Kategoriarkiv: blogg

Checka in

blogg

Förmågan att vara fokuserad är viktig och kräver att vi övar på den.

I en värld där så många saker pressar på och erbjuder ständiga möjligheter att ”multitaska” är det viktigare än någonsin att orka välja en sak som man ägnar sig åt med fullt fokus.

Det kan handla om att läsa en längre bok, att ägna sig åt matlagningen, att cykla.

Och det kan gälla möten med människor.

Möten, stora som små, där deltagarna inte har checkat in ordentligt, där de inte är fokuserade och närvarande – de blir alltid, utan undantag, sämre än de möten där deltagarna väljer att vara närvarande till 100 %.

Låt detta bli ditt löfte till dig själv från och med nu: när du möter en annan, oavsett i vilket sammanhang, se då till att vara fokuserad på samtalet, på lyssnadet och på kommunikationen. Det är viktigt för den du pratar med, men det är också effektivt för dig själv.

Ger det inget så gör något annat. Men multitaska inte när du möter andra.

GTD my style

blogg

Jag har ju kommit en bit på mitt Zero Inbox-projekt. Jag lyckas hålla undan skräpet, men har ibland svårt att hinna med allt som ändå måste hanteras. Överlag fungerar det ändå ganska väl.

Nu måste jag ge mig i kapp med nästa projekt. Getting Things Done på ett eller annat sätt.

I helgen ska jag av det skälet testa appen ”Epic Win” för att se om den kan hjälpa mig närmare den harmoni jag söker. Det är en sorts att-göra-lista kombinerat med gamification. Sägs det.

Jag vet att jag behöver det. Jag vet att jag behöver hjälp. Och jag vet att det finns en app för det.

Journalistuppdraget

blogg, ,

Jag har funderat ett tag på min egen roll som journalist. I synnerhet när jag jobbat på Internetworld.

Vi försöker spegla möjligheterna med nätet. Och det ligger att lägga mer fokus på möjligheterna än på hindren. Vi tror att våra läsare är ute efter just dessa möjligheter och i mindre utsträckning letar efter hindren.

Därför blir våra artiklar ganska ofta positiva, där vi lyfter fram potential och framtidshopp. Ganska sällan (alltför sällan, troligen) ger vi oss på dem som står i vägen, de som inte är en god kraft för framtiden och de som missbrukar sin ställning. Det finns mer att göra här.

Men i ljuset av denna i grunden ganska optimistiska journalistik som vi på Internetworld står för läser jag diskussionen på Twitter mellan Fredrik Wass och Joakim Jardenberg, där de diskuterar Joakim Jardenbergs positiva intervju med Magine inför lanseringen i veckan.

Fredrik frågar Joakim vad han får i ersättning för sin berättelse om Magine. Joakim ilsknar till. Fredrik backar något. Läs hela diskussionen här.

Kring detta drar jag några reflektioner för egen del.

  • Joakim Jardenberg är bra på att peppa och uppmuntra unga entreprenörer. Jämför gärna med amerikanske bloggaren Robert Scoble, som med en liknande utgångspunkt gärna hyllar unga startups. Men lika ofta är Robert Scoble (och det gäller även Joakim Jardenberg) ifrågasättande och är kritisk mot saker som inte fungerar.  På och utanför nätet. Jag gillar detta. I synnerhet som Joakim inte har journalistuppdraget rakt av och därmed – i synnerhet för sina läsare – kan ta ut svängarna lite mer.
  • Joakim Jardenberg är nog medveten om sin kraft och sitt inflytande. Jag tycker överlag att han sköter det uppdraget väl, i alla fall tekniskt (tydlig öppenhet exempelvis). Men för att detta förtroende och denna starka position ska hålla måste han troligen vara ännu mer noga med att beskriva sina utgångspunkter, sin roll och sina bevekelsegrunder. Och även vara ännu mer ödmjuk inför de frågor som kommer, de ifrågasättande som kan dyka upp och den debatt som kommer i kölvattnet.
  • Vi behöver fler som står upp för unga entreprenörer. I princip. Men vi behöver också lära oss mer om hur vi berättar om deras möjligheter, hot och utmaningar. För många år sedan var jag en del av Vinnovas projekt kring Innovationsjournalistik, där utgångspunkten var att lära sig mer om hur media och innovationer samverkar. Det var dessutom ett forskningsprojekt kopplat till Stanford. Sällan har väl begreppet innovationsjournalistik varit mer relevant än just i den här sortens situationer. Och sällan har väl behovet av reflektion och kunskap om innovationer hos svenska journalister varit större. (Projektet kring Innovationsjournalistik var ifrågasatt från många håll och är numera nedlagt. Jag tycker det är synd.)
  • Jag är övertygad om att när vi på Internetworld lyfter fram unga entreprenörer, både i tidningen (i synnerhet i samband med vår entreprenörslista) och på våra event, ger utrymme för den positiva berättelsen men lite för sällan ställer de kritiska frågorna. Jag vill fortsatt vara en positiv kraft och stötta unga entreprenörer. Vi på Internetworld – och jag själv såklart – bygger på idéen att entreprenörskap är bra och att fler borde våga. Men vi hjälper varken läsare eller entreprenörer genom att vara okritiskt hyllande.

