Kategoriarkiv: #blogg100

Tablå-tv:n dör hemma hos mig

#blogg100

Det kanske kommer som en överraskning, men mycket i mitt liv präglas av väldigt traditionella medievanor och tekniklösningar.

Därför har vi också bänkat oss framför tv-apparaten när SVT eller TV4 bestämt att de ska sända lämpligt, familjevänligt program.

Men nu, 2013, är tablå-tv:n på väg att tappa fotfästet även hos familjen Höij. Och det betyder att läget är allvarligt.

Att det hänt just nu beror på två saker framför allt.

För det första har vi fått fram en HDMI-kabel från datorn som vi lätt kan koppla till någon bärbar dator. (Någon Apple TV har vi ännu inte skakat fram). Alla de play-tjänster som vi har tillgång till samt de lättillgängliga on demand-tjänster som finns blir därmed lättillgängliga för hela familjen.

För det andra har vi skaffat Netflix som vi kan utnyttja via vår Playstation 3, något som uppskattats av inte minst familjens ungdomar.

Det betydde konkret att vi dragit ner på antalet tv-kanaler – vi ser ändå bara på ett fåtal.

För många har den här resan och utvecklingen skett för länge sedan. Men tro mig: vi i min familj är inte snabba på den här fronten.

Jag tror att 2013 kommer att bli ett år då vår syn på rörligt, tv och filmproduktion kommer att ändras en hel del. På kort sikt tror jag inte att det ändrar arbetsmetoder och affärsmodeller för de stora producenterna. Men det skulle inte förvåna mig om 2013 blev året då resan mot det nya tv-tittandet – eller vad vi nu ska komma att kalla det – började på allvar.

Mitt behov av att ständigt lära nytt

#blogg100, ,

Inte varje dag, men ganska ofta brukar jag fråga mina barn vid matbordet: ”Vad har du lärt dig idag?”.

Hypotesen – och den stämmer såklart – är att vi lär oss något varje dag. Och inte bara i skolan, utan i livet. Och det är verkligen en förmån att få lära av livet, av människor man möter.

Det i sig räcker långt för mig. Det är något sympatiskt med alla de som, när de ska presentera sig på Facebooks profilsida, skriver ”Utbildning: University of Life”.

Men jag tror vi behöver spänna bågen lite högre, än att bara ta det som livet väljer att kasta över oss, även om det i sig är en gåva.

Jag själv känner mig ganska splittrad när det gäller mina förmågor, mina kunskaper. Men kanske är det bättre att ha många bollar i luften än få. Kanske är ger det mer att sköljas över av intryck, kunskap och information, än att bara hålla sig till en kanal, till en förmåga och ett område.

Jag tror i alla händelser att det är så jag själv är: halvbra på massor av saker, inte superexpert på något.

På den resan fortsätter jag gärna, och mina senaste projekt för att lära mig nya saker spänner över några olika områden med lite olika karaktär.

  • Spanska. Via en podcast, Coffee Break Spanish, i höstas gav jag mig på spanskan, som både mina barn läser och som jag själv ägnat några terminer åt på gymnasiet. Jag kom en bit, men har mycket kvar.
  • Programmering. Jag behöver bli bättre på att programmera. Jag var ganska flink på Basic när det var något att räkna med och jag har en grundläggande förståelse för objektorienterad programmering. Via Code Academy försökt jag mig på att utveckla mina kodnings-skills. Jag kom en bit.
  • WordPress. Mitt senaste projekt gäller den här bloggen, magnushoij.se. Den drivs av WordPress och jag har försökt sätta mig in i WordPress-världen, som visar sig vara större än man kan ana. Här är det learning-by-doing framför allt och en process jag är mitt uppe i.
  • Korvtillverkning. Familjens årliga tradition att göra julkorv har numera utökats till att också omfatta annan färsk korv, exempelvis italiensk salsiccia. Tiden har inte räckt till (surprise) men jag har fortsatt mentalt höga ambitioner för att göra mer korv och lära mig mer av korvtillverkningens ädla konst.

Jag inser det omöjliga i att ha alla dessa läroprojekt igång samtidigt. Och bara projektet med att bli bra på spanska kräver ju massor av tid med tydligt fokus.

