Etikettarkiv: urbanisering

#26 Staden som spel

#blogg100, , ,

Jag är inte en fanatisk spelare av datorspel, men nog har jag lagt en inte oansenligt antal timmar på både Doom, World of Warcraft och – i mer modern tid – Wordfeud.

Men några av de spel jag verkligen fascinerats av rejält har hakat i staden och dess logik: Sim City, Transport Tycoon och Civilization. Tre spel som på olika sätt ger en fördjupad bild av hur vårt samhälle fungerar och som, vågar jag påstå, verkligen är utbildande samtidigt som de är underhållande. Och dessvärre extremt tidskrävande.

Sim City är nog välkänt för de flesta: du börjar med en påse pengar och för den ska det byggas vägar, infrastruktur, polishus utöver en markplanering, som förvisso känns väldigt amerikansk. Ju bättre man klarar balansen mellan skatter, trygghet, avgaser och risken för bränder, ju mer växer staden. Misslyckas man tar spelet snart slut. Sim City har utvecklats i omgångar, och jag har inte spelat alla versioner. Men kärnan i att kunna vara en borgmästare, med möjlighet att styra och ställa över både geografi och ekonomi, var tilltalande nog för att göra spelet till en succé.

simcity

Jag har ofta tänkt på hur utbildande spelet Sim City är för alla som vill förstå dynamiken och komplexiteten i att styra en stad. Planarbetet känns förvisso väldigt amerikanskt: stora områden för boende, stora områden för industri och produktion och stora områden för handel. Integrationen mellan dessa världar går inte att få till (inte i de versioner av spelet som jag spelat i alla fall).

Men trots den amerikanska touchen, så ger Sim City en bra kombination av spel och utbildning i samhällsplanering.

transporttycoon

Transport Tycoon är ett annat favoritspel, som nog har ännu fler år på nacken. Jag har inte letat i spelbutikerna, men jag skulle tro att det numera hör till “vintage”-avdelningen. Uppgiften var att bygga rutter mellan tillverkningsområden, fabriker eller städer för människor och gods. Ju effektivare transportsystem, desto framgångsrikare blir du i spelet. Jag ägnade timmar åt det här spelet, ofta på nätterna, och även här fanns det tydliga utbildande faktorer. För att lyckas måste systemen hänga ihop, kombineras på smarta sätt och dina ekonomiska resurser måste planeras effektivt.

civilization

Det spel jag ägnat mest tid åt, alla kategorier, är Civilization. Om Sim City hade fokuset på staden, Transport Tycoon på transportsystemet så har Civilization ett verkligt långt och nästan globalt perspektiv. Du börjar med en liten stam som genom långsam utveckling och ett utforskande av omvärlden bygger upp en egen civilisation. Ganska snart lär du möta andra civilisationer, och genom strategi, taktik och list kan motståndarna besegras.

Svenska Akademins förre ständige ordförande, Peter Englund, brukade ofta lyfta fram Civilization som ett spel som verkligen är lärorikt och utbildande. Jag vill gärna understryka det, och därtill lägga till både Sim City och Transport Tycoon.

Så avsätt några lediga nätter de kommande veckorna. Ge dig i kast med spelen som tar dig in i samhällsplaneringens och urbaniseringens centrum. Och kom ut på andra sidan som en bättre yrkesman. Svårare än så är det nog inte.

#16 Staden och anonymiteten

#blogg100

Storstadens styrka är mångfalden, erbjudandet, bredden och i bästa fall också det tillåtande, det generösa och det inkluderande.

Men baksidan är lika uppenbar: risken att drunkna i mängden, att inte höra hemma någonstans, att bli bara ett träd i en enorm skog, utan att någonsin känna sig hemma eller sedd.

Jag som är uppvuxen i det lilla samhället, närmare bestämt Hunnebostrand i Bohuslän, har fått med mig det motsatta. I det lilla samhället blir de flesta uppmärksammade, något som givetvis kan slå över i en kvävande social kontroll.

Att storstaden skapar handlingsutrymme, en frihet och en öppen plattform för vem som helst att beträda betyder också att den som söker – eller bara behöver – en tydligare ram och en trygghet i andras närhet kan bli gruvligt besviken på den stad som så många andra jublar över.

Jag är osäker på hur vi möter denna inbyggda konflikt. Jag tror att vi ska bejaka stadens möjlighet till bredd, öppenheten, möjligheten att gå sin egen väg. Men vi ska också vara på det klara med att det betyder att vissa faktiskt hamnar i kläm. Eller att det för flera av oss faktiskt finns en tydlig baksida.

För många innebär staden en anonymitet och en osynlighet, där utanförskapet växer och sammanhanget går förlorat.

Det går såklart att hävda att detta inte har med staden att göra, utan att det är en konflikt mellan olika mänskliga drivkrafter, där vissa söker friheten, andra söker gemenskapen. Staden, som vi känner den idag, är en konsekvens av båda dessa. Och kanske har staden svaret redan på båda frågorna. Kanske finns denna konflikt lika uppenbar i det lilla samhället. Kanske är oron högst överdriven: vi människor är komplexa, motsägelsefulla och inte helt logiska.

