Hur möts ingenjören med politikern?

Just nu formas den nya regeringen – och därmed också formerna för att försöka lösa många av samhällets stora utmaningar. Men vad lämpar sig för politiken? Och vad bör lämnas åt professionen?

Energiförsörjningen hör till de riktigt stora politiska frågorna just nu. En delvis avvecklad kärnkraft, ett underdimensionerat och eftersatt kraftnät, kommande miljöprövningar av vattenkraften, en i många fall motsträvig utbyggnad av vindkraften – och på det en koppling till elmarknaden på kontinenten så har vi där en mix av komponenter som skapat stora bekymmer för politiken.

Självfallet finns det här en hel del frågor som politiken måste lösa.

Men det svenska energisystemet, med alla sina fel och brister, designades en gång med ett stort inslag av ingenjörskunnande. Vattenkraften i norr, kärnkraften i söder: tillsammans skapade det en balanserad och reglerbar elmarknad som tjänat Sverige väl.

Det var en god planering och ett stort inslag av ingenjörskunnande som lade grunden för detta system: inte politisk populism och kortsiktighet.

Jag slås av att många av våra samhällsutmaningar just nu skulle behöva bottna i en god och genomtänkt analys – inte 30 sekunder av slagord i TV4.

Jag tror att många av de problem som politikerna idag brottas med skulle må bra av om några kunniga ingenjörer fick göra en genomtänkt plan, som tog hänsyn till många dimensioner och som vägde samman för och nackdelar till en helhet.

Nej: det hade inte automatiskt blivit slagkraftiga valaffischer vid Sergels Torg. Men det hade blivit genomtänkt och sannolikt löst problemen på ett bättre sätt.

Och detta gäller sannerligen inte bara energisystemet i Sverige. Vårt väg- och järnvägsnät har varit föremål för på tok för många politiska löften och utspel. Stadsplaneringen har på många håll präglats av en total brist på planering (och kanske även på politiskt ansvarstagande). Vår digitala infrastruktur – inklusive utbyggnaden av våra mobila basnät – skulle verkligen behöva formas mer av planering och ingenjörskunnande än av politiker.

Knäckfrågan är såklart var gränsen mellan politik och expert går. Vilka domäner ska politiken råda över, och i vilka sammanhang bör ansvaret lämnas till experterna?

Ett av de stora problemen är att politiken inte har tid att tänka efter: att det utlovas korta, snabba åtgärder också på riktigt stora samhällsproblem.

Vi vet såklart att ny kärnkraft inte kommer att lösa bristen på energi i vinter. Men i debatten låter det så.

Vi vet att nya stambanor tar många, många år att bygga. Ändå intecknas både problem och möjligheter på dagens samhälle.

För att hantera konflikten som kan finnas mellan ingenjörerna och politikerna behöver vi nog i många fall renodla inte politiska områden, utan tidshorisonter.

Politiken måste peka på en riktning och fokusera på visionerna.

Ingenjörerna är fenomenala på att lösa problemen, om de bara vet vad problemet är.

När politikerna försöker vara ingenjörer går det ofta väldigt dåligt.

Ungefär lika dåligt som när ingenjörerna tvingas vara politiker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.