Men livet är så fullt av möjligheter, av möjligheter att lära nytt.

Och att inte orka ha fullt fokus på eller ta paus i en utbildning – även om det är en podcast i spanska – kanske inte är så illa. Minns Mark Twains ord: ”I have never let my schooling interfere with my education”.

Årets talare – så kan du bli som Stefan Hyttfors

#blogg100, , , ,

Jag hade möjlighet att vara med på prisutdelningen av Årets talare 2012 i går kväll, då Talarforum på Berns delade ut priser till både årets bästa moderator, årets manliga och kvinnliga talare samt årets ”genombrott”.

Det var en trevlig kväll, med sannolikt värdiga vinnare. Katarina Hultling som årets moderator betonade hur mycket arbete det ligger bakom ett moderatorsjobb – viktiga ord som jag känner igen mig i. Mia Törnblom som årets kvinnliga talare har jag hört mycket gott om, utan att ha sett själv. Colin Moon fick pris som årets manliga talare. Grattis till er alla.

Men ett extra grattis till Stefan Hyttfors, som fick pris som Årets genombrott. Mycket välförtjänt, något som säkert alla i lokalen förstod om inte annat efter att Stefan i rekordtempo som alltid utmanat, provocerat och visionerat innan själva prisutdelningen.

Jag har ju haft förmånen att ha med Stefan på ganska många event som vi arrangerat, i synnerhet Webbdagarna. Varje gång, utan undantag, har Stefan fått höga betyg, inte sällan varit den bäste talaren i hård konkurrens.

Och det är roligt att en talare, med god och tydlig förankring och med kunskap om teknikens, webbens och nätets möjligheter, tagit detta till en bredare publik. Det vinner hela branschen på. (Här ska sägas att även andra extremt duktiga talare som Göran Adlén, Brit Stakston, Johan Ronnestam, Beata Wickbom och flera andra gjort väldigt mycket nytta för branschen och för att sprida kunskapen om vad våra onlineverktyg kan göra i stort).

Men Stefan Hyttfors har haft ett riktigt bra år sedan han satsade helhjärtat på föreläsandet. Hans framgång den senaste tiden handlar, som jag ser ser det, om några få, men nog så svåra, färdigheter:

  • Hans budskap är djupt. Det finns en story som bottnar i några ganska fundamentala fakta kring vår värld. Och han har gjort sin research – exemplen och hans fakta är inte bara ihoprafsade, utan väl uttänkta och smarta.
  • Han provocerar. Det skaver en hel del hos publiken när Stefan pratar om hur vi förstör miljön, hur vi skuldsätter oss upp över öronen. Det är jobbigt, men manar också till eftertanke och att fler vaknar till.
  • Han skissar på en ljus framtid. Det finns hopp, det finns ett ljus. Det måste sluta så. Dystopier, där allt bara slutar i katastrof och undergång duger inte för att skapa en framgångsrik ”inspirationstalare”. (Och jag är inte heller pessimistisk: det finns gott hopp om att världen blir bättre, även om vi har många utmaningar framför oss)
  • Han är rolig och underhållande. Det är roligt att lyssna på Stefan Hyttfors. Han drar roliga analogier, han tar exempel som underhåller och han har bilder som lockar till skratt.
  • Han har ett galet högt tempo. Det finns inte en chans att slappna av, att tänka på annat. Det drivs på i ett tempo som gör att man häpnar.

Allt detta – och kanske några saker till – gör Stefan Hyttfors till en verklig talang på scenen.

Ska man lyckas som talare gäller det att finslipa några av dessa färdigheter – gärna alla och ännu hellre fler. Att komma lika långt som Stefan Hyttfors gjort är svårt och kräver hårt arbete och mycket övning. Men några saker kan alla göra:

  • Researcha ordentligt. Prata bara om saker du vet något om.
  • Bjud på dig själv. Skämta om du kan, ta dig själv inte på för stort allvar.
  • Öva, öva, öva. Många slarvar med framförandet, stammar, kommer av sig, har strulande datorer och teknik. Helt i onödan. Se till att leverera. Varje gång.

Detta har Stefan lyckats utmärkt bra med. Grattis till priset, Stefan.