Almedalen i sommar?

blogg

Har du behov av hjälp av en av en rutinerad moderator till ditt seminarium i Almedalen? Behöver du en moderator som dessutom begriper både teknik, samhälle, affärer, kommunikation, sociala medier, journalistik, media och lite till?

Jag ska till Almedalen i sommar och har tid att hjälpa fler med modererande. Jag har under åren hjälpt allt från Näringsdepartementet, IT- och telekomföretagen, IBM, Microsoft, Ernst & Young och Telia med olika uppdrag.

Hör av dig om du vill veta förutsättningarna. Jag lyssnar gärna: magnus.hoij@idg.se.

Hantera brotten lika

blogg, ,

Fredrik Reinfeldt har talat för sina partikamrater under Sverigemötet. Han ägnade en hel del kraft åt brott och kriminalitet i sitt tal. Det går att lyssna på talet igen på Moderaternas sajt.  Inget fel i det. Det är en viktig fråga, som verkligen är en av huvuduppgifterna för staten.

Och konstigt vore det väl om Fredrik Reinfeldt avstod från att beröra den delen av kriminaliteten som hör till nätet. Nätet är en del av samhället och måste givetvis hanteras som en av många mötesplatser för oss alla.

Jag noterade att det var några som suckade över att tonen mot nätet i detta tal var negativ, att det missade att lyfta fram nätets många möjligheter. Men detta var ju ett tal som verkligen tog utgångspunkt i hoten mot friheten, hoten mot äganderätten och den otrygghet som uppstår när säkerheten är hotad. I det sammanhanget kan nätet inte utelämnas, och det skulle väl skorra mer än lovligt falskt om man i ett sådant sammanhang slängde in några trevliga formuleringar om nätets förträfflighet, när sammanhanget för övrigt var hoten, problemen och hindren.

Vad som dock är sant är att Fredrik Reinfeldt – precis som många andra politiker – oftare måste lyfta fram de möjligheter som internet ger. Möjligheter till innanförskap, till entreprenörskap, till samtal och förståelse och för kunskap i en värld som tidigare var inlåst och sluten.

Detta vill vi höra mer av. Från alla politiker. I rätt sammanhang.

När politiken nobbar samhällsdebatten

blogg, , , ,

Peter Wolodarski i Dagens Nyheter brukar ofta vara läsvärd och är inget undantag idag, söndag.

På temat hur socialdemokraterna haft svårt att både vara aktuell men samtidigt distansera sig från delar av sin historia skissas på några av problemen för Stefan Löfven och varför det inte lyfter i opinionsmätningarna.

Mot slutet av artikeln kommer Peter Wolodarski in på den nu aktuella frågan om svensk rasism, extra aktuell efter Jonas Hassen Khemiris text i Dagens Nyheter: ”Bästa Beatrice Ask”.

Det är intressant i sig att Stefan Löfven och socialdemokraterna eventuellt kan ha distanserat sig från denna fråga av historiska skäl: antirasism var Mona Sahlins fråga.

Men jag undrar om det inte lika mycket handlar om något annat: att politiker från alla partier håller sig till det som rör politik, inte samhälle.

Vi ställs idag inför en mängd utmaningar, både politiska, kulturella, demografiska, miljömässiga och ekonomiska. Vi som samhälle måste på olika sätt gemensamt lösa dessa.

Delvis är politik i meningen lagar och regler en del av det. I många fall en väldigt viktig del.

Men i andra sammanhang, dit både rasism och näthat hör, är de traditionella politiska verktygen bara en del av lösningen.

Det vet givetvis våra ledande politiker. De vet att det krävs mer: en samhällsanda, ett kulturdebatt, ett ”klimat” som är annorlunda.

Jag oroar mig för att många politiker inte vågar sig på en diskussion som leder längre och utanför de vanliga ramarna. Dels för att de då lämnar partiprogram och sitt eget fögderi. Men också för att de som lyssnar kan få för sig att politikerna nu vill in och lagstifta på områden som inte bör lagstiftas.

Detta gäller såklart inte alla politiker. Men lite för ofta får jag känslan av att många av våra ledande politiker satsar på säkra kort, att de håller sig inom ramarna, att de väntar på att bli tillfrågade hellre än att de ger sig ut med friskt mod på okänd mark.

Det måste vi komma ifrån. Vi behöver fler som är aktiva i samhällsdebatten, i synnerhet i de frågor som vi inte ska lagstifta om och som inte ska bli vanlig politik.

Jag hoppas verkligen att Stefan Löfven, socialdemokraterna och många många fler ger sig in i samhällsfrågorna, var de än dyker upp. Arenan för politikerna är långt mycket större, mer öppen och har mångt fler åhörare än den de når i riksdagens plenisal.

Kommentarer välkomna

blogg

När bloggen var ny och jag ännu inte hittat formerna för bloggandet  (tack Fredrik Wass för knuffen framåt) kände jag att kommentarsfunktionen var överflödig. Sajten var initialt ett sätt för mig att presentera mig själv och vad jag kunde bidra med.

