Igår lyssnade jag på två föredrag, som båda försökte ge inblick i den digitala världen. Båda hade sina poänger, men gav mig väldigt olika mycket tillbaka. Båda, bedömer jag, hade dock som syfte att helt eller delvis hjälpa mig som numera befinner mig utanför den rent digitala kommunikationsvärlden, att göra nytt och annorlunda.
Det är lätt att prata om “digitaliseringen” och alla dess konsekvenser. Och den samhällsbyggnadsbransch, inte minst konsultledet, som jag just nu jobbar med kommer att behöva fundera en hel del på hur digitaliseringen påverkar vårt arbete, planering och roll i den kedja av aktörer som tillsammans skapar vägar, infrastruktur, boende och städer.
Men i morse ställde föredragshållaren, Mark Comerford, den mycket relevanta frågan: vad är digitalt. Han lät oss fundera fritt en stund.
Svaret från publiken blev såklart blandat. Några pratade om motsatsen till digitalt, någon om saker som kan beräknas, någon om “uppkopplat”.
Hans poäng var lika enkel om tydlig: begreppet “digitalt” är luddigt, betyder olika för olika personer och – kanske viktigast – kan lätt förenklas till att handla om verktyg och teknik.
Han förordade istället att vi skulle prata om nätverk istället för digitalt.
Det innebär ju såklart att frågan blir en helt annan. Och det betyder att det finns kvar saker som nog behöver kallas för “digitala”. BIM-modeller, som jag också pratat om idag, är kanske framför allt digitala, inte nätverk.
Men våra nya affärsmodeller kanske blir ännu mer spännande om de bygger på nätverk än om de “bara” är digitala. Nätverk blir mer hållbara än enskilt starka länkar eller noder. Nätverk utvecklas som en extra dimension, när du och jag i våra roller utvecklas och växer.
Men extra spännande tycker jag att det blir när man inser att staden är ett stort, fysiskt nätverk, som mycket väl mappar nätverket som kan vara digitalt.
Just eftersom våra nya affärsmodeller, nya verktyg och våra nya mentala bilder av organisation och struktur måste bli mer nätverks-kompatibla så kommer staden ännu mer till sin rätt. Det är i en sådan kontext som individen inte blir navet eller utgångspunkten, utan det nätverk som vi har runt om oss.