Etikettarkiv: Twitter

Vad vill du sprida vidare?

#blogg100,

Jag intresserar mig ganska lite för sportnyheter, men den här veckan tog det skruv på allvar och fångade även mitt intresse när bandytränaren Michael Bratt och lagledaren Magnus Fryklund i Broberg retweetade ett inlägg som i praktiken var ett mordhot mot domaren Keijo Hyvärinen. (Läs även här)

Så här stod det i det som retweetades:

“Beställ – Nackskott på Keijo Hyvärinen – lägg i kundvagn – leverans 3 till 5 arbetsdagar. Tack Hells Angels. #svbandy #less #på #domare”

Efterspelet är inte klart ännu: den avstängning som de båda fått initialt ska prövas av Riksidrottsnämnden.

Jag känner inte dessa herrar och har ingen koll på hur snacket går i omklädningsrum eller i avbytarbåsen på en bandymatch.

Men jag är orolig för att snacket är just så här raljant och brutalt.

Jag tror inte att det rör sig om ett faktiskt mordhot, varken från Bratt/Fryklund eller från den som skrev inlägget från början. Men kanske ska polisen ändå undersöka saken – det är trots allt ett konkret hot.

Och jag har givetvis noterat att Michael Bratt tagit avstånd från sin retweet – gott så.

Men det finns några lärdomar i detta för oss alla.

  • Brutaliseringen av vårt språk är ingen önskvärd utveckling. Vi måste vara aktsamma om hur vi formulerar oss – i synnerhet om vi bara har 140 tecken på oss.
  • Jargongen i ett omklädningsrum lämpar sig inte för Twitter. Men den lämpar sig förmodligen inte heller för ett omklädningsrum. Låt detta inte bli ett skäl för att avstå från Twitter, utan från att helt sluta upp med skitsnack, hot, nedvärderande omdömen, sexistiska påhopp med mera, som jag tyvärr är övertygad om florerar i många idrottssammanhang. Och på skolgårdar. Och i fikarum. Och på en massa andra ställen.
  • Twitter är en extremt öppen plattform och budskap sprids lätt vidare, där bakgrund och sammanhang inte längre är lika tydliga. Har du budskap som lämpar sig bättre för de närmast sörjande finns det kanske bättre forum för diskussionen (Facebook? Telefon? Köksbordet?)
  • I en ledande position räcker det inte med att bara jamsa med och sedan skylla från dig. En chef och en ledare – och dit räknar jag självklart Bratt/Fryklund – har fått den positionen för att de är några vi andra ska ta rygg på och som vi förväntar oss ett ansvarstagande från. I det avseendet har de brustit denna gång.
  • Det finns en skillnad i att sprida vidare – retweeta – och att själv formulera ett budskap. Men vilket ställningstagande innebär det att reteweeta? Ställer man sig bakom? Är det ett sätt att sprida spännande tankar, rappa forumuleringar? Behöver du förstå hela sammanhanget? Behöver du ställa dig bakom innehållet? Detta håller vi på att lära oss. Jag tror inte vi är helt klara med denna fråga ännu.

Näthatet – en personlig statusrapport

#blogg100, , ,

Debatten om näthatet fortsätter i kölvattnet av Uppdrag Gransknings inslag i veckan. Det är bra. Vi är inte klara. Och vi behöver nog vänta ett tag innan vi kan summera läget och dra några slutsatser.

Men jag vill ändå dela med mig av några tankar jag fått med mig efter denna vecka. En del visste jag redan innan – kanske allt – men nu blev det tydligt bekräftat.

  • Vi är många som använder ett hårt och slängigt språk på nätet. Twitters 140 tecken gör det nödvändigt men ofta svårt att formulera sig kortfattat. Ibland blir det till ett självändamål att formulera sig i “one-liners”, som gärna får vara sarkastiska och elaka. Det drar retweets. Det ger bekräftelse.
  • Jag själv är definitivt en del av ovanstående. Jag är minst lika skyldig till hårda ord och elakheter som de flesta andra.
  • Vårt språk är viktigare än vi tror. Och många av oss är dåliga på att kunna formulera oss nyanserat. Det finns de som föreslår att vi ska byta ut svenskan mot engelskan, av olika internationella skäl. Låt oss börja med att lära oss svenska ordentligt först.
  • Hat är förvisso hat oavsett i vilken kanal det strömmar. Men nätet har vissa egenskaper (hastighet, korta format, anonymitet) som kan bidra till att hatet drivs längre och syns tydligare. Därför är det befogat att tala om näthat. Och därför är det befogat att adressera detta specifikt.
  • Hat och hot är inte det samma som att vara kritisk eller för den delen ironisk eller raljant. Nyanser må gå förlorade, och den som läser kanske tror att det som var avsett som kritik istället är hat. Men icke desto mindre: vårt samhälle behöver debatt, satir och kritik. Och att den ibland blir personlig är oundvikligt.

