#36 Bryssel med nya ögon

#blogg100,

Jag hade en ganska krass och inte helt positiv bild av Bryssel innan mitt besök där i förra veckan. Tråkig eller obefintlig stadsplanering. Det mest kända monumentet är en kissande liten pojke. Förvisso ett pampigt torg, Grand Place, och god mat, men annars inte så mycket att hänga i julgranen.

Under mina senaste yrkesverksamma år har jag ägnat betydligt mycket mer tid åt att åka till USA (San Francisco, New York, Orlando, Boston), Paris (Le Web), Cannes, Barcelona och London än att åka till Bryssel. Den spännande teknikutvecklingen händer helt enkelt på andra ställen än där.

Men nu var det dags igen, för lite konfererande och besök hos några av våra samarbetspartners.

Och jag måste erkänna att jag fick uppvärdera min bild av staden. Jag var där för kort tid för att få en djupare bild av stadens möjligheter, och mycket av det jag såg bekräftade väl ändå min ursprungliga bild.

Men Bryssel är ändå ett inte otänkbart resmål för den som:

– vill uppleva trånga, lite turistiga men ändå charmiga gränder med massor av restauranger

– vill beskåda pampiga slott och en inte oäven park i anslutning till slottet

– gillar choklad och gärna chokladaffärer

– gillar politik och vill se pampiga parlamentsbyggnader

– kan bli imponerad av moderna flygplatser

Bryssel är knappast en tuff konkurrent till mer kända metropoler som Paris eller London. Men det har sin charm och några dagar går lätt att fördriva bland politiker, andra turister och restauranger.

#35 Kyrkan mitt i byn

#blogg100, , ,

I år firas påsken hemma i Stockholm. Och vi har dessutom tagit oss tid att besöka kyrkan både på skärtorsdagen och igår på långfredagen. Mycket talar för att vi går även i morgon, påskdagen. Bakgrunden är enkel nog: min hustru är ordförande i den Equmenia-församling som finns i Abrahamsberg. Men det finns också en rent kulturell utbildning i att bättre förstå påskens budskap och dess nyanser. Säga vad man vill om vårt sekulära samhälle, men det saknas inte kopplingar mellan det kristna budskapet och den kristna historien och vårt samhälle vi lever i idag. Och för att förstå vår framtid tror jag att vi gör bäst i att förstå vår historia.

Men kyrkans plats i samhället har ju ändrats en hel del. Det går att hävda att vi idag lever i ett relativt sekulärt samhälle, där den vardagliga betydselen av kyrkan och dess företrädare minskat betydligt jämfört med hur det var både för 20, 40 och 60 år sedan.

Hur påverkar det kyrkans rent fysiska plats i moderna städer? Det fanns säkert goda skäl till att Notre Dame byggdes mitt i Paris centrum, liksom Peterskyrkan i Rom eller Storkyrkan i Stockholm. Historiskt sett läggs kyrkans, ofta pampiga byggnad, centralt och väl synligt i stadsmiljön.

I takt med att kyrkan tappat sin makt och sin betydelse har det påverkat även synen på var kyrkan rent geografiskt bör placeras. Om den alls är med i planeringen.

Till skillnad från skolan, som har många förespråkare och där debatten om var skolan placeras i staden accentuerats, har kyrkans röst inte varit lika synlig när nya stadsdelar byggs upp.

De boende vill givetvis se restauranger, affärer, biografer och andra serviceinrättningar nära sitt eget boende. Men för hur många är det viktigt att ha en kyrka i närheten? Allt färre, vågar jag påstå.

Kyrkan är en del av staden som den var, en del av en historisk koppling till vår uppväxt och vår hembygd. Men för de flesta är det inte en del av framtiden.

Jag själv är kluven till detta. Det vore mig helt främmande att tvinga på någon en religiositet eller en kyrklig tillhörighet. Och det moderna samhället  bygger på andra maktfaktorer än kyrkans.

Å andra sidan har den här sortens mötesplatser haft stor betydelse, även i samhällen som inte är överdrivet religiösa. Dessutom har kyrkorna ofta tillfört samhället en arkitektur som annars skulle fattas. Staden skulle bli mindre hel om inte kyrkorna fanns där.

Kanske kommer nya hus och ny arkitektur att ersätta kyrkorna med tiden. I helgen är det inte bara en religiös högtid, det är också allsvensk premiär för herrarnas fotboll.

Kanske blir det Tele 2 Arena eller Friends som blir de nya kyrkorna i den moderna staden. Uteslutet är det inte.

