Etikettarkiv: städer

#25 Podden Staden – en hyllning

#blogg100, , ,

Min “nya” värld, med samhällsbyggnad, tekniska konstruktioner, arkitektur och samhällsutveckling, har öppnat mina ögon för helt nya dimensioner i vårt samhälle och dess fundament.

Listan över saker jag upptäckt, människor jag har inspirerats av, mötesplatser som rymmer så mycket kunskap och kreativitet går att göras hur lång som helst.

Men låt mig i detta inlägg lyfta fram en enskild sak, företeelse, som jag verkligen kommit att värdesätta och löpande se fram emot: podden Staden som ges ut av Sveriges Arkitekter.

Låt er inte luras av den till synes helt förutsägbara formeln: “två medelålders män sitter och pratar med varandra”, som ju annars är så överutnyttjad i poddvärlden. Även om den till ytan ser ut att vara sann.

Nej: Håkan Forsell och Dan Hallemar har ett samtal som både är unikt i sitt fokus på städer, dessutom på riktigt begåvat, intellektuellt och utbildande. Håkan Forsell är urbanhistoriker och författare. Dan Hallemar är chefredaktör på tidningen Arkitektur.

De båda åker runt till städer, såsom Istanbul, Malmö, Alexandria och flera andra, lite som besökare, lite som journalister, lite som forskare och letar efter städernas historia, utveckling, själ och framtid.

Det sätts in i ett sammanhang och i ett bredare resonemang, kopplat till både politik, historia och kultur. Det är helt befriat från tjafsande, snarare ett bandat seminarium med två begåvade paneldeltagare.

Samtalen är lagom långa, urvalet av perspektiv är väl avvägt. Det märks att det är en van redaktörshand bakom berättelserna, där fokus och utrymme för de viktiga frågorna hanterats väl. Det blir sällan svamligt, alltid stringent, alltid förberett.

Jag hoppas att resorna fortsätter, både till avlägsna städer men också till de som ligger just runt hörnet. Valet av platser värda att besöka tror jag att redaktörerna har bättre koll på än jag (även om jag redan skickat in några önskemål till dem på egna spännande platser att åka till). Kanske ligger det för mig som lyssnare ett värde i att det är oväntade städer och platser. Ruhr-området hade jag nog inte kommit på själv.

Allt kan utvecklas, även det som är riktigt bra. Varför inte inleda varje samtal med en liten “faktaruta”, med lite basfakta om staden? Varför inte avsluta med lite mer konkreta tips på museer eller böcker för den som vill fördjupa sig? Kanske musik? Kanske aktiviteter och händelser för den som vill planera en egen resa?

Jag tyckte själv att “frågepodden” var genialisk: lite konstiga frågor som den om “tillfälliga städer”, stadens gräns och den digitala utvecklingens påverkan på staden fick mycket intressanta svar. Utmärkt. “Livepodden” (som väl i teknisk mening knappast kan kallas för “live” – live kräver väl att det sänds direkt, inte att det råkar vara inspelat inför publik) var dock mindre framgångsrik: mervärdet hade nog uppstått om det varit interaktion mellan publik och talare på ett eller annat sätt. Det saknade jag helt. Dessutom kändes samtalet som om man för mycket ville vara “underhållning”. Det funkade inte för mig, dessvärre.

Detta är dock enkom radanmärkningar. I min podd-app ligger Staden som en av de viktigaste poddarna att följa, i hård konkurrens av Lantzkampen, Juridikpodden, Mattsson&Helin och podden “Det är lärarnas fel”.

För alla med intresse av städer, urbanisering och vart vårt moderna samhälle är på väg rekommenderar jag varmt podden Staden. Den är på riktigt en tillgång för vårt samtal och kunskapsuppbyggnaden om dessa ofta svåra frågor. Bra jobbat.

#24 Den sköna historien

blogg,

Jag är verkligen inte en vän av att söka lösningarna i backspegeln. Det var sällan bättre förr. Inte heller städerna.

Men det hindrar inte att vi både kan lära av historien. I vissa fall kan vi roas över lustigheter och beteenden som förr var självklarheter.

Och inte minst kan vi såklart hitta enskilda lösningar, lärdomar och beteenden som faktiskt kan komma tillbaka i modern tappning.

Jag tycker att den här filmen på många sätt är en charmig berättelse om Göteborg som det såg ut och beskrevs för 50 år sedan. Jag önskar mig inte tillbaka. Men det är glädjande att filmen finns kvar för oss att få ett titthåll till en tid som numera är svunnen.