Troligen finns det ännu fler saker jag lärt mig om jag bara tänker efter.

Den senaste veckans debatt har som sagt varit otroligt viktig och jag ser fram emot fortsättningen. Vi har mycket att lära. Och när vi är klara kommer vi att ha hittat ett nytt normalläge, som jag är övertygad om är bättre än det debattklimat som vi just nu så aktivt debatterar och ifrågasätter.

Den svaga kopplingen mellan musik och omdöme

#blogg100, , , ,

Det fanns för en tid sedan ett radioprogram som handlade om matlagning. Men kombinerat med musik valt av kocken. Teorin: gillar ni min mat så gillar ni kanske också min musik.

Det är sannolikt inte alls så. Visst kan det förekomma undantag, men ännu oftare precis tvärt om.

Och mat-musik-kopplingen är bara ett av många kopplingar som jag inte alls tillmäter någon större betydelse. Samma sak mellan musik-värderingar, mat-värderingar, film-mat, tv-serier-musik. Och så vidare.

Jag känner massor av personer vars åsikter och omdöme jag respekterar djupt, men där jag har väldiga problem med deras musikval.

Och tvärt om: det finns många i min närhet vars musiksmak jag delar i stora stycken, men som jag inte för allt smör i Småland skulle ge fria tyglar att vara mitt ombud på första bästa föreningsmöte.

Detta lär mig att vi i många fall ska vara försiktiga med att bygga rekommendationer från en värld (exempelvis gemensamma intressen) på en gemenskap i en annan. Dina vänner på Facebook är kanske ett ganska dåligt underlag för att hitta bra spellistor på Spotify? Du kanske behöver leta någon annanstans. Dina Twitter-kontakter inte alls leder dig till rätt urval av restauranger. Du kanske har mer tur om du har ett speciellt nätverk på Yelp eller på Tripadvisor för den saken? Där du vet att ni delar samma åsikter om service, pris, matkvalitet etc.

Detta lär mig också att musiksmak inte säger något om en människas åsikter, värderingar eller livsval. Snarare säger musiksmaken något helt annat om en människa. Typiska moderater lyssnar inte på en sorts musik, ser på en viss sorts tv-serier eller intresserar sig för en viss sorts mat. Lika lite som vänsterpartister överlag har samma musiksmak.

Människor är komplexa varelser, med många sidor och perspektiv. Tron att vi kan ha ett fåtal fack, där alla passar in fungerar inte. Och ännu mindre: vi kan inte ha bara en dimension av fack. Ska vi nödvändigtvis ha folk i fack behöver vi kunna variera lådorna om vi byter perspektiv.

Och i ett försök att göra detta extremt tydligt slänger jag här in lite musik som just nu har snurrat extra mycket i mina lurar. Håll i er. Ni lär inte tro att det är jag som valt…

Borrowed Love – SOS Band

Spinning the Wheel – George Michael

Thrift Shop – Macklemore & Ryan Lewis

Maria – Ricky Martin

Keep Their Heads Ringin’ – Dr Dre

Gordita – Shakira

Take Five – Quincy Jones

Fritt fram att följa mig på Spotify, såklart. Även om jag inte tror att det ger dig något… Möjligen finns det lite potential om du inte tycker att jag rätt åsikter här på bloggen. :)

(Jag närmar mig nu den hyperaktuella frågan om exempelvis 2Pac och HMs t-shirts. Hur ska vi förhålla oss till musiken från en person som uppenbart varit kriminell? Och hur ska vi förhålla oss till filmer från Roman Polanski, dömd för sexuellt utnyttjande av minderårig? Kan jag uppskatta musiken från 2Pac utan att behöva ta ställning till hans liv och leverne? Denna fråga får bli ett annat blogginlägg.)

