Sveavägen – en kärleksförklaring

Vart guidar du dina amerikanska släktingar som kommer på besök till Stockholm? Eller affärskontakten från Spanien, som vill uppleva Sveriges huvudstad för första gången? Gamla Stan, Hamngatan, Nybrogatan, Birger Jarlsgatan, kanske Kungsholmen eller Götgatan på Söder. Kanske Djurgården eller Skeppsholmen. Givna och kloka alternativ.

Sveavägen tror jag ligger långt ner på en sådan lista. Och det är verkligen en knepig gata. En genomfartsled från Solna rakt in i Stockholms hjärta. Fullt med trafik, dygnet runt. Många som störtar genom staden utan att titta på den.

Ändå blir man glad när jag glad när jag går på Sveavägen. Trots den väl tilltagna platsen för bilar, bussar och lastbilar är det gott om plats för gående på trottoarerna.

Och trots att de riktigt fina affärerna kanske ligger på andra adresser är det på många sätt en väldigt levande gata. Utmärkta caféer, bra restauranger, gym till både höger och vänster, skolor, bokhandlare, datorbutiker och mycket mycket annat.

Men det som framför allt gör mig glad är känslan av att livet här är just Stockholmarnas själva: både som en del av yrkeslivet men lika mycket som en del av vardagen. Trots känslan av genomfart är Sveavägen ingen väg som man är på väg från. Som gående är känner man sig hemma: många gånger har man både sin start och sitt mål på samma gata.

Visst är karaktären närmare Sergels Torg annorlunda, där den kämpar med närheten till Kungsgatan, Sergelgatan och Hamngatan. Där blir den nästan lite av en bakgata.

Och visst glesar det ut en hel del när man närmar sig Sveaplan, där Vanadislunden tyvärr inte bidrar till Sveavägens atmosfär i någon större utsträckning. Men mellan Kungsgatan och Odengatan är Sveavägen en fantastisk del av Stockholm. Här är Drottninggatan, några meter åt sidan och ytterligare några rakt upp i luften, inte en konkurrent utan ett alternativ. Observatorielunden och Stadsbiblioteket känns mycket mer hemma på Sveavägen och för den som promenerar blir tempot lägre, luften lite klarare. (Nej, inte på riktigt såklart. Luften är säkert lika bedrövlig där som på andra delar av Sveavägen)

Många andra städer har liknande gator, som man ofta passerar och upplever från flygbussen till eller från flygplatsen. Inte sällan ser man gator som just är en helt vital del av staden, men med få minnesmärken, få tjusiga butiker och ganska ont om turisthotell. Kanske kommer förståelsen för dessa gator först när man klarat av de nödvändigaste sevärdheterna. Kanske måste man ta ett tydligare kliv in i staden för att verkligen kunna uppskatta det som lokalbefolkningen ser varje dag.

Kanske är Sveavägen inte en gata dit vi skickar våra turister eller tillfälliga besökare – i alla fall inte på deras första besök. Men för oss som hör hemma i Stockholm är detta en del av staden som på så många sätt ger staden dess karaktär och speciella känsla.