 

#21 Nya vinklar på Luleå

#blogg100,

Få saker har väl gjort så stor skillnad för bild-berättelsen om staden som drönaren, vidvinkelobjektivet och timelaps.

Och det finns numera otaliga filmer på Youtube och andra ställen som visar staden på sätt som vi inte upplevt den innan.

Bara möjligheten att själv kunna göra filmer som dessa har fått mig att kolla priser på drönare, liksom suktat efter GoPro-kameror av olika slag.

Just drönare kanske man får skynda sig på att skaffa. De har numera blivit så många och används i så många olika sammanhang att det blivit ett problem för både flygtrafik och militära ändamål. Till att börja med.

Eller så är det just av dessa skäl som man faktiskt borde avstå: det vore väl inte så mycket om just jag bidog till att göra situationen ännu värre.

Men ändå: låt oss glädjas åt de filmer som ändå görs och det nya perspektiv som det ger åt staden.

Denna lördag bidrar jag med en fin film över Luleå, en stad som jag har haft glädje att besöka en hel del de senaste åren. Luleå, lagom stort i alla avseenden, är både tillgängligt, trevligt och vackert. Säkert inte utan brister, men de delar av Luleå som jag har fått uppleva har verkligen givit mersmak.

Luleå – From The Sky from Aron Hansson on Vimeo.

#18 Min egen lista över städer att besöka

#blogg100, , , , , , , , ,

Igår fick jag tanken på att skaffa lite struktur på mitt urbana liv: varför inte ge sig på att samla på städer, på samma sätt som några samlar på länder. Jag gissar att det redan finns tävlingar och former för just detta, även om jag inte hittat dem. Trots det ger jag mig här på en egen lista över städer jag ännu inte har besökt, men som jag vill till.

Den är inte sorterad på något speciellt sätt. Däremot innehåller den städer som jag själv vill till, alls inte en lista över de största/viktigaste urbana miljöerna.

Det utesluter såklart inte alls att jag gärna återser många andra storstäder.

Alla kommentarer nedan alltså skrivna utan att jag har satt min fot på dessa orter. Here goes:

Buenos Aires, Argentina: Enligt många en otroligt vacker stad, med tydliga influenser från Paris. Under min resa våren 2014 till Sydamerika valde jag Brasilien, Sao Paulo och Rio. Nästa gång vill jag till Argentina och i synnerhet till Buenos Aires.

Jerusalem, Israel: Det finns så otroligt mycket kring Jerusalem som man vill skaffa sig en närmare relation till. Det historiska perspektivet är både långsträckt men också väldigt levande. Dessutom sägs Jerusalem vara en mycket trevlig stad, från vad jag hört.

Moskva, Ryssland: Visst hör man mycket om Putin, korruption, maffiametoder, hysteriskt varma somrar och iskalla vintrar. Men just för att man hör så mycket ökar mitt behov av att skaffa mig en egen uppfattning.

Mexico City, Mexico: Mexico City är säkert för mycket av allt och kanske lite för ostyrligt för att bli riktigt sammanhållet. Eller så är det alldeles fantastiskt. Jag blir nyfiken på en stad som ofta räknas som de största i världen, som uppenbarligen har stora sociala utmaningar men där det sannolikt också frodas en kultur och nya fenomen som mycket väl kan spridas vidare.

Austin, Texas: Texas signalerar ofta hårda tag, dödsstraff, kristen höger, “stand your ground”-resonemang. Lite svårtuggat, om än intresseväckande. Men i detta hav av republikaner och extremt frihetstörstande finns Austin, som inte bara är demokratiskt sinnat utan också hemvisten för den numera så hippa SXSW-konferensen. Hit vore det spännande att åka.

St Petersburg, Ryssland: Våra band till Ryssland är många, och jag nämde ovan Moskva som ett tänkbart resmål. Men innan dess borde jag nog åka till St Petersburg, som lär vara vackert och dessutom nära oss.

Sevilla, Spanien: Från att Italien alltid stod överst på min lista, har Spanien seglat upp i topp. Jag har besökt både Madrid, Barcelona och Malaga – utöver de mer uppenbara turistoterna och turistöarna. Men Sevilla vill jag uppleva, med dess kultur, historia och stadsmiljö.

Kapstaden, Sydafrika: Kapstaden känns uppenbart spännande. Vackert, behagligt, lite spännande. Kanske lite förutsägbart som resmål, men ändå något som jag vill ha med på min lista.

Nairobi, Kenya: Kriget om vilken stad som skulle bli Afrikas nästa Silicon Valley verkar ha tagits hem av Nairobi. Jag gissar att det bygger på den klassiska kombinationen av entreprenörsanda, goda utbildningsinstitutioner och mycket behalgit klimat. Det räcker för att jag vill åka dit.