Glad påsk.

#34 Detaljerna – och det stora sammanhanget

#blogg100,

Jag har nu kommit en dryg tredjedel in i projektet #blogg100, med tankar och reflektioner om staden och dess utveckling. En del av inläggen har av olika skäl varit lite mer detaljerade och kanske till och med något aparta.

Jag funderar ibland själv på om jag är lite för slarvig och för dåligt påläst, när jag kastar mig ut, helt utan en ordentlig utbildning och med ganska grund kunskap om den pågående debatten, och publicerar en massa tankar om staden och dess själ. Går det att göra det så? Borde jag inte skaffa mig en ordentlig examen, läsa fler böcker, gå fler kurser?

Jo, säkert. Det hade nog verkligen inte skadat. Men å andra sidan: det borde heller inte behövas.

Jag vill inte förringa experternas bidrag: tvärt om. I min roll som vd för STD-företagen företräder jag både direkt och indirekt en enorm kompetens och kunskap som verkligen skulle behöva användas väldigt mycket mer av politiker, stadsplanerare, tidningsredaktörer, seminariearrangörer.

Men jag råkar också vara övertygad om att samhället faktiskt inte enkom byggs och utvecklas av experterna eller eliterna. Det är vi alla som är med och påverkar.

Jag råkar också tro att det är väldigt många perspektiv som måste vägas in när vi nu vill utveckla samhället och de platser vi bor på. Det handlar om teknik och form. Det handlar om statistik och bra data för att förstå mönster. Det handlar om en politisk och kanske ideologisk bild av hur vi vill att samhället ska se ut. I allt detta måste fler röster höras.

Ibland tror jag till och med att det finns en fara i att vi stirrar oss blinda på detaljerna, utan att överblicka de större, långsiktiga målen. Den större visionen, målet och syftet med staden, den behöver vi vara många som diskuterar.

Jag kommer inte att kunna bidra med några detaljer om hur vi bygger staden framöver. Däremot hoppas jag med mina inlägg och mina reflektioner kunna ytterligare bidra till den mångfald av åsikter som krävs om vi ska bygga en stad för alla, en stad som utvecklas och en stad som lever.

#33 Stadens ambassadörer

#blogg100, , , ,

Veckan har tillbringats i Bryssel, där vi på STD-kansliet både konfererat och gjort lite studiebesök. Vid ett av dessa studiebesök gjorde jag reflektionen att ett antal städer: både Stockholm, Göteborg, Malmö och kanske ytterligare någon annan, hade egna kontor, egna utsända till Bryssel.

Logiken är uppenbar: politiken i Bryssel påverkar även städerna, precis som besluten i Stockholm gör. Det räcker inte med att Sverige syns: våra regioner blir allt viktigare, liksom våra städer.

Men städerna har väl ännu inte några formella ambassadörer, på samma sätt som staten har. Sverige har ju ambassadörer, med vissa speciella uppdrag, förpliktelser och privilegier, i både flera länder men också för vissa funktioner. Gott så.

Men om vi vill ge städerna en ökad maktposition (och det vill ju jag) så kanske även städerna borde jobba föra att inrätta ett liknande system, med lite mer officiella representanter till andra städer. Jag noterade att Stockholm stad, via bolaget Stockholmsregionens Europakontor har en vd: Per Spolander. Göteborg har en man vid namn Sebastian Marx. Malmös man heter Ola Nord.

Det skulle ju inte se snyggt ut med tre gubbar i första ledet, men som tankeexperiment vore det ändå roligt att tänka sig Per, Sebastian och Ola som våra första stadsambassadörer ute i världen.

Systemet borde inte vara så komplicerat, men även utan ett sådant formellt ramverk på plats borde det inte vara omöjligt för större städer att redan nu skapa en roll som verkligen har en sorts officiell status, gärna med en titel.

(Disclaimer: jag är inte mycket för titlar överhuvudtaget, men kanske att det i det här sammanhanget kunde göra viss praktiskt nytta på kort sikt).

Jag tänker att lite större städer som Stockholm, Paris, London och kanske även medelstora städer som Göteborg borde kunna utbyta officiella representanter, i synnerhet om det finns viktiga kulturella eller affärsmässiga skäl för en sådan roll.

Själv känner jag mig kanske lite för rastlös (och dessutom på tok för upptagen med att utveckla och jobba för en enormt spännande bransch). Annars hade jag kanske anmält eget intresse för ett sådant uppdrag.

#32 Att komma hem

#blogg100

Borta bra, men hemma är ändå något annat. Ofta bättre.

