långsiktighet där man gissningsvis behöver känna sig färdig, inte bara på väg. Boken är inte “ständig beta”. Inte heller huset.

Men just i reklamsammanhanget kanske analogin med soldaterna är dålig – den ena kampanjen ersätts ju av en ny, en sorts löpande diskussion, trots allt, men med olika samtalsämnen och med lite väl långa mellanrum mellan meningarna.

Det kanske är just det som är problemet.

Det moderna samtalet sker löpande, hela tiden. Och det som tidigare var diskussioner kring kaffebord eller köksbord sker idag hela tiden på nätet. Och diskussionen om våra produkter och tjänster cirkulerar hela tiden kring samma saker – kvalitet, effekt, värden.

Jag tror att kampanjer kan vara viktiga komponenter även framöver. Men då krävs det

• att produkt, tjänst eller kampanj i sig är av högsta kvalitet
• att kampanjerna inte spretar för mycket utan är trogna några kärnvärden
• att kampanjerna kommer oftare, snarare än sällan
• att det finns en kombination av långsiktighet och kortsiktigthet

Att det sedan kommer att finnas saker som inte rör sig, som är färdiga och som inte är en del av en långsiktighet, det är en annan sak. Det är värt ett eget blogginlägg.

Jag ser redan fram emot den lunch i veckan där denna diskussion kommer att fortsätta.