Livet är ingen tävling

#blogg100, ,

Det finns flera olika mått på hur viktig du är på nätet. Ett heter Klout och det är skrivet mycket om detta hos många redan, bland annat hos Deeped. Läs och tyck till. Det finns anledning att ta detta på allvar.

Men en sak är lika viktig: det finns ingen tävling i att få högst Klout. Den som har högst Klout vinner inte. Inte något.

Livet handlar i extremt liten del om att tävla. Möjligen mot sig själv, men sällan mot andra.

Jag läste i vintras en bok med titeln ”Blue Oceans” – en strategibok om hur man som företag ska undvika de röda haven, där hajarna slåss om ett litet, begränsat byte. Och där de i värsta fall slåss mot varandra. Bättre då att simma till ”blue oceans”, där man är själv om byte och om utrymme.

Jag tror den tanken går att driva vidare till att också omfatta din egen karriär, din roll i samhället.

Genom att identiifera vad du vill vara bra på, det du vill stå för kommer du inte att behöva bry dig om spelreglerna och hur dina ”konkurrenter” har definierat spelplanen.

Klout har bestämt vad som är viktigt, och vägt samman Facebook, Twitter, Foursquare och många andra digitala tjänster. Det kan ge en vägledning för den som själv vill utforska andra, som letar utan några andra instrument.

Men för dig själv måste det finnas andra vägval, andra saker som är viktigare.

Visst ger det frihet om du har lite mer pengar – ett annat ganska vedertaget mått på ”framgång”. Och visst ska vi hjälpa våra barn att få vettiga betyg i skolan.

Men varken pengar, höga betyg eller Klout är ett bra mått på hur du själv lyckas mot dina egna mål.

Tävla aldrig mot andra. Se bara till att du hittar verktyg så att du når dina egna mål. Det är extra viktigt om du råkar vara ensam som springer mot just det målet.

Globaliseringen ändrar mer än vi tror

#blogg100, , , ,

På tv-nyheterna igår rapporterades att parisbor var upprörda över att Starbucks ville etablera sig på ett av de mer parisiska kvarteren, vid Montmartre och Place du Tertre. Det skulle förstöra det typiskt parisiska. Det vore väl bättre om det etablerades en typisk fransk bistro eller något kafé, tycker några.

Globaliseringen har många ansikten. Vi köper idag produkter från hela världen, nästan oavsett var vi befinner oss. Vi förväntar oss att hitta jordgubbar eller apelsiner året om i våra butiker.

Våra bilar, kylskåp, kläder, möbler består av delar från alla världsdelar. Våra företag, i synnerhet de svenska, gör affärer med andra företag var som helst. De enda relevanta kraven är att de är uppkopplade och att de kan hyfsad engelska.

Vi kan idag hitta experter och specialister på några få sekunder, om vi bara söker på Google. De kan finnas runt hörnet, men lika gärna på andra sidan jorden.

Globaliseringen har gjort vårt samhälle effektivt och snabbt. Och vi som jobbar och bevakar internetutvecklingen är inte förvånade. Jag själv är dessutom i huvudsak positiv till utvecklingen.

Men konsekvenserna är många och för med sig fler konsekvenser än bara ett enormt utbud, effektivitet och hastighet.

En sådan är engelskans framfart. Visst finns det många som tror att kinesiskan kommer att vara ett viktigt språk framöver. Och visst tycker jag att det är värdefullt att lära sig även spanska, franska, ryska och andra språk: det är en viktig dörröppnare också till kultur och människor. Men engelskan är internets språk och lär skörda en hel del offer de kommande åren. Redan idag äter sig engelskan in i vardagsspråket hos många svenskar.

Ett annat exempel är den moderna kulturen, i synnerhet musik, film och spel. Lady Gaga är en ikon överallt. Filmer lanseras givetvis överallt samtidigt, HBO och Netflix rullar ut över världen. Och spel som Call of Duty har en global publik. Youtube förmedlar detta till alla som vill ta del.

Världens storstäder ser allt mer ut som Manhattan. Jag har inte varit i Shanghai, Panama eller Nairobi, men min känsla är att framväxande städer i stora stycken liknar många andra städer, präglade mer av globala arkitekturtrender är av referenser till den egna bygden och det lokala sammanhanget.