Beirut, Libanon: Beirut väcker många tankar, men trots krig och förstörelse hör man regelbundet många som drömmer sig bort till Beirut. Jag vet inte vad det är, men något verkar strömma ut ur Beirut som får många att vilja komma tillbaka. Jag vill dit.

Detta får bli mitt första utkast på städer att besöka. Än är inget bokat, så vad som kommer först av dessa är skrivet i stjärnorna.

#17 Samla på städer?

#blogg100, ,

Jag har en före detta kollega som samlade på länder. Han hade som mål att besöka så många länder som möjligt, vilket i praktiken betydde att han planerade sina semestrar till ställen som Azerbaijan, Mongoliet och olika enklaver i Italien.

På ett sätt gillar jag idén, men i kontexten av städer och “jag-gillar-ju-egentligen-inte-länder”, så borde det finnas utrymme för en annan samling: städer.

Här några idéer på sådana listor:

  • Besöka alla huvudstäder. Det blir i praktiken samma sak som att besöka alla världens länder – kanske lite svårare, eftersom man inte kan fuska genom att åka till skidorter eller glassiga all-inclusive-anläggningar vid kusten.
  • Besöka alla städer med mer än tre/fyra/fem miljoner invånare. Det blir såklart en helt annan lista, där Kina och Indien kommer att kunna presentera en rad städer, vissa länder ingen stad alls. (Enligt Wikipedia finns det över 80 städer med mer än tre miljoner invånare)
  • Alla Sveriges orter som har haft stadsprivilegier. Denna lista borde inte vara så hopplös att beta av, även om det kanske inte är så spännande alla gånger.

Det finns säkert fler sätt att tänka. Och än vet jag inte om jag har tid och ork att ge mig på att påbörja ett sådant projekt. Men som tankeövning – och som utmaning – är det ganska intressant att fundera på var man rört sig – och vart man inte alls varit.

Uppdatering: Jag har googlat lite mer kring världens största städer och det är helt uppenbart en fråga som har många svar. Den lista som jag refererade till ovan avser “befolkning inom stadens fysiska gräns” (något fritt översatt), vilket skulle kunna vara en av flera tänkbara definitioner av en urban miljö, som även den verkar ha flera svar. Jag har sett flera andra listor, med helt andra städer bland de största i världen. Svårigheten att mäta lär bidra till oklarheterna, liksom att städerna växer snabbt och på olika sätt.

Uppdatering 2: Om man ändå tittar på den lista som refererades till ovan, hämtad från amerikanska Wikipedia, så ger en analys av de 50 största städerna följande svar:

  • Kina – 17 städer
  • Indien – 7 städer
  • Brasilien – 2 städer (Sao Paulo och Rio)
  • Pakistan – 2 städer (Karachi och Lahore)
  • Ryssland – 2 städer (Moskva och St Petersburg)
  • Turkiet – 2 städer (Istanbul och Ankara)
  • Vietnam – 2 städer (Ho Chi Min city och Hanoi)

Övriga blott en stad var. Enda europeiska staden bland de 50 största är London. Enda amerikanska staden som kvalar in är New York City. Då har jag inte räknat Istanbul eller Moskva som europeiska, nota bene.

Uppdatering 3: Själv har jag klarat av nio av de 50 på listan: Dehli, Istanbul, Kairo, Sao Paulo, London, New York, Rio de Janeiro, Singapore och Ankara. Mycket kvar att göra…

#14 Den lilla staden

#blogg100, ,

När jag växte upp var den närmaste “staden” förmodligen Lysekil, även om Uddevalla i många avseenden hade tagit över flera viktiga centrala funktioner.

Lysekil är verkligen en liten stad, som 1903 fick stadsrättigheter och även rätt att handla med utlandet. Viktiga komponenter för en så pass liten stad i Bohuslän.

Min egen hemkommun, Sotenäs, har aldrig haft en tätort med stadsrättigheter. Kungshamn, Hunnebostrand, Bovallstrand, Smögen och några mindre tätorter hade inte storleken för att bli städer.

Vad som till slut skapar en “stad” varierar. Fyra faktorer lär vara speciellt avgörande: “folkmängd, ekonomisk bas, administration och funktionalitet” (enligt Wikipedia). Att de nya urbana miljöer som vi gärna uppmärksammar numera snarare utmanar begreppet “stad” från andra hållet (hur stort kan det bli och ändå hållas samman) – är ju en helt annan fråga.

