Teknikutvecklingen går allt snabbare. Samhällen och individer får allt svårare att hänga med. Hur möter vi en sådan utveckling på ett klokt sätt?

Debatten om hur vi ska möta AI-utvecklingen är igång. Nyligen föreslog ett antal debattörer, bland annat Elon Musk och svenske Max Tegmark i ett upprop att utvecklingen av mer avancerade AI-system skulle pausas i sex månader för att vi skulle hinna fundera igenom hur våra samhälle bäst ska anpassas till de nya verktygen.

I veckan har även svenska debattörer som Christian Landgren stöttat tanken på en sådan paus.

Jag tror för egen del att en sådan paus är omöjlig att genomföra. Den är sannolikt meningslös i vad den kan åstadkomma och den riskerar att skapa en förrädisk känsla av handlingsutrymme, när detta utrymme är extremt begränsat och när det snarare brådskar – mer än någonsin.

Men med det sagt: jag är helt övertygad om att vi står inför många stora utmaningar i hur vi ska hantera och nyttja de nya tekniska landvinningarna som AI-revolutionen erbjuder. AI-systemen kommer att förändra vår arbetsmarknad, vår politik, våra regelverk. Och minst lika viktigt: hela utbildningssystemet, synen på, förståelsen av och respekten för våra demokratiska institutioner inklusive journalistik och medias roll kommer att utmanas.

Och jag är säker på att detta inte blir en i alla avseenden njutbar resa. Det kommer att finnas gott om förlorare, gott om barn som far ut med badvattnet, gott om “collateral damage”.

Jag delar oron som Elon Musk, Christian Landgren och andra känner. Men jag tror inte att vi kan eller bör bromsa.

Hur gör vi då för att vårt samhälle, våra medborgare och våra institutioner ska hänga med och anpassas till utveckligen?

Jag har inte svaren, men kanske behöver vi börja med rätt frågor. Exempelvis:

• Hur anpassar vi våra utbildningar och synen på kunskap när tekniken så fundamentalt kompletterar och stöttar en lärandeprocess? Vad betyder det för lärare? För livslångt lärande? Jag tror för egen del att skolsystemet behöver moderniseras på många plan. Men att vi också, när vi gör det, måste säkerställa att våra ungdomar (och alla äldre i skolsystemet) får med sig den bildning som krävs för att navigera – och bli en bra kravställare gentemot ett tekniktungt samhälle.
• Hur snabbt kan ett samhälle förändras, utan att respekten från medborgarna tappas bort? På många sätt behövs en trögrörlighet i ett samhälle: demokrati tar tid, måste inkludera nära nog alla medborgare. Hur mycket vi än vill vara världsmedborgare och kunna släppa gamla mossiga normer som vi uppfattar står i vägen för utveckling, lika mycket erbjuder institutioner och fasta ramar som monarkin, landslaget i fotboll, sillen på midsommar och Gamla Stans gränder något att hålla sig och stödja sig mot. I tider av snabb förändring blir dessa fasta ramar extra viktiga att de står stadigt. Följdfrågan blir då: vad måste vi behålla, vad behöver vara fasta ramar i tider av snabb förändring? Den frågan är svår på riktigt.
• Vilka sårbarheter uppstår när vi allt mer blir beroende av digitala system? Anna Kinberg Batras utredning om våra betalsystem och behovet av kontanter är bara ett av många exempel som visar på vikten av just detta. Ett modernt, digitalt samhälle har sårbarheter som vi måste lära oss att hantera.
• Var förs diskussionen om utvecklingens konsekvenser? Vi behöver fler forum och aktörer som engagerar sig i debatten om vad AI-systemen gör med våra samhällen. Och den debatten behöver inkludera många fler: politiker, IT-företag, forskare, samhällsdebattörer. Listan på deltagare behöver göras lång.
• Hur skapar vi rimliga “krockkuddar” för de som drabbas negativt av teknikutvecklingen? Jag tror inte på ett samhälle där bara den starke får klara sig. Jag tror på ett samhälle där alla får chansen, där vi känner omsorg och empati. Och där människan och våra mänskliga projekt är viktigare än teknikens landvinningar.
• Och hur gör vi detta till en global debatt, där vi inte försöker lösa frågorna inom varje lands gränser? Det är trots allt en teknik som utvecklas lika mycket i Silicon Valley som i Singapore och i Shanghai. Och vi vet ju sedan länge att synen på samhälle, normsystem och värderingar kan vara väldigt olika i olika delar av världen.

Inget av detta går att fixa snabbt. En sex månaders paus hade inte räckt för att svara på dessa frågor. Men likväl behövs debatten och diskussionen. Den eftertänksamhet som Elon Musk, Christian Landgren och många andra efterlyser: den behövs omgående. Och den måste hanteras parallellt med en snabb teknikutveckling.

Filmen “Runaway Train” hör till mina favoritfilmer: Jon Voight gör en storartad insats som storskurken och regin av Andrey Konchalovskiy är utmärkt. Filmen handlar om ett tåg, där lokföraren avlider efter en hjärtattack, men där några kriminella på rymmen från ett fängelse i Alaska fastnar på det herrelösa tåget som verka störta mot avgrunden – i allt högre fart. Och utan möjlighet att kliva av.

AI-tåget rullar i allt högre fart. Det är på väg mot en ytterst okänd framtid, även om vi inte vet om det är mot avgrunden eller mot en ljusnande framtid. Även om lokföraren på AI-tåget saknas tror jag att vi alla bör vara med och se till att tåget kommer rätt. Vi får inte störta mot en eventuell avgrund utan debatt och diskussion.

Att försöka ställa sig i vägen för tåget lär dock bara leda till att en massa andra tråkigheter.