En annan är maten och matkulturen. Det finns få restauranger i Stockholm som vågar avstå från att ha sin egen variant på hamburgaren. Sushi, pasta och pizza finns givetvis i alla världens länder, liksom McDonalds och Coca Cola.

Och så Starbucks. Snart även i Montmartre.

På ytan tror jag att vår värld blir allt mer homogen, global och med tunga, internationella varumärken – lika överallt, över hela världen. Vi åker till Rom för att se Colloseum, shoppingen har vi lika väl hemma vid datorn eller i Täby Centrum.

Men allt blir inte lika. Dels kommer geografi och klimat att kräva olika lösningar på olika platser.

Dels kommer vi att hitta våra nischer och de större variationerna på andra ställen än i geografin. På nätet kommer vi att kunna bygga nya gemenskaper, skapa de unika, små och specialiserade produkterna och tjänsterna.

Vi blir mindre beroende av geografin, också för att upprätthålla vårt behov av variation och specialisering.

Microsoft – fortsatt att räkna med

#blogg100, , , ,

En av dagens aktiviteter bestod i en genomgång av nya Office 365 tillsammans med en av Microsofts representanter. Jag ska de kommande dagarna testa själva systemet och upplägget lite mer ingående.

Men redan nu vågar jag mig på en spaning runt just Office, Windows och Microsoft.

Vi vet ju att Apple drivit stora delar av teknikutvecklingen, i synnerhet det som ligger nära användaren, de senaste åren. Allt från gränssnitt, affärsmodeller och mobilitet har drivits på när Apple lanserat tjänster som IOS, Appstore och Iphone/Ipad.

Och vi vet att Google i många andra avseenden satt standarden och nivån för våra webbtjänster, sin enorma kreativitet och sin öppenhet för nytänkande.

Båda dessa bolag, Apple och Google, har drivit de mest spännande projekten inom teknik och online de senaste åren.

Idag är Apple och Google två enorma maktfaktorer för alla, inklusive alla företag. De som trodde att de hade ordning och reda på sina system – ofta från Microsoft – fick inse att de blev sönderskjutna underifrån, av sina egna medarbetare och inte minst sina egna chefer i företagsledningen. Begreppet ”Bring Your Own Device”, BYOD, är ingen trend som någon IT-chef har tänkt ut. Det är en kapitulation inför ett fullbordat faktum. En ”katastrof” (om jag får gissa vad många IT-chefer tänker), som måste få ett namn och mötas med en plan.

Den utvecklingen har givetvis drivit på även Microsofts arbete. Microsoft har varit och är fortfarande enormt inflytelserikt på svenska IT-avdelningar och på svenska företag. Så när de nu lägger om kursen, i vissa avseenden ganska dramatiskt, kommer det att även få stora konsekvenser för landets IT-chefer.

Nya Windows och nu nya Office 365 bygger på flera komponenter som möter och utmanar Apples och Googles. Tjänster i molnet, gränssnitt som bygger på touch, ett antal mycket kompetenta smarta mobiltelefoner och inte minst affärsmodeller som är hämtade från onlinevärlden gör att Microsoft i många avseenden har tänkt om och lämnat sina gamla mönster.

Kombinera detta med den kraft som fortfarande finns på svenska företags IT-avdelningar, där teknik och arbetssätt kan pumpas ut och där det finns betydande resurser för att sätta verktyg i händerna på medarbetarna, så uppstår en kraft jag tror blir betydande.

Jag är orolig för att jag själv är präglad av min långvariga tid på Computer Sweden. Jag kan ha en övertro på Microsofts förmåga. Men Microsoft har vid flera andra tillfällen visat på förmåga att möta hot med nytänkande och visioner som fått dem på fötter igen.

Jag vet inte hur det kommer att gå. Jag tror dock att det är på tok för tidigt att räkna ut Microsoft, Office och Windows-miljön i det här läget.

Maslows digitala behovstrappa

#blogg100, , , , , ,

Vad behöver man för att överleva i det nya digitala samhället? Det kan givetvis vara olika, men från min horisont finns det två saker som krävs:

För det första: ett öppet sinne, en nyfikenhet och en vilja att lära och att ändra sig.