Vad som är hemma kan dock vara flytande. När jag för många år sedan gjorde militärtjänstgöring i Eksjö, Ing2, var vi regelbundet ute i fält. Med brobyggandet framför fötterna och minus 20 grader ute tänkte man ofta på ”hem” som tältet, några hundra meter bort, med mat och värme. Väl i tältet tänkte man på ”hem” som militärförläggningen i Eksjö, med sina duschar och rena kläder. På plats på logementet var dock ”hemma” snarare Hunnebostrand, hemma hos mamma och pappa.

Numera är ”hemma” såklart min egen familj, vårt hus i Bromma som jag är på väg till senare idag.

Rastlösa blir vi väl alla ibland och visst finns det många som söker sig ut och inte sällan bort från något. Det som kallas hemma blir ibland kvävande, ett hinder, ett hot eller en del av ett problem, inte en del av lösningen.

Oavsett var vi bor är det lätt att känna igen sig i ”Fucking Åmål”-känslan: det mest spännande händer någon annanstans.

För några blir det sökandet, bort från något, ett livslångt projekt.

Jag tror dock att vi alla behöver något som kallas ”hem”, även om några av oss letar efter det väldigt, väldigt länge. En bas, en plats för vila, en plats för återhämtning och en punkt där det nya kan börja igen.

För mig är det viktigt att åka till något, inte från något. Och även om man ibland kan känna en skön känsla av att få åka bort från alla måsten i form av tvätt, räkningar, gräsklippning och ogjorda projekt, så är det bara ett flytkbeteende som i många avseenden är direkt destruktivt. Istället bör resan fokusera på det nya som ska upplevas, det spännande som ska ses. Hemma måste vara förknippat med lugn och harmoni, med återhämtning och reflektion.

Utöver såklart tvätt, räkningar, gräsklippning och ogjorda projekt som måste bli gjorda.

Jag är själv hellre på resa än stillastående – i många dimensioner av livet. Jag tror inte att framgång kommer av att upprätthålla status quo. Själva förflyttningen är ett självändamål. Liksom omprövandet av gamla sanningar.

Men jag tror för vem som helst att det är svårt att gå vidare om man inte har en bas att utgå från. Den kanske ibland behöver flyttas, men den har ett värde.

När jag nu åker hem från några dagar i både Paris och Bryssel är det till den basen. Till den utgångspunkten som gör att jag sedan kan ta nya tag, åka på nya resor. Bromma och Stockholm är numera den plattform för mig som gör att jag kan ta nya kliv, komma till nya städer, se nya sammanhang.

Det ska bli skönt att komma hem.

#31 Tåget – en framtidsbransch?

#blogg100, , ,

Från Paris, där jag var i slutet av förra veckan, till Bryssel, där jag nu tillbringar några dagar för konfererande tog jag mig med hjälp av tåget. En och en halv timma gjorde att flyget inte hade en chans att kunna konkurrera. Möjligen är bilen en hårdare konkurrent, men för många lär tåget göra ett utmärkt jobb.

Dessutom är det ju miljömässigt fantastiskt. I synnerhet där tåget är elektrifierat (och helst då drivs av el som kommer från vattenkraft eller annan förnybar källa).

Behovet av satsningar på tåget är ju stort, inte minst hemma i Sverige, där vi nu, lite yrvaket, inser att vi nog borde göra mer och kanske även hålla efter våra redan gjorda investeringar. Men bättre sent än aldrig.

Men det finns ändå många områden där det borde gå att göra mycket mer för att främja ett ökat tågresande.

En sak som bekymrat mig en del är bristen på bra lösningar för tågresande mellan länder. Nu fungerar det ju bra mellan Paris och Bryssel. Men ska du åka tåg från Stockholm till Paris eller Rom kan du se fram emot ett antal sajter och kanske en del manuellt arbete vid de olika byten som kan komma i fråga.

Möjligheten att köpa tågbiljetter har helt enkelt långt, långt kvar innan det blir lika effektivt och nytänkande som exempelvis flyget redan har löst. Jag inser att ett av problemen kan ha med olika nationella IT-system att göra. Men om bara viljan finns handlar det ju så fall bara om teknik.

Problemet är större om det också rör sig om affärer och en ovilja att samverka. Det vore i så fall tragiskt.

Vad än problemet är så är det inte löst ännu. Och här borde det finnas ett ökat tryck från exempelvis politiker, både nationella och inom EU, som ligger på för att öka samverkan mellan nationella tågoperatörer.