(Detta resonemang om den svaga kopplingen borde dessutom betyda att P1s långkörare Sommar är feltänkt i grunden: låt folk med omdöme och spännande berättelser prata och låt någon annan välja musiken. Eller bättre: låt pratet komma från en källa, musikvalet från en annan. Men också den diskussionen får vi ta vid något annat tillfälle.)

Mellandagar behövs också

#blogg100,

Detta har inte varit en av mina bättre dagar. Tvärt om: tung, mödosam, uppförsbacke.

Nog har Twitter förgyllt min dag återigen (i synnerhet i morse). Och nog har jag haft åtskilliga spännande möten med gamla och nya bekantskaper. Och på något sätt har även denna dag bidragit till viktig reflektion, ett och annat ställningstagande och knuffat många av mina projekt något framåt.

Men nu börjar bristen på sömn, tempot under veckan och kanske inte minst vinet från igår ta ut sin rätt.

Jag kommer inte ge mig på att formulera några djupare tankar här på bloggen idag. Det får anstå till i morgon.

Men hållt ut: inom kort kommer även den här bloggen att bli ett verktyg för något stort. Jag har det på känn.

Maslows digitala behovstrappa

#blogg100, , , , , ,

Vad behöver man för att överleva i det nya digitala samhället? Det kan givetvis vara olika, men från min horisont finns det två saker som krävs:

För det första: ett öppet sinne, en nyfikenhet och en vilja att lära och att ändra sig.

För det andra: en uppsättning tjänster och verktyg.

Här är min lista – en sorts Maslows behovstrappa för oss digitala – över de viktigaste stegen för att klara sig i vardagen.

  • Prio 1. En webbläsare. Alla måste börja med att koppla upp sig – annars går inget. Det kan vara en gammal pc med Windows 95, en läsplatta som du lånat eller senaste Macen med retina-skärm. Men du bör ha tillgång till den regelbundet. Och det blir lättare om du kan anpassa den till dina egna vanor och behov.
  • Prio 2. En bra mejlklient. Trots att mejlen dömts ut av många under lång tid är det omöjligt att klara sig utan en bra brevlåda. Gmail är ett bra exempel, men det finns givetvis många andra. Se till att du har mejlen på en webbtjänst, så att du kan komma åt den överallt.
  • Prio 3. En smart mobiltelefon. Du behöver en telefon som klarar av att surfa, som har tillgång till din position (gps) och som har en kamera. Alla andra mobiltelefoner kan i praktiken kvitta. Iphone, Android eller Windows Phone duger alla lika bra som steg in i det digitala livet.
  • Prio 4. Ett Facebook-konto. Det kan givetvis ändras, men i dagsläget är Facebook extremt viktigt för att förstå världen och att vara en del av det digitala. Har du inget Facebook-konto kommer du aldrig att förstå 2013 på allvar. Lika lite som du förstod 2012.
  • Prio 5. En bra bild-tjänst. Instagram känns naturligt att börja med, med tanke på de sociala funktionerna och de många användarna. Men Flickr kan funka och det finns även många andra spännande foto- och filmtjänster.
  • Prio 6. Ett Twitter-konto. För vissa kommer kanske Twitter högre upp, för vissa känns det väldigt avlägset. Men Twitter är en institution som det är svårt att undvika om du vill vara en del av det digitala samtalet. Och har du aldrig testat Twitter kommer du heller inte att förstå den förändring av språk och kommunikation som drivs av Twitteranvändningen just nu.

Efter detta kommer vägvalen och det stora utbudet. Efter ovanstående obligatoriska komponenter behöver du ha någon sorts uppfattning, men inte nödvändigtvis en nära relation till, bland annat detta:

  • Google+
  • Spelappar (Wordfeud typ)
  • Incheckingstjänster (Foursquare typ)
  • Träningsappar (Runkeeper typ)
  • Musiktjänster (Spotify typ)
  • Linked In
  • Evernote
  • RSS-läsare (Google Reader typ)

Det viktigaste är att du ser till att webben, de digitala tjänsterna blir något som får dig att göra ditt jobb bättre, som gör det lättare för dig att nå dina mål. Det får aldrig bli ett självändamål.