För det andra: en uppsättning tjänster och verktyg.

Här är min lista – en sorts Maslows behovstrappa för oss digitala – över de viktigaste stegen för att klara sig i vardagen.

  • Prio 1. En webbläsare. Alla måste börja med att koppla upp sig – annars går inget. Det kan vara en gammal pc med Windows 95, en läsplatta som du lånat eller senaste Macen med retina-skärm. Men du bör ha tillgång till den regelbundet. Och det blir lättare om du kan anpassa den till dina egna vanor och behov.
  • Prio 2. En bra mejlklient. Trots att mejlen dömts ut av många under lång tid är det omöjligt att klara sig utan en bra brevlåda. Gmail är ett bra exempel, men det finns givetvis många andra. Se till att du har mejlen på en webbtjänst, så att du kan komma åt den överallt.
  • Prio 3. En smart mobiltelefon. Du behöver en telefon som klarar av att surfa, som har tillgång till din position (gps) och som har en kamera. Alla andra mobiltelefoner kan i praktiken kvitta. Iphone, Android eller Windows Phone duger alla lika bra som steg in i det digitala livet.
  • Prio 4. Ett Facebook-konto. Det kan givetvis ändras, men i dagsläget är Facebook extremt viktigt för att förstå världen och att vara en del av det digitala. Har du inget Facebook-konto kommer du aldrig att förstå 2013 på allvar. Lika lite som du förstod 2012.
  • Prio 5. En bra bild-tjänst. Instagram känns naturligt att börja med, med tanke på de sociala funktionerna och de många användarna. Men Flickr kan funka och det finns även många andra spännande foto- och filmtjänster.
  • Prio 6. Ett Twitter-konto. För vissa kommer kanske Twitter högre upp, för vissa känns det väldigt avlägset. Men Twitter är en institution som det är svårt att undvika om du vill vara en del av det digitala samtalet. Och har du aldrig testat Twitter kommer du heller inte att förstå den förändring av språk och kommunikation som drivs av Twitteranvändningen just nu.

Efter detta kommer vägvalen och det stora utbudet. Efter ovanstående obligatoriska komponenter behöver du ha någon sorts uppfattning, men inte nödvändigtvis en nära relation till, bland annat detta:

  • Google+
  • Spelappar (Wordfeud typ)
  • Incheckingstjänster (Foursquare typ)
  • Träningsappar (Runkeeper typ)
  • Musiktjänster (Spotify typ)
  • Linked In
  • Evernote
  • RSS-läsare (Google Reader typ)

Det viktigaste är att du ser till att webben, de digitala tjänsterna blir något som får dig att göra ditt jobb bättre, som gör det lättare för dig att nå dina mål. Det får aldrig bli ett självändamål.

Min kalender

#blogg100, ,

Jag tror på öppenhet. Har ganska lite att dölja. Men givetvis en del som är privat och ännu mer som är helt ointressant.

Under ganska lång tid har jag valt att ha min privata kalender öppen för kollegorna på jobbet – och i praktiken för vem som helst på nätet. För ganska länge sedan skickade jag ut länken till kalendern på Twitter och Facebook.

Nu ligger den även här på bloggen.

Det är fortsatt ett experiment. I min kalender finns en hel del ledtrådar till vad som komma skall. En hel del detaljer om livet som redaktör. En hel det om livet som ”Magnus Höij”. Och garanterat en hel del som är totalt ointressant.

Jag kommer att vara noga med allt som har med källskydd att göra, allt som ligger i det journalistiska uppdraget ska skötas med samma professionalitet som tidigare. Om du av någon anledning är oroad för att din egen integritet äventyras (eller bara tycker att det är en dålig idé) så hör av dig. Jag lyssnar.

Glädjen i att få jobba

#blogg100

Lördag morgon. Sovmorgon om man vill. Inget planerat – mer än kanske lite skidåkning för egen del.

Låter ju inte helt fel. Och både kroppen och huvudet måste få vila ibland, få varva ner.

Återkommande dyker det upp personer i min närhet (läs Facebook) som söker ett liv, där jobbet står för en mindre och kanske mer otvungen del av ekvationen. Där utrymmet för fritid och icke arbetsrelaterat blir viktigare.