Jag oroar mig också lite för utvecklingen för nattågen. Runt om i Europa minskas antalet nattåg. Om de ersätts av lika bra eller bättre alternativ, exempelvis fler snabbtåg, är det väl frid och fröjd. Men jag oroar mig ändå lite för att alternativen mest blir färre och sämre.

Tåget förtjänar bättre.

#30 Hotellet – ett hem i en annan stad

#blogg100,

Jag gillar att resa. Men jag reser inte så mycket att jag har tröttat på hotellrummen. För min del blir ofta hotellet en paus från så mycket annat – inklusive alla måsten och krav som naturligtvis alltid ligger och väntar hemma.

Det är ju därmed en självklarhet att om man ser hotellet som en paus från livet i övrigt kan det bara få vara en relativt liten del av livet. Det går ju inte att stänga livet ute. Det är inte ens önskvärt.

Ur ett stadsperspektiv är dock frågan hur hotellet blir en del av staden. Ska det – bör det – vara nära allt det liv som präglar staden för övrigt? Är det bra eller dåligt om hotellet ligger i de vanliga bostadskvarteren? Hur hade ett hotell mitt uppe i Brommas villaområden uppfattats?

För den som bara tar en paus, som bara söker underhållning, mat på beställning och stadens välansade parker, ja då behöver man ju knappast heller checka in i stadens vanliga liv. Då räcker det ju med turistbussen som tar dig runt till sevärdheterna.

Men för den som vill bo längre, som vill vara en del av den vardagspuls som alla som bor i staden upplever, ja då skulle närheten till vardagens alla funktioner, med sina både vackra och mindre vackra fasader, vara en poäng.

Visst: dina barn lär inte gå i skolan om du bor på hotell. Men mycket annat kan mycket väl komma till användning, även om du bara är på tillfälligt besök: mataffärer, kollektivtrafik, biografer och mycket annat.

Det lär inte vara en slump att hotell-konkurrenter som Airbnb tar fart just nu, i takt med att vi kanske vill närma oss staden på ett annat sätt. Vi vill inte bara studsa in och sedan studsa ut. Vi vill vara en del. Vi vill vara på samma våglängd som stadens mer permanenta invånare.

Men det kan också vara ett fenomen som hänger ihop med att staden i sig håller på att ändras. De traditionella hotellen har inte flyttat med när staden för övrigt har flyttat. Hotellets centrala funktion, mitt på stortorget, kanske inte är den optimala platsen – eller funktionen – för framtidens resenärer.

Det är en tanke som kanske hotellen behöver grubbla lite på. Tills vidare njuter jag gärna av de vackra hotellrummen och den flådiga hotellfrukosten.

#29 Paris vs Frankrike

#blogg100,

Paris rymmer så väldigt många dimensioner. Det är en stad full av historia, av historier, av människor, av liv och aktivitet. Dessutom är det en stad som känns ordentligt planerad: både de stora, överdådiga avenyerna, de livliga affärsgatorna, de stora parkerna, de små, trånga gränderna, de vindlande gatorna där det ena leder till det andra. En stad så stor att den kan rymma allt detta och dessutom många gånger om.

Paris handlar fortfarande för många om sin historia. Men inte som Rom eller Aten, utan en 1900-talshistoria, där konstnärer, författare, kulturpersonligheter skapade en miljö tätt in till Paris egen berättelse. Tunnelbaneskyltarna, med typografi från 20- och 30-talen är en fantastisk påminnelse om tiden då den moderna bilden av Paris präntades in.

Paris är också en stad för årstider, men i synnerhet våren. Jag hade hoppats få möta den när jag nu var där för diverse möten, men kom troligen några veckor för tidigt. Men när värmen kommer, träden slår ut i grönska, uteserveringarna verkligen kommer till sin rätt och vandringarna längs Seine blir njutbara – varken för varma eller för kalla, ja då är Paris mer Paris än annars.

Kulturen är såklart en viktig del av Paris, men ändå inte lika mycket som för exempelvis Florens. Paris har självklart storslagna museer med några av världens viktigaste konstverk. Men utan staden runt om museerna, utan restaurangerna och människorna, hade Paris aldrig varit den hemmahamn för Picasso, Da Vinci och de andra som de är idag.

Hur ser Paris framtid ut? Jag har tidigare varit i Paris för att ta del av den moderna webb- och startupkulturen som frodas, både i Frankrike men också runt om i Europa. Jag har ju noterat Disneys satsning på Eurodisney utanför Paris. Centre de George Pompidou är ytterligare ett modernt exempel som blickar in i framtiden.