Men låt oss vara ärliga när vi pratar om den stad vi vill ha framöver. Låt den rymma både de små sammanhangen, där grannskap frodas och där närheten till grannar, kollegor, släkt lätt kan byggas upp.

Men också en stad där alla kan få gå sin egen väg. Där det inte sätts upp för höga eller för trånga ramar, utan där friheten för var och en av oss blir stor och vid, tillåtande och livsbejakande.

Då tror jag också att vi kommer att få en stad där väldigt många känner sig hemma.

#14 Den lilla staden

#blogg100, ,

När jag växte upp var den närmaste “staden” förmodligen Lysekil, även om Uddevalla i många avseenden hade tagit över flera viktiga centrala funktioner.

Lysekil är verkligen en liten stad, som 1903 fick stadsrättigheter och även rätt att handla med utlandet. Viktiga komponenter för en så pass liten stad i Bohuslän.

Min egen hemkommun, Sotenäs, har aldrig haft en tätort med stadsrättigheter. Kungshamn, Hunnebostrand, Bovallstrand, Smögen och några mindre tätorter hade inte storleken för att bli städer.

Vad som till slut skapar en “stad” varierar. Fyra faktorer lär vara speciellt avgörande: “folkmängd, ekonomisk bas, administration och funktionalitet” (enligt Wikipedia). Att de nya urbana miljöer som vi gärna uppmärksammar numera snarare utmanar begreppet “stad” från andra hållet (hur stort kan det bli och ändå hållas samman) – är ju en helt annan fråga.

Jag är nyfiken på var staden börjar för att förstå grunderna för själva urbaniseringen. Jag är övertygad om att antalet människor är en bidragande faktor. Vi vill inte vara själva, och ju fler desto bättre.

Jag tror också att det ovan nämnda begreppet funktionalitet är viktigt. Att vi inom staden måste ha en viss infrastruktur, såsom kollektivtrafik och ett fungerande vägnät, bedömer jag som uppenbart.

Nu har vi ju sedan ett bra tag skrotat stadsprivilegierna i Sverige. Kanske lite synd, när vi nu staden går mot en allt viktigare roll.

Och vad som skulle kunna utgöra grund för en ny sorts definition av “stad” kanske behöver funderas en del på.

Kanske har Lysekil inte längre vad som krävs för att i en modern tappning kallas för stad. Men å andra sidan: varför inte? Det vore spännande att hitta bredden i begreppet stad och urban miljö, så att den inte bara inkluderar miljonstäderna, med sina operahus, skrytbyggen, problemområden, exklusiva museer och komplexa tunnelbanesystem.

#3 Staden ger starkare nätverk

#blogg100, ,

Den digitala utvecklingen, där mobilutveckling, sociala nätverk och nya former av handel snabbt förändrat våra beteenden och rörelsemönster, har också en tydlig analogi i den fysiska världen. Parallellerna är oändligt många – just för att den digitala världen är en direkt spegling, en konsekvens av vår liv. Det fysiska och det digitala är i praktiken samma sak.

Urbaniseringen kan ses med samma glasögon. Det faktum att allt fler söker sig till tättbefolkade platser är ju av samma skäl om att folk hellre hänger på Facebook än på något litet, obskyrt socialt nätverk med få användare. Vi vill inte vara ensamma. Vi vill vara sociala.

Våra sociala nätverk når ju människor på ett annat sätt än via vägar, tunnelbana och cykelleder. Våra sociala nätverk spänner ju över världen, når vänner och bekanta världne över lika lätt som de som bor i rummet bredvid. Men ändå är jag övertygad om att vi söker oss till stora nätverk – oavsett om det kallas Facebook eller Paris – för att vi är sociala varelser och vill ha nätverk som hellre är stora än små.

Och jag tror till och med att det är så att stadens stora nätverk stärker oss i den digitala dimensionen. Stadens människor, mötesplatser, aktiviteter och tempo gör att våra nätverk blir större, starkare och mer aktiva.

Vilka konsekvenser får detta för staden? Vilka konsekvenser får detta för våra nätverk? Det vet jag inte. Det vet nog ingen. En stor utmaning för staden, som de digitala nätverken inte behöver bry sig om, är ju tiden och kostnaden som krävs för att ändra, bygga om och flytta. En utmaning för de digitala plattformarna är det omvända: svårigheten att vara långsiktig, det enorma förändringstrycket som gör långsiktig planering ibland omöjlig.

Men med tanke på kopplingarna skulle jag ändå vara mån om att ha många dörrar öppna: oavsett om det rör stadsutveckling eller en digital utveckling. Och dessa öppna dörrar måste kunna leda både till nya insikter, ny politik, nya svar och – som en början på nästa loop – nya frågor.