I en tid då näringsliv och det offentliga skriker efter duktiga ingenjörer och kvalificerad personal, då är det extra viktigt att kunna berätta vad just en ingenjör gör.

Jag har en god vän, som jag lärde känna under mina år i studentpolitiken. När vi gemensamt arbetade på kansliet för Sveriges Förenade Studentkårer – det var nu ganska många år sedan – pratade vi om hur vi brukade beskriva våra jobb när vi kom hem till släkt och vänner.

– Jag brukar säga att jag jobbar på kontor, sa min vän då.

– Det blir för krångligt att ge sig in i att beskriva allt arbete med rapportskrivande om svensk utbildningspolitik eller med möten med ministrar om studenters bostadssituation.

Jag förstod honom. De kontorsjobb som många utför idag ser förrädiskt lika ut: man sitter framför en dator, en stor skärm och ett tangentbord. Telefonen och Ipad:en är såklart givna komplement. Numera har datorn även en kamera för allehanda möten. Någon kanske har lite pappershögar vid sidan av datorn. Något foto på barnen, kanske? Men annars är det mesta lika.

Det som skiljer jobben åt är det som händer på och bakom skärmen.

Så när barnen ska beskriva vad mamma eller pappa gör på jobbet är det inte ovanligt att det summeras med: “mamma sitter vid datorn och pratar med skärmen”. Eller “pappa pratar i telefon och sitter i möten”.

Detta trots att samma mamma och samma pappa på dagarna ägnar sig åt att ta fram nya, innovativa och klimatsmarta energisystem. Eller utveckla distributionssystem för nya läkemedel. Eller där de jobbar med att leda andra ingenjörer, ekonomer, jurister och experter, så att de får bästa förutsättningar att både trivas på jobbet och med livet i stort. Uppgifter som är enormt olika, och som kräver helt olika typer av arbetssätt och kompetenser.

Vi har alla våra bilder av vad en bonde gör – även om alla begriper att det är ett väldigt komplext uppdrag att driva ett modernt jordbruk. Och vi har alla våra bilder av vad en brevbärare, kock , snickare, butikspersonal eller sjuksköterska gör. Även om även dessas arbetsuppgifter alltid haft gott om komplexitet och med tiden förändrats och utvecklats.

Om vi ska locka fler unga till ingenjörsutbildningarna, och om vi ska få fler att vilja ta tekniska jobb när de väl börjar jobba: då måste vi bli bättre på att kunna beskriva vad en ingenjör gör. Och glädjen i att just jobba med modern teknik.

Många ingenjörsuppdrag är idag tjänstemannauppdrag. Det är jobb som görs på kontor. Datoriseringen och digitaliseringen är givna verktyg för att göra jobbet både roligare och effektivare. Detta har i allt väsentligt varit en positiv utveckling.

Men hur lockar vi fler att inte bara “jobba på kontor” och “jobba med datorer”? Hur kan vi synliggöra effekten av det en duktig ingenjör gör?

Jag tror för min del att vi måste börja öva: på att berätta om våra jobb, om våra uppdrag och våra resultat så att våra barn och våra föräldrar ser konsekvenserna än tydligare. Om vi kan få sonen, 5 år, att koppla mammas datorjobb med “ren luft i ditt klassrum”, “smarta sätt att boka ett hotellrum” eller “broar som håller för riktigt tunga lastbilar” – ja, då kanske ännu fler barn ser värdet i att läsa lite mer matematik och fysik.

Även om de kommer att “jobba på kontor” resten av sina liv.