Paris största problem är nog inte sig självt utan Frankrike. Jag tror att Parisborna faktiskt kan skapa stordåd, och bli en tillväxtfaktor för hela Europa. Men en sådan storlek och en sådan dragningskraft på både pengar och kreativitet kommer Paris att kunna leverera enormt mycket spännande.

Dessvärre finns det i den franska kulturen en konservatism förklädd till socialism, där gamla strukturer förvaltas, inte sällan mot bättre vetande. Det kan komma att bli ett problem även för Paris.

Paris som metropol är fortfarande fantastisk och en magnet för vem som helst. Alla förtjänar faktiskt att ha en egen personlig relation till Paris. Det betyder dock knappast att alla bör flytta dit.

#28 Den uppkopplade staden

#blogg100, , , ,

Världens mest trafikerade flygplats är Hartsfield-Jackson i Atlanta. I alla fall enligt Airport Council Internationals ranking.

Det är kanske ingen önskvärd position. De mest trafikerade flygplatserna är ofta komplexa på gränsen till obegripliga, överbelastade med folk och inte sällan drabbade av diverse logistikproblem.

Men jag tror ändå att en stad, urban miljö, som vill vara en del av det globala samtalet, som vill vara attraktivt för både pengar och kapital måste ha en bra, väl fungerande flygplats med direktlinjer till stora delar av världen.

För min hemmastad, Stockholm, är detta en konkret utmaning. Tyvärr ofta i skuggan av Köpenhamn har Arlanda lite för få direktlinjer till både Asien, USA och Sydamerika.

Det blir långsamt bättre: både SAS men framför allt Norwegian har gjort en hel del investeringar för att öka långlinjerna från Arlanda. Men det går inte snabbt nog.

Flygplatsens betydelse för staden handlar både om att kunna komma ut på ett enkelt sätt i världen, men också för att andra ska kunna komma till staden för gäster, affärsfolk och många andra.

Staden vill vara en del av ett större sammanhang. Staden behöver vägar för att föra in och ut tankar, produkter, människor och en massa annat. Flygplatsen är inte det enda verktyget, men kanske det viktigaste.

För Stockholm går det nog inte att underskatta Arlandas betydelse. Fungerar den inte väl och utvecklas till att vara ännu mer ett nav till omvärlden, kommer även Stockholm att lida.

#27 Första mötet med staden

#blogg100, ,

Idag, fredag, är jag i Paris. Möte med europeiska kollegor, erfarenhetsutbyte, diskussion om ekonomi och om viktiga frågor för samhällsbyggnadsbranschen.

Resan hit började för länge sedan. Beslutet om mötet i höstas, bokningen av resan, hotellet för någon månad sedan, incheckningen hemma vid datorn, resan till flygplatsen, flyget ner, ankomsten till flygplatsen och sedan taxiresan in till hotellet.

Sammantaget ger det en bild av hur staden – resmålet – blir allt mer konkret, allt mer tydlig.

Den som funderar på hur staden ska välkomna sina besökare (de kallas väl numera destinationsmarknadsförare?) gör nog bäst i att fundera igenom hela den processen.

De trevliga bilderna på ”My home town”-företrädarna på Arlanda är ingen dålig idé. De bidrar utan tvekan till att berätta något om Stockholm. Men om det är kaos bland väskorna på bagagebandet eller om du blir lurad av en mindre nogräknad taxichaufför på väg in mot stan spelar nog en fin bild på Astrid Lindgren eller Björn Borg mindre roll för ditt intryck.

Staden är så otroligt mycket mer än en turistdestination. Men både för de som kommer för första gången och för den som kommer hem igen efter en lång resa är mötet och mottagandet viktigt. Det bygger en självkänsla. Det blir en berättelse. Det kan skapa förväntningar. Och det kan bidra till en bild av kaos och oreda.

Och det mötet, det mottagandet, är långt och rymmer massor av möjligheter att bättra på dialogen med individen. Faktiskt är antalet möjligheter lika många som riskerna med att försämra bilden av staden.

Nu i Paris funderar jag på om jag blev väl mottagen. Och jo: överlag gick det nog rätt bra i den långa kedja med bidrag av Air France, hotellbokningar, Arlanda, Charles De Gaulle, taxiresa och lite annat. Allt var inte perfekt, men det var nog inte sämre än vid andra utflykter.

Det gör ju inte saken sämre att solen faktiskt skiner utanför konferensrummet. Då är det svårt att inte gilla Paris.