Det är lätt att känna en sympati för den tanken. Och jag ser själv fram emot semestrar ibland, efter vilan, efter eftertanken och det oplanerade.

Men lika mycket som jag tror att vi behöver vila tror jag att vi mår bra av att vara aktiva, att göra saker och att få bidra.

Därför är jag egentligen övertygad om att jobbet är en väldigt viktig del av inte bara sammanhang och välmående, utan för att vi ska vara lyckliga.

De som har ett jobb som också sammanfaller med sina egna intressen, där de kan få kombinera sina fritidsintressen med jobbet, de tror jag har bättre förutsättningar både för balans i livet, för att ha roligt på jobbet och för att göra ett bättre jobb.

Jag tror vi framöver – återkommer till detta – kommer att få se allt fler entreprenörer och att allt fler av oss behöver bygga egna projekt. Och jag ser fram emot den dagen, då allt fler ser jobbet som en del av självförverkligandet.

Egentligen är jag övertygad om att många redan gör det. Det är kanske två andra saker jag hoppas mer på.

Dels att vi i ”debatten” (vad nu det är) lyfter fram glädjen i jobbet, inte bara tvånget och nödvändigheten. Det görs redan, men vi behöver lyfta fram det ännu mer. Både av politiker, av fackföreningar, i tidningar av olika slag och kring köksborden runt om i landet.

Dels att de som idag har arbeten som inte är en del av deras eget livsprojekt, där de går till jobbet mer för att de måste och mindre för att de vill, att de hittar vägar för att bryta det mönstret. Det lär inte gå för alla, men jag är övertygad om att vi är många fler som skulle må bra av att kombinera det vi själva brinner för med det vi också kan bygga en affär av, som vi kan leva av. Och jag är övertygad om att det är möjligt för betydligt fler än idag.

Jag har ett klistermärke på min dator på jobbet med texten: ”Thank God it’s Monday”. Dels för att jag tycker om vardagen, tycker om jobbet. Men också för att uppmana andra att se glädjen i arbetsveckan. Det är ett litet, men kanske ändå inte obetydligt, bidrag till att få fler att bli glada när de på måndag morgon ser ytterligare 40 timmar av hårt arbete framför sig.

Sociala medier som bransch?

#blogg100

Jag har arbetat länge nog med de sociala medierna för att känna till en hel del, känna ganska många och tror mig ha viss överblick över vad begreppet ”sociala medier” står för.

Och utan tvekan är de sociala medierna – nästan oavsett hur vi definierar dem – en otroligt spännande rörelse, med stor kraft att ändra och stöpa om.

Ibland hör jag dock de som pratar om ”sociala medier” som en egen bransch. De tror jag är fel ute.

Det finns förvisso mycket som förenar oss som jobbar med Twitter, Facebook eller bloggar. Och det finns gott om skäl för oss att mötas, för att diskutera, byta erfarenheter och utvecklas. Min tidning Internetworld och våra event Webbdagarna är såklart exempel på detta.

Men lika sant är att vi omsätter våra domänkunskaper om modern kommunikation i en mängd olika branscher – inom offentlig sektor, inom fordonsindustrin, inom verkstadsindustirn, inom spelbranschen eller någon annan ”klassisk” bransch.

Sedan finns ju såklart alla konsulter, som bara ägnar sig åt att hjälpa sina kunder att bli bättre. Det är givetvis en bransch, och räknar vi de som specialiserat sig på sociala medier finns det kanske en liten grund för att prata om en liten bransch med folk med speciellt fokus på de sociala medierna. Men det är som sagt få som är så nischade.

Det finns flera skäl att vara försiktig i att prata om bransch för oss som jobbar med och brinner för de sociala medierna:

  1. Sociala medier handlar om så väldigt mycket mer än bara några tekniska plattformar. Och det liknar mer än rörelse, en filosofi, än en uppsättning arbetsverktyg.
  2. Att definiera en ny bransch riskerar att skapa ett vi-dem-förhållande: vi som jobbar med de sociala medierna och ni som inte gör det. Det är direkt kontraproduktivt för den större uppgiften som i alla fall jag tror på: en mer transparent och öppet näringsliv och samhälle.
  3. Sociala medier rör alla branscher. Ingen undantagen.