Stödröster är också röster

När kommentatorer pratar om “stödröster” brukar det mest handla om röster som inte är lika ärliga som andra röster. Det stör mig.

Begreppet “stödröster” brukar användas för de som röstar på ett annat parti än sitt “förstahandsval”. “Stödrösterna” går inte sällan till partier som ligger nära spärren (i riksdagsvalet är det ju som bekant fyra procent). Vänsterpartiet har historiskt fått en del sådana röster, även Kristdemokraterna har säkert haft en del röster från de som tidigare var moderata väljare.

Många politiska kommentatorer brukar tala lite förminskande om just dessa “stödröster”. Jag undrar dock varför de inte ses som lika legitima eller ärliga som andra röster? Det finns ju massor av olika skäl till att rösta på ett visst parti eller en viss företrädare. Låt mig lista några av de som jag kan tänka ut.

Det går att rösta på en ideologi. Man kanske ser sig som socialist och röstar på Vänstern eller Socialdemokraterna. Man kanske är konservativ och röstar på Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Man kanske är liberal och tänker att Centern eller Liberalerna kan vara ett alternativ.

Det går självfallet också att rösta på politiska förslag. Det brukar vara dessa som man matchar mot i olika valkompasser på nätet. Det är ju ibland tydligt kopplat till ideologierna, men inte alls självklart. Om man vill avveckla regionerna kanske man väljer Kristdemokraterna. Om man vill se över Public Service-bolagen kanske Sverigedemokraterna kan vara ett alternativ.

Det går självfallet också att rösta på företrädarna för ett visst parti. För vissa är Magdalena Anderssons ledarskap viktigt och bidrar till en röst på Socialdemokraterna. För vissa kanske Johan Pehrson från Liberalerna utgör ett starkt skäl till att rösta på just det partiet.

Några röstar säkert på ett parti av gammal vana – “vi har alltid rösta på Centerpartiet i vårt familj”.

Ytterligare några röstar säkert baserat på sin “klass”: “jag är arbetare och är medlem i ett LO-förbund. Därför röstar jag på Socialdemokraterna”.

Därutöver finns det nog en del som känner sig mer som “borgerliga”, “tidigare Alliansvänner” eller önskar ett rödgrönt styre – mindre viktigt exakt vilket parti som blir störst.

Det är heller inte ovanligt – i synnerhet inte i detta val – att vissa röstar EMOT något – exempelvis Sverigedemokraterna. Det skulle kunna betyda en röst på Centerpartiet. Eller på Miljöpartiet.

Jag tycker personligen inte att en “stödröst”, där man vill ge ett litet parti en chans att vara kvar i riksdagen, är en sämre röst än någon annan röst. Och argumenten för att stödrösta är minst lika logiska och rationella som något annat av alternativen som jag skissat på ovan.

Jag tror rent av att alla röster på något sätt kan kallas för “stödröster”. Varje röst blir ett stöd för en tanke, en rörelse, en person eller en vision. I valkuvertet kan vi inte skicka med någon annan tanke än just detta: stödet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.