Jag är nyfiken på var staden börjar för att förstå grunderna för själva urbaniseringen. Jag är övertygad om att antalet människor är en bidragande faktor. Vi vill inte vara själva, och ju fler desto bättre.

Jag tror också att det ovan nämnda begreppet funktionalitet är viktigt. Att vi inom staden måste ha en viss infrastruktur, såsom kollektivtrafik och ett fungerande vägnät, bedömer jag som uppenbart.

Nu har vi ju sedan ett bra tag skrotat stadsprivilegierna i Sverige. Kanske lite synd, när vi nu staden går mot en allt viktigare roll.

Och vad som skulle kunna utgöra grund för en ny sorts definition av “stad” kanske behöver funderas en del på.

Kanske har Lysekil inte längre vad som krävs för att i en modern tappning kallas för stad. Men å andra sidan: varför inte? Det vore spännande att hitta bredden i begreppet stad och urban miljö, så att den inte bara inkluderar miljonstäderna, med sina operahus, skrytbyggen, problemområden, exklusiva museer och komplexa tunnelbanesystem.

#11 Tankar om Sao Paulo

#blogg100, ,

DSC_0008

(Jag själv på Avenida Paulista, Sao Paulo)

Jag vet inte riktigt vad det är, men efter min resa till Brasilien, Sao Paulo och Rio de Janeiro förra våren, har en känsla från Sao Paulo stannat kvar hos mig. Jag har alltså varit där en enda gång, på reportageresa. Jag var där 3-4 dagar, jag var runt en hel del, men såg givetvis bara en bråkdel av stadens alla dimensioner.

Mina första tankar när jag beslutade mig för att åka till Brasilen var en skräckblandad fascination. Jag hade aldrig varit i Sydamerika innan, hade bara en vag uppfattning om Brasilien som land. Jag hade tyvärr hört mer fasansfulla berättelser om rån och överfall på Sao Paulos och Rios gator än jag hade hört om Rios stränder. Jag hade hört lika mycket om den usla luften i Sao Paulo som jag hade hört om en ny, spännande ekonomi som växer fram.

Det som lockade mig till Brasilien var att hitta de nya företagen, de nya entreprenörerna, framväxta ur en helt annan tradition, med helt andra förutsättningar än de vi är vana vid här hemma. Och i det avseenden blev jag inte besviken. Jag lärde mig galet mycket om kulturen för unga entreprenörer, hittade massor av spännande nya företag och en och annan idé som har potential även bli stor även närmare oss i norra Europa.

Staden Sao Paulo fick jag på köpet. Och jag trevade mig verkligen fram. Bokade rum på samma hotell som svenska diplomater bor på. Höll mig initialt till taxi, försökte vara noga med hur jag rörde mig, höll hårt i väskan, visade inte kameran i onödan. När jag första morgonen gav mig ut, från hotellet till en närliggande kyrka var jag ärligt talat rätt oroad för vad jag skulle möta.

Med tiden lärde jag mig hitta, förstå logiken. Jag blev mer frimodig, mindre skräckslagen. Och jag hade faktiskt inte några större bekymmer med att ta mig dit jag skulle, varken med taxi eller med den nya moderna tunnelbanan. Och nej: jag blev varken rånad eller ihjälslagen.

Sedan dess har mitt intresse för både Sao Paulo och Brasilien vuxit. Det är ett land med enorm potential, men också givetvis en hel del utmaningar. Det faktum att vattenreserverna runt Sao Paulo helt håller på att torka ut är såklart bara en av många väldigt konkreta problem som akut pockar på en lösning.

Vad är det då som lockar, som får mig att ändå vilja åka tillbaka?

Dels såklart det faktum att jag inte var klar, att man bara skrapat på ytan. Ju mer man läser, desto mer vill man veta. Risken att bli rånad eller överfallen är inte försumbar, men – om man får tro statistiken – inte värre än den skulle vara i fel kvarter i New York eller San Francisco.

Utbudet av restauranger, musik, kultur är såklart oändligt, men jag fick ändå se för lite av det när jag var där.

Men framför allt kan jag nu tilltalas av två dimensioner från min nya horisont, som vd för STD-företagen.

Dels den arkitektur som växer fram och som enligt flera källor står för något av mest nyskapande just nu.

Dels den stad som växer fram, kanske lite okontrollerat, men samtidigit i samspel med människor och sin tid. Det känns helt enkelt som en väldigt modern stad, i all sin brokighet. Hur växer staden? Hur möter man en sådan expansion när man bygger avloppssystem, vägar, elsystem, vattenförsörjning?

Allt detta skulle jag gärna vilja veta mer om och ha en relation till.

DSC_0007