Etikettarkiv: nationalism

#98 Nationalromantiken

#blogg100, ,

Idag är det Sveriges nationaldag. Och även om linan till flaggstången gick av har vi ändå FÖRSÖKT att flagga.

Jag har, som läsare av den här bloggen, annars ett lite komplicerat förhållningssätt till nationen. Den rymmer en hel del historia, dessutom är den fullsprängd med regelverk och formalia i form av lagar, nationell valuta, språk, demokratiska arbetsformer etc. Plus en hel del fotbolls- och hockeymatcher i nationens namn.

Det lär vi inte kunna ändra på i ett handvändning, även om jag i andra bloggposter har argumenterat för att det vore klokt att ändra synen på nationen.

Lite passande kan ändå tyckas att just nationaldagen infaller på själva upploppet av #blogg100-projektet. Som en påminnelse om hur nationen än så länge en ganska stark ställning, inte bara hos renodlade nationalister.

Så för att inte förta feststämningen passar jag på att glädjas åt Sverige, med sin långa, brokiga, ibland lite problematiska, ibland ganska ärorika och framgångsrika historia.

För ur ett historiskt perspektiv är Sverige verkligen något konkret och viktigt.

Får vi bara ordning på linan till flaggstången ska vi nog flagga för det också.

#93 Nationens hopplösa definition

#blogg100, , , , ,

I Per Schlingmanns och Kjell A Nordströms bok Urban Express drivs tesen att framtiden tillhör staden och kvinnorna.

Jag är beredd att skriva under på båda. Staden har jag redan försvarat, kvinnornas nya maktposition får jag återkomma till.

Men det finns också ett intressant resonemang om nationalismens och nationens fundament i Schlingmanns och Nordströms bok. På vilka grunder har vi format dagens länder? Vad är det som egentligen gör att Sverige kan skiljas från Norge? Eller Belgien från Nederländerna? Eller Serbien från Montenegro?

Det finns, enligt Schlingmann och Nordström, två sätt att definiera en nation. Antingen genom att helt krasst konstatera att landsgränsen utgör grunden för landet: de som bor innan för Sveriges gränser är helt enkelt svenskar. På latin kallas detta Ius Soli, jordens rätt eller den statsnationella uppfattningen om hur en nation ska definieras.

Alternativet handlar om att se till någon form av kultur eller blodsband: vi som bor i ett land Det brukar kallas Ius Sanguninis, blodets rätt, den etnonationella eller kulturella uppfattningen.

Egentligen är båda definitionerna svåra att ta med sig in i det moderna, urbana, samhället. Det mest framkomliga – och det som nog är lättast att förhålla sig till – är att se nationen som en yta, där vi har ett antal regler. Givet vår historia och våra nationella förutsättningar (som geografi, klimat etc) kan våra regler vara annorlunda formulerade än regler på andra ställen i världen.

Men att se människorna som en “tillgång” och som hemmahörande i just ett land blir allt svårare. Det leder mig till att tro att begreppet “medborgare” blir allt svårare att upprätthålla.

Och det leder mig till att de nationella regelverken måste fokusera på det som står still, som inte flyttar. Däremot måste vi hitta mer internationella regler och överenskommelser för det som avser individerna och deras regelverk.

Det är också då man inser vilken enorm resa vi har kvar, innan regelverk och politik flyttar med in i ett globalt och urbant samhälle.

Och jag menar verkligen flyttar med: vi medborgare har i allt större utsträckning redan lämnat våra nationer mentalt.