Nu är det mer än så: ett sätt att bidra med tankar, ett sätt att själv kommentera.

Givetvis vill jag också ha feedback, så nu hoppas jag att jag hittar tillbaka till rutan eller inställningen där kommentarerna återigen blir välkomna på sajten.

Låt oss hoppas att WordPress är med mig.

Slipa på mina presentations-förmågor

blogg

Jag är van vid att vara moderator och konferencier. Och att hålla i rundabordssamtal. Kort och gott: jag är bra på att låta andra prata och att se till att paketeringen är bra.

Men jag tror också att jag kan göra mer som föredragshållare. Nu har jag återigen tackat ja till att vara talare på ett event för jurister. Det är en bra grupp människor, en bra avsändare. Jag är van vid att stå på scenen. Och jag vet att jag har en hel del bra att säga till just denna målgrupp.

Ändå känner jag ganska djupt inne att jag måste lägga lite extra kraft bakom denna presentation. Nu måste jag se till att inte bara köra på rutin. Och jag vet att det krävs två saker: ett bra scope för presentationen och att jag kryddar den med underhållning och skratt.

Båda dessa kräver eftertanke. Scopet bygger på dramataurgi, på en bra berättelse, på en bra början, ett bra slut och på några punkter som man vill att publiken ska minnas. Detta måste bottna i viktiga och angelägna frågor. Men det vet jag ju att jag lätt kan bygga ihop något kring.

Underhållningsvärdet kräver minst lika mycket. Anekdoter, roliga och relevanta historier och lagom fyndiga one-liners eller bilder krävs för att hålla tempo, på att man kan brodera ut lagom mycket från sin grundhistoria. Även här tror jag inte att jobbet är omöjligt, men kräver förberedelser.

Jag har sett på tok för många dåliga föredrag, men också åtskilliga som varit lysande. Det har lärt mig att känna igen vad som funkar och vad som inte funkar. Men att omsätta det i något som ger mig själv riktigt grymma betyg är en helt annan sak. Men nu börjar den resan.

Nu eller aldrig.

Förväntningarna på ”media”

blogg

Som chefredaktör på Internetworld och med ganska många år numera som redaktör och journalist tror nog ingen att jag inte ser många och djupa värden i den fria pressen och journalistiken. Det finns verkligen mycket att vara stolt över och att slå vakt om.

Det gör vi också. Både journalisterna, mediehusen och naturligtvis många andra (läsare, politiker, debattörer).

Ändå kan jag slås av hur just starka åsikter många har kring hur medierna ska bete sig, ta betalt, forma sina verktyg och mycket annat.

Diskussionen om att det borde kosta att länka till mediesajterna blev en av snackisarna efter nyår. En ganska underlig historia, okunnig på många sätt. Tankarna från de som tyckte att Google skulle betala för sig var på många plan ogenomtänkta och bakåtsträvande.

Men hur detta kan ge upphov till en så upprörd diskussion förvånar mig ändå en hel del. När ”vanliga” branscher agerar korkat och med reflexer från fel tidsålder kan vi lätt sucka, men också konstatera att det nog kommer någon annan som gör jobbet bättre och med smartare arbetssätt. De som inte förmår att tänka nytt och utvecklas kommer att ersättas av de som gör det.

En och annan kanske oroar sig för att något stort och viktigt håller på att gå förlorat för just medievärlden i den omställning vi är mitt uppe i. Om våra mediehus är en sorts kulturarv som någon håller på att slarva bort grundat på okunnighet och konservatism, då vore det väl illa. Men jag tror inte att det är så.

Jag tror förvisso att många mediehus, tidningar och en hel del individuella journalister förvaltar något väl upparbetat, erfarenhet, mognad, metoder och kunnande som också ibland finns inbyggt i system och processer.

Men jag tror också att detta kan behöva reformeras, ersättas av något nytt och annorlunda.

Jag tror till och med att det finns en inneboende önskan från medborgarna i en demokrati att köpa produkter som ger dem överblick, nyheter och underhållning. Kanske inte allt samlat på ett och samma ställe i en och samma produkt. Men på något sätt finns det en marknad för ”journalistik”. Om alla våra tidningshus över en natt skulle försvinna är jag faktiskt övertygad om att det kommer att uppstå något annat i deras ställe, som på många sätt fyller tomrummen. Inte med samma människor, inte med samma kanaler, inte paketerat på samma sätt. Men behovet kommer att fyllas av duktiga entreprenörer, av journalister med nya tankar och vågade förslag.

Om vi tror att journalistiken bara kan överleva på grund av ”god vilja” från läsare och marknadsförare, statsstöd eller annan konstgjord andning har vi inte bara en dyster framtidsprognos. Vi har framför allt dåligt självförtroende.

De många som suckar över hur mediehusen har dålig koll, inte fattar det moderna tror jag skulle vara mer behövliga i diskussionen om hur framtidens verktyg för bevakning, nyhetsarbete och framtidens journalistik ska se ut. Det kanske behöver ske på helt andra sätt än idag.